Har just kommit hem, varm och fryser så jag tänker krama kudden.
Men i NLT hittade jag en artikel runt en 18 årig flicka som vill flytta men inte får. Återigen lyfter man ett familjehem där det inte berkar funka. Synd att de aldrig lyfter dem som fungerar. Nåja. Lagen säger att barn höras. Hon är 18 så jag förstår inte varför hon inte kommer till tals. Att det ligger en konflikt i botten hör väl egentligen inte dit. Frågan är ju vad det får för konsekvenser.
Det står:
Vantrivs – men får inte lämna familjehemmet
Christina, 18 år, bor sedan tre år i ett familjehem i Småland.
Hon vantrivs och vill återvända till sin hemstad Lidköping.
Men hittills har socialtjänsten inte gått med på hennes önskemål.
Christina har en uppväxt med många byten av hemort och skolor. Föräldrarna har aldrig bott tillsammans och modern har lidit av psykisk ohälsa.
När Christina var 14 år gjorde socialtjänsten i Lidköping en utredning. Det var efter att hon hållit sig borta under två dygn från hemmet och inte hört av sig. Även skolan liksom barn- och ungdomspsykiatrin var oroliga för henne.
I utredningen kom man fram till att Christina har ett socialt nedbrytande beteende samt att det fanns omsorgsbrister i hemmet.
Hon gick varken i sjuan eller åttan i högstadiet.
Slutsatsen blev att det inte räckte med stöd på hemorten utan att hon behövde komma till ett familjehem för att få trygghet och omsorg och vuxna som sätter tydliga gränser.
För tre år sedan kom hon till ett familjehem i Småland. Här var det meningen att hon skulle gå nian men det gick inte eftersom hon saknade grunderna från föregående årskurser. Hon har provat att gå en annan utbildning men det fungerade inte heller.
I början trivdes Christina någorlunda i familjehemmet men sedan har hon vantrivts.
– Jag blir inte längre sedd på det sättet som var när jag var ny. Då var det tusen gånger bättre. Nu är det som att jag inte finns, säger hon till NLT.
Hennes mamma Elin som bor i Lidköping är orolig för sin dotter.
– Hon har blivit djupt deprimerad och äter lugnande medel och antidepressiv medicin. Och det blir bara värre och värre.
Hon har fått åka till psykakuten men får enligt mamman ingen psykologhjälp.
Familjehemmet ligger på landet och Christina bor i en friggebod på tomten. Hon säger att hon inte får lov att sova över hos kompisar och hon får inte ha egna pengar.
Hon har ingen sysselsättning på dagarna. Den kurs hon gick i en av kommunens skolor har hon hoppat av.
Omvårdnaden har många brister enligt Elin.
– Det mest akuta är att hon inte har kläder på kroppen. Bara ett par utslitna byxor och några t-shirts. Jag har sjukpension och tog mina allra sista pengar och köpte byxor åt henne. Jag har påtalat det här fem-sex gånger men de säger att det är sådant som fosterfamiljen ska stå för.
Nu berättar Christina dock att hon fått en vinterjacka.
– Jag fick välja mellan att få den i julklapp eller att arbeta av den genom att laga mat. Och då valde jag att laga mat, säger hon.
Nu lagar hon mat åt familjen. Där ingår nu också en annan ung person som är familjehemsplacerad.
Christina berättar också att hon gick igenom en abort när hon var 17 år.
Hennes högsta önskan är att få komma hem. Men det fungerar inte att bo hos Elin och därför är båda inne på att hon kunde ha ett prova på-boende och visa att hon klarar det.
– Jag har sagt att det går att bo hos mig en period men sedan måste hon ha egen lägenhet, säger Elin.
Hon har många gånger pratat med socialtjänsten om dotterns situation. Även om att få byta till ett prova på-boende.
– De säger bara att det får vi diskutera och det får vi diskutera. Jag vet inte vilka de ska diskutera med.
Med några månaders mellanrum gör socialtjänsten besök i familjehemmet. Men när man efteråt träffat Christina har hon blivit arg.
– Jag har fått höra att hon (fostermamman) talat om saker som inte stämmer. Om att vi är överens. Vi är som hund och katt.
Hon har nu gjort en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg.
Mamman tror att Christina skulle klara ett eget boende.
– Hon har kompisar. Klart att ibland går de på krogen men det är fullt naturligt. Och hon är jätteduktig på att laga mat.
Christina tror också att det skulle gå.
– Jag är 18 år och myndig. Jag vill kunna visa att jag kan bo i en prova på-lägenhet i Lidköping. Då skulle jag bli jättemycket bättre.
Fotnot: Christina och Elin heter egentligen något helt annat.
När Christina var 14 år gjorde socialtjänsten i Lidköping en utredning. Det var efter att hon hållit sig borta under två dygn från hemmet och inte hört av sig. Även skolan liksom barn- och ungdomspsykiatrin var oroliga för henne.
I utredningen kom man fram till att Christina har ett socialt nedbrytande beteende samt att det fanns omsorgsbrister i hemmet.
Hon gick varken i sjuan eller åttan i högstadiet.
Slutsatsen blev att det inte räckte med stöd på hemorten utan att hon behövde komma till ett familjehem för att få trygghet och omsorg och vuxna som sätter tydliga gränser.
För tre år sedan kom hon till ett familjehem i Småland. Här var det meningen att hon skulle gå nian men det gick inte eftersom hon saknade grunderna från föregående årskurser. Hon har provat att gå en annan utbildning men det fungerade inte heller.
I början trivdes Christina någorlunda i familjehemmet men sedan har hon vantrivts.
– Jag blir inte längre sedd på det sättet som var när jag var ny. Då var det tusen gånger bättre. Nu är det som att jag inte finns, säger hon till NLT.
Hennes mamma Elin som bor i Lidköping är orolig för sin dotter.
– Hon har blivit djupt deprimerad och äter lugnande medel och antidepressiv medicin. Och det blir bara värre och värre.
Hon har fått åka till psykakuten men får enligt mamman ingen psykologhjälp.
Familjehemmet ligger på landet och Christina bor i en friggebod på tomten. Hon säger att hon inte får lov att sova över hos kompisar och hon får inte ha egna pengar.
Hon har ingen sysselsättning på dagarna. Den kurs hon gick i en av kommunens skolor har hon hoppat av.
Omvårdnaden har många brister enligt Elin.
– Det mest akuta är att hon inte har kläder på kroppen. Bara ett par utslitna byxor och några t-shirts. Jag har sjukpension och tog mina allra sista pengar och köpte byxor åt henne. Jag har påtalat det här fem-sex gånger men de säger att det är sådant som fosterfamiljen ska stå för.
Nu berättar Christina dock att hon fått en vinterjacka.
– Jag fick välja mellan att få den i julklapp eller att arbeta av den genom att laga mat. Och då valde jag att laga mat, säger hon.
Nu lagar hon mat åt familjen. Där ingår nu också en annan ung person som är familjehemsplacerad.
Christina berättar också att hon gick igenom en abort när hon var 17 år.
Hennes högsta önskan är att få komma hem. Men det fungerar inte att bo hos Elin och därför är båda inne på att hon kunde ha ett prova på-boende och visa att hon klarar det.
– Jag har sagt att det går att bo hos mig en period men sedan måste hon ha egen lägenhet, säger Elin.
Hon har många gånger pratat med socialtjänsten om dotterns situation. Även om att få byta till ett prova på-boende.
– De säger bara att det får vi diskutera och det får vi diskutera. Jag vet inte vilka de ska diskutera med.
Med några månaders mellanrum gör socialtjänsten besök i familjehemmet. Men när man efteråt träffat Christina har hon blivit arg.
– Jag har fått höra att hon (fostermamman) talat om saker som inte stämmer. Om att vi är överens. Vi är som hund och katt.
Hon har nu gjort en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg.
Mamman tror att Christina skulle klara ett eget boende.
– Hon har kompisar. Klart att ibland går de på krogen men det är fullt naturligt. Och hon är jätteduktig på att laga mat.
Christina tror också att det skulle gå.
– Jag är 18 år och myndig. Jag vill kunna visa att jag kan bo i en prova på-lägenhet i Lidköping. Då skulle jag bli jättemycket bättre.
Fotnot: Christina och Elin heter egentligen något helt annat.
Socialchefen säger:
Socialchefen: ”Ofta en konflikt i botten”
Socialchef Marianne Olsson säger att det är mycket viktigt att det finns en bra dialog mellan den som är familjehemsplacerad och dennes socialsekreterare.
Men ofta finns det en konflikt i botten där man drar åt olika håll.
Marianne Olsson, socialchef i Lidköping.Foto: Sandra Hultman
Socialchef Marianne Olsson kan inte uttala sig om det enskilda fallet men bekräftar att hon känner till det.
• Vilka möjligheter har en familjehemsplacerad ung person generellt att få flytta om man vantrivs?
– Den första förutsättningen är att socialsekreteraren har en tät kontakt med den unge. Det ska vi ha med besök och på telefon och inte bara med familjehemmet. Då har barnet chansen att ta upp de frågor som är aktuella.
Enligt lagen är socialtjänsten skyldig att redovisa för ärendet inför socialnämnden var sjätte månad.
– Ofta räcker inte det utan man tar upp det varje månad för det händer saker hela tiden. Så har också skett i det här fallet.
• Lyssnar man och tar hänsyn till vad den unge säger och tycker?
– Man måste lyssna väldigt noga. Men ofta är det en intressekonflikt. Man tycker olika. Man måste jobba i så bra samverkan som möjligt och ha en bra dialog. Annars blir det jättebesvärligt för barnet, säger Marianne Olsson och jämför med hur föräldrar kan strida om rätten till vårdnaden av ett barn.
Om en person är omhändertagen enligt Lagen om vård av unga (LVU) kan man begära att få ärendet omprövat. Då ska det tas upp i socialnämnden. Marianne Olsson är förhindrad att svara på om så skett också i det här fallet.
– Men om man känner att ingen lyssnar och det är något man inte tycker är rätt är det vår skyldighet att upplysa om att då får man klaga hos vår inspektionsmyndighet (IVO). Då får vi yttra oss och utreda vad som hänt.
• Vilken skyldighet har den som har familjehemmet att förse den som är placerad med kläder och annat nödvändigt?
– De ska sköta om barnet som om det var deras eget. Det gäller mat, kläder och annat och det ska bedömas utifrån barnets behov. Om barnet är över 18 förekommer det i alla familjer att man överlåter ansvar till barnet.
• Har barnet rätt att ha pengar som man själv bestämmer över?
– Om barnet går i skolan och får studiemedel eller det gäller barnbidrag ingår det i fostran att man får ta ansvar för att köpa kläder med mera.
• Men om fosterföräldern själv bestämmer över pengar och inköp?
– Generellt är det inte så man borde göra utan det borde vara en dialog om hur barnet ska klara att sköta sina pengar. Man ska uppfostra till ansvarstagande.
• Vilka möjligheter finns för kommunen att låta unga få testa att klara ett eget boende?
– Så sker ofta när en placering ska avslutas. När man inte kan flytta hem utan behöver en egen lägenhet. Det är behovet som ska styra. Men det är svårt för alla ungdomar att flytta hemifrån. Ofta bygger man in ett stöd som passar varje enskild.
Lagen säger att man skall höra barnen. Men vad hjälper det? Den här tjejen är 18 och ingen verkar höra henne. Vet inget om ärendet i sig men jag vet att man inte kan bära någon som inte vill gå. Vill hon inte så är möjligheterna för henne att lyckas förmodligen bättre i egen lägenhet med stöd.
• Vilka möjligheter har en familjehemsplacerad ung person generellt att få flytta om man vantrivs?
– Den första förutsättningen är att socialsekreteraren har en tät kontakt med den unge. Det ska vi ha med besök och på telefon och inte bara med familjehemmet. Då har barnet chansen att ta upp de frågor som är aktuella.
Enligt lagen är socialtjänsten skyldig att redovisa för ärendet inför socialnämnden var sjätte månad.
– Ofta räcker inte det utan man tar upp det varje månad för det händer saker hela tiden. Så har också skett i det här fallet.
• Lyssnar man och tar hänsyn till vad den unge säger och tycker?
– Man måste lyssna väldigt noga. Men ofta är det en intressekonflikt. Man tycker olika. Man måste jobba i så bra samverkan som möjligt och ha en bra dialog. Annars blir det jättebesvärligt för barnet, säger Marianne Olsson och jämför med hur föräldrar kan strida om rätten till vårdnaden av ett barn.
Om en person är omhändertagen enligt Lagen om vård av unga (LVU) kan man begära att få ärendet omprövat. Då ska det tas upp i socialnämnden. Marianne Olsson är förhindrad att svara på om så skett också i det här fallet.
– Men om man känner att ingen lyssnar och det är något man inte tycker är rätt är det vår skyldighet att upplysa om att då får man klaga hos vår inspektionsmyndighet (IVO). Då får vi yttra oss och utreda vad som hänt.
• Vilken skyldighet har den som har familjehemmet att förse den som är placerad med kläder och annat nödvändigt?
– De ska sköta om barnet som om det var deras eget. Det gäller mat, kläder och annat och det ska bedömas utifrån barnets behov. Om barnet är över 18 förekommer det i alla familjer att man överlåter ansvar till barnet.
• Har barnet rätt att ha pengar som man själv bestämmer över?
– Om barnet går i skolan och får studiemedel eller det gäller barnbidrag ingår det i fostran att man får ta ansvar för att köpa kläder med mera.
• Men om fosterföräldern själv bestämmer över pengar och inköp?
– Generellt är det inte så man borde göra utan det borde vara en dialog om hur barnet ska klara att sköta sina pengar. Man ska uppfostra till ansvarstagande.
• Vilka möjligheter finns för kommunen att låta unga få testa att klara ett eget boende?
– Så sker ofta när en placering ska avslutas. När man inte kan flytta hem utan behöver en egen lägenhet. Det är behovet som ska styra. Men det är svårt för alla ungdomar att flytta hemifrån. Ofta bygger man in ett stöd som passar varje enskild.
Lagen säger att man skall höra barnen. Men vad hjälper det? Den här tjejen är 18 och ingen verkar höra henne. Vet inget om ärendet i sig men jag vet att man inte kan bära någon som inte vill gå. Vill hon inte så är möjligheterna för henne att lyckas förmodligen bättre i egen lägenhet med stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar