Dagen efter. Satt i intervjuer til 01.00 sedan började det igen vid 6 i morses. När jag åkte hemifrån var det 90 inkomna grattis mail.
Tack alla ni som stötta och uppmuntrat.
Skall föresten tillägga för alla som undrar. Vi har inte träffat barnen än och vi vet inte riktigt när det blir. Vi vet heller inte riktigt när de kan flytta hem även om beslutet är taget.
Nu är ärendet tillbaka i utskottet och det är de som bestämmer. De har möte på torsdag nästa vecka. Vi får väl också på något sätt ta kontakt med handläggaren.
Just nu är jag i Stockholm. Jag skall ju sitta i tv 4 ´s morgonprogram (7.45)och ministern Maria Larsson skall möta mig. Har gjort fem intervjuer på vägen hit.
Idag hinner jag knappt få in alla länkar men jag lägger ut dem får ni titta själva. Redan i går lades det ut i Bt på nätbilagan. De ville vara först för då är det dem TT citerar. http://www.bt.se/nyheter/mark/barnen-far-atervanda-br-till-fosterforaldrarna(2781149).gm
Sedan är det i http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article13041836.ab De tar upp att Lomander (s) tyckte att det gått för lång tid för att flytta hem barnen. Tänkte på Robinsson Kruse eller filmen om Tom Hanks som hamnar i flera år på en öde ö. De ger aldrig upp hoppet om att få komma hem.
http://gt.expressen.se/nyheter/1.2439598/barnen-far-atervanda-till-fosterhemmet Även de reagerar och skriver att Lomander menar att det vore bäst för barnen att stanna där de är för att det tagit för lång tid. Tänk om man skulle säga det till barn som åker iväg som utbytesstudent. Ni har varit borta för länge så det är lika bra att ni stannar där ni är.
Fick en blogg http://sebastianstankar.blogspot.com/2011/05/i-dag-skams-jag-for-att-vara-sosse.html En kille som idag skäms över att han är sosse på grund av ärendet i Mark. han hade hoppats på en bättre mäsniskosyn av sina partikamrater.
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1218706-barnen-ska-hem-till-eva-och-anders Här står det att kravet är en fungerande relation mellan oss och biomaman. Den har ju egentligen aldrig funnit eftersom det har varit en skyddsplacering. Vi var inte med på umgängena och hon visste vare sig hur vi såg ut, vad vi hette eller var vi bodde. Under våren precis innan Mark tog över var jag med men bara utifrån att barnen mådde så dåligt. Men hon visste fortfarande inte mer än mitt förnamn.
På sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4509833 ligger det en intrevju med mig. "Vad är din första reaktion?" "Äntligen." Det ligger även en intervju med Kenneth Johansson ordförande i utskottet.
Sedan är det på tv 4 Borås http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=fosterbarnen_i_mark_far_komma_tillbaka&videoid=1646817
I Borså tidning idag är det en intervju med mig http://www.bt.se/nyheter/mark/fostermamman-sluter-fred-med-kommunen(2781602).gm
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13042437.ab
Skriver om det hela som en riktig härdsmälta. Både politiskt och handläggningsmässigt. Hon beskriver hur pojken talade om för min man att han skulle komma hem, när han blev stor nog att bestämma själv. Men han var rädd att det skulle ta så lång tid att pappa kanske skulle vara död då.
GP har tre inlägg
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.629404-far-atervanda-till-familjehem
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.550599-nu-kommer-skandalnotan
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.515424-manga-fel-av-socialtjansten-i-mark
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Så himla glad jag blev när jag såg programmet igår !!! Tårarna bara kommer......har tyckt så synd om dessa stackars barn.....Hoppas nu bara att dom kan få komma till er så fort det bara går !!! Kramar till er alla <3
SvaraRaderaSå himla fantastisk att barnen får komma hem till er! Grattis! Jag önskar er all lycka!
SvaraRaderaJag blir så glad när jag får se vuxna kämpa för barnens rätt! Jag blir så glad över att sådana som du och din man finns! Ni behövs! Själv är jag uppväxt i fosterfamilj och hade turen att komma till en bra sådan. Det var min räddning!