Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 7 oktober 2012

Familjehem utan trygghet

Fick en länk till en artikel på nexsmill.
http://www.newsmill.se/node/47132

Familjehem

Lotta Nordfeldt om Familjehem

Staten ger inte familjehemsplacerade barn trygga hem

Har faktiskt settt den tidigare då den lades ut med frågan hur många som ville stå bakom. Den är bra.
Plockar lite ur den. Det står:

den 14 juni föreslås en rad förbättringar av socialtjänstlagen vad gäller barn som omhändertas. Det tycker vi är positivt. Men man nämner ingenting om arbetsvillkoren för dem som dagligen ska ta hand om de mest utsatta barnen - de barn som placeras i familjehem. "Vi Familjehem" saknar skäliga arbetsvillkor samt skälig ersättning för vår insats för staten. Detta går ut över de placerade barnen. Vi är inte trygga nog.

Många av oss har blivit uppsagda från våra ordinarie arbeten pga upprepad tjänstledighet då vi varit med våra älskade lånebarn för att ”knyta an” till dem. Det råder en enorm brist på familjehem i Sveriges kommuner. Vissa kommuner kan inte rekvirera något hem i den egna kommunen alls. Vi vet varför. Vi tror dock inte att det lagrådsremissen föreslår är en lösning på att få fler Familjehem.

Vi blir ju inte fler familjehem om vi utreds mer. Vi blir inte fler om vi ska hålla ännu högre kvalitet, tvärtom tror vi. Dessutom har många av oss adekvat utbildning för uppdraget, vi är barnsköterskor, förskollärare, barnsjuksköterska, socionom, mentalskötare, landstingspolitiker mm


Det är inte bristen på utbildning som gör att vi inte orkar i längden. Det är brist på säker anställning. Vetskapen om att vi inte får rätt till pension, att vi inte har rätt till a-kassa när vi blivit utan uppdrag. Detta drabbar barnen.

Vi Familjehem är även otrygga då det gäller barn som placeras hos oss och behöver skyddad identitet för 8 pga hedersrelaterat våld och hot eller fysisk misshandel av barnet). I dag finns inga inga rikstäckande rutiner hos socialtjänsten för hur man hanterar dessa situationer. En sekretessmarkering är inte speciellt säkert. Och vi utsätter vår familj samt det placerade barnet för risker.
 

Lägg sedan till att du kan bli av med jobbet över en eftermiddag. Att du tvingas lämna ut ditt liv allt från ekonomi, syn  på politik sexliv inför helt främmande personer.

Att som idag placera barn i familjehem med en ersättning på ca 5000kr som dessutom ska beskattas. Det kräver att familjhemmet jobbar med annat också. De är få som står pall när det blir konflikter eller tidskrävande insatser som ju tyvärr är mer vanligt än ovanligt just för dessa placerade barn. Vi har allt för många gånger tagit emot ungar som flyttat runt mellan hem. Uppåt 29 olika boenden och endast 16 år gammal. Anledningen var att familjhemmen sa upp sig.

Alla barn som placeras har ett enormt behov av vuxna som finns för dem. Att någon är hemma och fixar frukost innan skolan, att kunna vara hemma en dag och tanka trygghet. Att ha en vuxen hos sig då det är lov, att inte behöva vara långa dagar på dagiset. Att familjehemsföräldern följer med på läkarbesök umgängen socialkontorsbesök är en förutsättning för att känna sig trygg. Många barn som placeras är mycket traumatiserade samt alltflermed diagnoser. Detta kräver extra mycket av oss som föräldrar.

Det är inget man gör med en axelryckning. Det kostar, tar tid och är påfrestande men vi gör det för att vi vill göra skillnad, för att vi vill göra en samhällsinsats.
Jag ställer mig helt bakom artikeln och kommer att skicka den till alla jag har kontakt med som kan påverka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar