Det händer inte så mycket i vårt ärende. Vi väntar mest. Har haft första kontakten med förvaltningen och det kändes bra. En trevlig, snäll, positiv person.
Utskottsmöte på torsdag och vi har skickat en begäran om att få ha hemma barnen på helgerna tills det juridiska är löst.
Skall försöka få iväg kritiken på utredningen idag. Den som uppdrag granskning kommenterade och Bo Edwardsson sågade. Vi måste åtminstone begära rättelse annars kommer alla dessa felaktigheter att stå där om oss för resten av livet.
Det är så svårt att få bort saker som blivit fel i efterskott.
Hittade även en länk till inslaget med mig i morgonsoffan. Det där jag möter Maria Larsson. http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=tva_barn_tvingades_lamna_sitt_fosterhem&videoid=1648117 Om jag får säga det själv så tycker jag nog att jag gjorde bra ifrån mig. Men jag är ju partisk.
Det som figurerar mest därnere i press just nu är ärendet runt tre barn som omhändertogs i torsdags. Ordförande och vice är inte överens om vad som gäller.http://www.bt.se/nyheter/mark/nytt-markligt-lvu-fall-i-mark-br-tre-barn-omhandertagna(2786157).gm
Det förvånar t.o.m. domstolen. http://www.bt.se/nyheter/mark/turerna-med-omhandertagna-syskonen-i-mark-forvanar-domstol(2789878).gm
Det jag vet (eftersom vi själva råkade ut för det då barnen togs ifrån oss) är att ordförande beslut bara får tas om det är akut. Dvs. fara för barnens liv, grav misskötsel, misshandel eller sexuella övergrepp. Vice som skrev på mot ordförandes vilja säger att beslutet togs för att de inte medverkade till en utredning. Det uppfyller inte kriterierna för ett akutbeslut vilket ordförande heller inte ansåg. Vet inte om det låg mer bakom men det som framkommit räcker som sagt inte.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
hoppas hoppas HOPPAS att barnen kommer hem snart!!!.ja, jag skriver HEM, för att det ÄR så...FÖR BARNEN.....Dom ser ER som sina föräldrar, inte biomamman och biopappan:)
SvaraRaderaÄr MYCKET imponerad av din kraft, ditt mod, och din envishet....att du, och även barnens pappa, har hållit ut och inte gett upp:)))))
LYCKA TILL, och hoppas att ALLA kommer att lämna er ifred dagarna när barnen kommer hem, så att det inte är för mycket spring och folk överallt....
Håller med Annika. Hoppas verkligen ni får hem era barn SNART. Såg även din medverkan i Nyhetsmorgon förra veckan. Tänker på er och att denna fruktansvärda mardröm ni och barnen tvingats leva i snart är över. Önskar er allt gott Eva och Anders med era barn.
SvaraRaderaKramar Malin