Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 4 maj 2011

Återtar mitt liv

Det känns som om jag håller på att återta mitt liv. Så mycket som bara legat i stiltje för att jag inte haft energin eller orken. Jag har gjort det jag måste disk, tvätt, lagat mat osv. Och det jag vill, vara med min son och min man. Jag har gjort allt som står i min makt för att sonen inte skall hamna i kläm. Så det jag gör har jag gjort på tid när han inte är hemma och när han är hemma gör vi saker ihop. Sedan börjar han ju hamna i åldern där kompisar till viss del är roligare än mamma men han vill gärna ha dem här för som han säger mamma du är så rolig och hittar på så roliga saker.
Man får som sagt njuta så länge den inställningen varar.
Men det känns som energin börjar återvända sakta med säkert och jag har så goda vänner som hjälper mig.
En kom och putsade mina fönster och hjälpte mig grovstäda. Hade besök av ett par vi umgås med som stannade några dagar och både rensade och hjälpte till med ett staket som höll på att rasa ihop. Nu har en tredje varit här och hjälpt mig gräva igenom och rensa mina land. De är underbara mina vänner. Har fått en del kommentarer om att jag kan skicka dem vidare. Vet inte om de inte har egna sådana vänner som ställer upp när det behövs eller det krisar tror att det mycket beror på vad eller hur man vårdar relationen. Sedan beror det väl till viss del på den Svenska andan att man inte ber om hjälp. Jag har i alla fall underbara vänner goa underbara, som ställer upp när det behövs eller bara för att man har lust. Självklart återgäller jag när jag kan. Fick ett par kloka ord i ämnet lägger ut dem här:

* En, enkel vän, de kommer till dig, agerar som en inbjuden.
* En verklig vän öppnar ditt kylskåp och serverar sig själv.

* En enkel vän har aldrig sett dig gråta.
* En verklig vän har sina axlar våta av dina târar.

* En enkel vän känner inte till förnamnen på dina föräldrar.
* En riktigt vän vet vilka de är och har träffat dem.

* En enkel vän tar med sig en flaska vin till dina fester.
*En verklig vän kommer tidigt och hjälper dig och stannar sent för att hjälpa dig att diska.

* En enkel vän avskyr när du ringer efter det att du har gått och lagt dig.
* En verklig vän frågar varför du har tagit så lång tid på dig att ringa.

* En enkel vän tror att vänskapen är slut efter ett gräl.
* En verklig vän ringer dig efter ett gräl.

* En enkel vän förväntar sig att du alltid är där för henne/honom.
* En verklig vän är alltid där för dig.
Ett stort tack till alla vänner som funnits och finns där för oss.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)