Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 29 oktober 2012

Mail från ministern

För ett par dagar sedan skickade jag en klapp på axeln til Maria Larsson.
Jag skrev:
 
Såg pressmedelandet om att du nu vill att man skall se över vilka konsekvenser
det skulle bli om barnkonvenstionen skulle bli lag. Bra. Fick något mer för ett
tag sedan ifrån dig och har sett att mer är på gång och det känns som om det
händer lite mer än tidigare. Som om du börjar lyssna. Vet inte om man skall
skylla på det stundande valet men det är bra att det händer något. Men stor
klapp på axeln till skillnad från att jag brukar klaga på dig för det mesta.

Men snälla du det måste även hända något runt det personliga ansvaret. Även om
grova fel upptäcks och kritiseras blir det ju inga konsekvenser. Ingen har ju
ansvaret. Inte ens om barn dör som Donia som dog i ett familjehem nu i
våras.

Handläggaren har inget ansvar, cheferna som är yttert ansvariga ställs ändå
inte tillsvars eftersom de inte ansvarar för det löpande och därför inte kan
ställas till svars i de enskilda ärendena. Det skall ju vara uppsåtligt och det
är det inte om de inte har hand om det löpande.
Det är en av grunderna till en förändring. Får de ansvar för vad de gör kommer
de själva att kräva bättre utbildning och kommer göra ett bättre jobb eftersom
de vet att de kan komma att ställa still svars. De kommer att göra bättre
underlag för utredningar.

Vet inte hur jag skall be men gör det på mina bara knän. Det skulle lösa så
mycket av problemen inom socialtjänsten. 

Det är inte alltid jag får svar och ibland får jag vänta flera månader. Vid ett tillfälle kom det ett från en pressekreterare som lagt ihop allt jag skrivit under typ ett år. Men nu så tog det inte så många dagar. I morses då jag öppnade maieln låg detta:
 Hej Ewa,
Tack för mail och uppmuntran.
Jag har noterat dina synpunkter
och vi jobbar vidare för att stärka barns rättigheter på olika sätt.
Med vänlig hälsning
Maria Larsson
 
 Ett mail direkt ifrån ministern. Inte dåligt. Får nu se vad hon gör också.




 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar