Då händer det igen.
Jag har fått ett rekommenderat brev som skall lösas ut för 196 kr.
Det kan inte vaar det jag begärde i december för det fick jag ju avslag på att få ut. Trots att jag har rätt att läsa. Då jag överklagade hänvisade de til att jag skulle vara 6 dagar för sen med överklagan. Men jag skall inte ens behöva överklaga.
Sedan har advokaten begärt att få ut det men det borde de isåfall skicka till honom.
För ca. en vecka sedan begärde jag att få ta del av allt som står om oss i utredningen de nu gjort. Det skulle kunna vara det. Men då hjar det gått fort denhär gången. Men eftersom jag begärde4 de delar som hadnlar om oss får de inte ta betalt. Skulle kunna gissa mig till att det skulle kunna vara den men 100 papper om man räknar 2 kr styck?
Ingen förvarning om att de skall skicka något som kostar.
Den här gången löser jag inte ut det. då får de skicka det igen utan kav på betalning.
Att de inte lär sig.
De får inte ta betalt för att jag skal få läsa det de skrivit om mig. Och hade jag begärt ut annat får de bara ta betalat om de förvarnar om det först. Jag förstår inte att det skall vara så svårt att lära sig vad lagen säger och göra så.
Pratade med en av familjerna innan helgen. Frågade hur det gått. Jo ”deras placering” skulle fått flytta till ett ungbo. Han skulle fått hjälp med pengar till möbler och personalen skulle åkt med honom och sett till att det blev så. De skulle även se till att han kom upp på mornarna och till skolan. Men de hade inte sett till vare sig pengar, personal, eller möbler.
Till sist hade han fått en säng av en kompis och flyttade in i alla fall. Men ingen som hjälpte honom att komma up på morgonen så det blev skolk och fester. Tillsist insåg han själv att det inte gick och flyttade tillbaka till fosterfamiljen.
Där bor en tjej till som egentligen är för gammal men inte får hjälp att ta sig därifrån. Skall hon bo kvar skall hon begära det själv men hon har ingen handläggare alltså finns det ingen hon kan begära av.
Det innebär i praktiken att de står med två barn som de egentligen inte skall ha, som de inte vet om de får ersättning för. Ungdomarna själva har vare sig vårdplan, genomförande plan eller handläggare. Familjen känner att de kan ju inte bara slänga ut dem. Man blir bara trött.
Eller mamman som jag berättade om i förra inlägget hon som bloggar på http://vonlocksley.blogspot.com/2011/04/skandalkommunen.html Och så hör man kommunalordförande som säger i TV att det är rättsäkert och att de rättat till alla ärendena direkt efter socialstyrelsens kritik, alla ärendena är tillrättade utom några få. Det stämmer inte, det stämmer inte på långa vägar. Och de fortsätter göra mer fel och samma fel och fler anmälningar blir det.
Det känns som uttröttningsmetoden. De försöker få alla drabbade att tröttna, ge upp så de kan fortsätta som tidigare.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar