Då om äntligen beslutet som vi och så många med oss har väntat på. Barnen skall få flytta hem. Vi fick beskedet per telefon efter att nämnden haft möte 5 timmar med press hängande väntande utanför. SVT hade t.o.m. en buss utanför för att kunna sända direkt.
Det blev en oenig nämnd, sossarna och V gick emot och ansåg att barnen skulle bo kvar bara för att det gått för lång tid. Tänk att resonera så att det är för sent att rätta till trots att barnen nu är bedömda att ha all sin anknytning här hos oss.
Man kan också undra varför man anlitat en expert om man sedan inte lyssnar på honom.
Men majoriteten, alliansen förstod och tog till sig anknytningsexpertens bedömning och barnen skall nu få komma till det de ser och har sett som sitt hem.
Vilken lycka.
Uppdrag granskning var här, satt och väntade hela dagen för att få en avslutning på programmet i kväll oavsett vad beskedet blev.
Vi har nu äran att få vara deras mest aktuella program. Inspelat kvällen innan det sänds.
Sedan gick telefonnen varm. Mailen ramalde in med grattis önskningar, över 80 stycken.
Redan innan jag lade mig låg det på nätbilagan av expressen och aftonbladet. Det var ute i varenda nyhetssänning. Alla frågade hur det kändes. Jag gjorde 9 intervjuer fram till kl 01.00 när jag stöp i säng.
Chockad, glad, lyckligt, sorgsen över att det har tagit så lång tid, allt på en gång.
Då jag fick frågan: "hur känns det? Vad är din kommentar? " Kunde jag bara säga "äntligen".
Vi gjorde ju inte fel det borde inte ha hänt.
Nu hämtade jag in tidningen. Det var med på första sidan även i vår och nästan en helsida inuti. Jag satte mig och läste och plötsligt brast det, all frustration och längtan, all uppdämd förhoppning rannn ur mig och jag satt vid köksbordet och grät. Grät av lycka trötthet, frustration, allt som var uppdämt i mig under 1 1/2 år kom plötsligt ut.
Allt jag inte tillåtit mig känna efter för då hade jag nog inte orkat.
De kommer inte i morgon precis och jag fortfarande lite svårt att tro det innan de är här men jag börjar ändå landa i att det är sant.
De kommer faktiskt hem.
Skall senare under dagen försöka lägga ut länkar till alla nätskriverier som kommer men just nu vill jag bara sitta vid en kopp frukost och njuta lite vid tanken;
DE KOMMER HEM
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Vilken Lycka!! Oh, så skönt. Det har inte gått en enda dag utan att jag på något sätt tänkt på Er och ERA små barn. Ni har förekommit i tusentals diskussioner gällande kommuner, barn och på vilket sätt barn behandlas.
SvaraRaderaJa, kära Eva med familj, (om jag, som okänd för Er, får vara så personlig), tårarna rinner här också, av lättnad för de små och Er, för tragedin av att Ni varit separerade så länge och av ett riktigt lyckorus för beslutet....
All Lycka önskar jag Er och kanske jag kan få hålla även en liten kort kontakt ibland, så jag får höra resten också...(ler, skrattar och gråter i en enda röra) oj så skönt...
Med massor av kramar från
Birgitta
(i Bergkvara, Torsås kommun, i sydöstra hörnet av Småland)
birgittaaandersson@telia.com
Ett stort GRATTIS! NU är ordningen återställd. Blev så glad när jag öppnade tidningen i morse!
SvaraRaderaKramar från mej!
Ett stort GRATTIS! Nu är ordningen återställd. Jag blev så glad när jag öppnade tidningen i morse.
SvaraRaderaKramar från mej.
Jag är SÅ lycklig för er skull! Jag såg löpsedlarna på aftonbladet, och gick direkt vidare och såg uppdrag gransknings reportage om er.
SvaraRaderaJag hoppas SÅ att ni även kan få vårdnaden av barnen framöver. NI är ju deras riktiga föräldrar. Det är NI som är "mamma och pappa".
Människan som födde dem bör inte få ha någon kontakt alls.
Jag är verkligen lycklig för er skull, och jag önskar er all lycka!
/Andréa
Jag trodde knappt det var sant när jag läste det imorse i tidningen. Som jag tänkt på er och framför allt de små, följt din blogg och hoppas på rättvisa för barnen.
SvaraRaderaJag önskar er oc barnen och vacker framtid.
Ta det nu lite lugnt, det förtjänar du!
Ett stort GRATTIS! Hoppas barnen inte har tagit allt för stor skada av detta, och att ni nu ska få det lugnt och vara den fosterfamilj som ni från början var.
SvaraRaderaKramar Pia
Eva, du anar inte hur glad jag blev nu när jag läste detta :) Såg det även på Aftonbladet. Förstår dock att ni är gladare ;)
SvaraRaderaÄntligen!
Nu förstår jag att min del av demonstrationen faktiskt var till liten nytta även om det inte alls var vår förtjänst till barnens återvändo hem, men ändå! Jag är glad att jag gjorde något!
Många kramar, Marica från Björketorp (annordnare av demonstrationen i höstas i mark/Kinna)
rodeback@gmail.com
www.mizca.se
Grattis till er och barnen.Det är förfärligt att det här skulle hända och för väl att det slutade bra.Men det borde aldrig ha hänt.Lycka till nu
SvaraRaderaGrattis det har varit en svår tid för er och barnen.Förhoppningsvis blir det lougn och ro nu. Jag är glad att ni höll ut och önskar er det allra bästa.Jag vet hur kommuner kan agera via egen erfarenhet fast lite annorlunda
SvaraRaderaEtt jätte stort Grattis från ett annat familjehem på Österlen
SvaraRaderaSåg det på text-tv idag. Ska titta på Uppdrag Granskning ikväll. Svårt att sätta ord på hur glad jag är för er och barnens skull. Som sagt det är stor skam, borde aldrig hänt. Tänkt på er så mycket. Önskar er och era barn det allra bästa. Lycka till och många varma kramar till er Eva. Du är beundransvärd!
SvaraRadera<3 Grattis <3
SvaraRaderaHoppas nu bara att tiden går fort så att dom kommer HEM snart!
Styrkekramar o lyckoönskningar!
Ni är världens bästa föräldrar och jag ger er bara LYCKA TILL! Ni är värda allt, med all respekt var det inte mer än rätt att ställa alla politiker mot väggen! Jublade när jag såg beslutet på uppdrag granskning, kan bara säga GRATTIS! Lycka till i livet mvh Emmy Petersson
SvaraRaderaRÄTTVISA!!!
SvaraRaderaGrattis! Jag är helt mållös, tagen, tårögd och lycklig för er skull!
SvaraRaderahttp://netscapeswe.wordpress.com/2010/10/20/idiotiska-beslut/
En varm kram skickar jag till er! Jag grät floder under programmet och jag tycker ni är fantastiska människor som har kämpat så oerhört! Ta hand om er och njut av att ha alla era tre barn hos er igen...
SvaraRaderaJag vill skicka en varm kram till er! Jag grät floder när jag såg programmet, Ni är fantastiska människor som har kämpat så oerhört! Njut av att Ni nu äntligen har alla era tre barn hos er...
SvaraRaderaJag är så glad för att denna mardröm verkar vara över! Att barnen äntligen får komma hem till er; sin mamma och pappa! Jag har tänkt på er! Var rädda om er!
SvaraRaderaFantastiskt att höra! Så glad jag blir. Nu får vi hoppas att beslutet sätts i verklighet snabbt så att ni alla kan få börja läka igen.
SvaraRadera