Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 29 april 2011

Krav på förändring

I gårdagens BT http://www.bt.se/debatt/barnens-skydd-mot-myndigheter-maste-starkas(2742884).gm var det ett debattinlägg av advokat Peter Zeijersborger. Han i Markbladet. Han skriver om att barnens skydd mot myndigheter måste stärkas.
Han lyfter det jag också påpekat vid ett flertal tillfällen. Barn har inget ombud om inte deras sak går upp i rätt. Det är säkert så som han sa i Markbladet igår att omplaceringen av våra kanske inte skulle skett om de haft ett ombud.
Nu är det ju tyvärr så att det ombudet barnen (hos oss) hade inte var bra. Utan partiskt. Hon har vid tre tillfällen företrätt barnen och varje gång hävdat att de inte behövde vara placerade. Hon har vid ett flertal tillfällen företrätt familjen till mamman vilket jag har sett domar från. Frågan jag ställt är hur eller om hon kan vara opartisk vilket jag inte anser. I viket fall så hade det i ”vårt” ärende antagligen inte hjälpt.

Hittade en blogg om oss och barnens anknytning. http://blogg.expressen.se/tulegatan3/entry.jsp?messid=653096 Bloggaren sitter i kommunfullmäktige i Stockholm och är väldigt engagerad i samhällsfrågor.
Hon skriver:
En ny utredning visar att den första fosterfamiljen var väl lämpad. Varför då omplacera dem därifrån? – Det var absolut onödigt, säger socialnämndens ordförande Per-Olof Hermansson (KD). Märkligt är också att v. ordf. Anita Lomander (S), som var med då förra nämnden beslutade att omplacera barnen, sitter kvarBarnen anses för sköra att flytta en gång till. Tillbaka till sitt hem. Ett svagt argument. Varför är de sköra och skadade? Är det inte för det lidande som socialtjänst och nämnd orsakat dem? Även Lomander.
Att nu låta ytterligare tid förflyta mot återförening, om nu så är avsikten, är ett brott mot barnkonventionen och barnens psykiska hälsa. Nu är tanken förmodligen att barnen ska försöka knyta an till det nya hemmet. Samtidigt som de längtar tillbaka till sitt riktiga hem..

Hon har fler sidor och skriver på Alternativ debatt http://www.alternativ-debatt.se/

Rubriken: "Utsatta barn kan inte vänta".
Hon skriver:
Juridiskt ombud bör finnas t.ex. då föräldrar omkommer i en olycka. Då gäller idag inte ens ett vårdnadstestamente, en upprättad viljeyttring från föräldrarna, om vilka som ska ta hand om barnen om föräldrarna går bort. Eller fall där den ene föräldern dräper den andra. Barnen saknar då vårdnadshavare. De närstående har ingen talan. Eller som i Marks kommun där fosterföräldrarna plötsligt fråntogs sin roll. Och barnen förlorade det riktiga enda hem de haft.
Hon har många läsare. Hon skriver om att socialtjänsten i Sjöbo har fått kritik och trots att det var fel i 21 av 30 ärenden och 40 av 52 anmälningar (från bl.a. polis och skola) lades ner så slår de ifrån sig och man att det inte finns någon anledning att ändra på sitt arbetssätt.

I Expressen igår var det ett fler tal tunga namn som låg bakom ett debatt inlägg runt att Moderaterna och SD var de enda som nu är emot att göra FN´s barnkonvention till svensk lag. http://www.expressen.se/ledare/1.2417586/veronique-lonnerblad-reinfeldt-maste-ta-barnens-parti Reinfeldt uppmanas att ta banrens part.

På något sätt känns det allt som om frågan är brännande och väldigt aktuell. Krav på förbättringar väcks överallt och det pyser lite överallt. Anmälningarna runt socialtjänsten strömmar in och socialstyrelsen har fullt upp. Men räcker deras insatser? Har de tillräckligt med befogenheter för att göra något, ställa krav eller förändra det som är fel?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)