Då är det återigen ett nytt år.
En ny nyårsafton som kommer innebära att många barn kommer att fara illa då deras föräldrar och anhöriga dricker eller tar andra droger.
Just nu är det massa insamlingar till barn utomlands, gilla så skänker de pengar, sprid och blir med, eller skänk pengar här...
Jag tycker att det är jättebra barn är barn och far de illa behöver de hjälp var de än är men jag undrar när vi skall se något likande vad gäller svenska barn.
För barn utom lands har man galor på TV där kändisar ställer upp gratis och man drar in miljoner. På radion låste de in sig i en bur i flera dagar och samlade in pengar för att unga kvinnor inte skall behöva dö då de får barn. Det var direkt sändning på radion och visades även på TV och följdes av massor av folk som stod och tittade på dem inne i buren mitt på torget.
Vad är det som skall till för att man skall göra likadant för svenska barn?
Jag har under några dagar undrat vad som skall till för att vi skulle kunna starta en insamling för utsatta barn i Sverige.
Vad är det som skall till för att vi skall få till så stora insamlingar till barn här?
Många av kyrkorna har hjälpverksamhet. Frälsningsarmen ställer t.ex. upp om man inte har råd med glasögon. Flera av dem ställer upp med matkuponger om man inte har mat.
Det finns också en del organisationer, t.ex. Majblomman där utsatta familjer kan söka bidrag till saker de inte har råd med, en utflykt eller en cykel och och det finns några sådan till men jag undrar ändå vad man skulle kunna hitta för ingång för att få folk att bidra till utsatta barn här på ett mer effektivt sätt. Kom gärna med förslag.
För oss innebär ett nytt år att man förmodligen säger att det gått ännu längre för att kunna rätta till, kunna flytta hem och sedan är det ju inte ens någon som jobbar för det trots att barnen fortfarande vill det och efterfrågar det. Man skiter i vad barnen säger och vill. I det här fallet ja var det svaret jag fick. Barn skall ju höras sedan 1 Jan 2013 men är det någon som lyssnar? nej och vad händer då? Ingeting.
Vad hjälper det om barn skall höras om ingen lyssnar?
Vad hjälper det om barn säger vad de önskar och vill om ingen bryr sig?
Vad hjälper lagarna om de inte måste följas?
Så mina brev kommer att fortsätta strömma in till riksdagen. Ett i veckan, i dagsläget har de fått 18, lite svårt att hävda att det är enskilda ärenden...
I alla ärenden är det samma fel, samma problem, samma saker som behöver rättas till såvida det inte är såhär man vill ha det... barn kan tas på inga grunder alls, barn kan omplaceras på inga grunder alls, barn hörs inte trots att de skall, barn skall informeras om sina rättigheter men det sker inte. Kommun efter kommun får kritik men det leder inte till mer än det... det går knappt att få tag i familjehem...
Man brukar säga; som man bäddar får man ligga.. men är det såhär vi vill ligga?
Inte jag iallfall
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar