Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 26 februari 2012

Sverige bryter i sina åtaganden

Då har det gjorts en undersökning av barnombudsmannen runt hur Sverige lever upp till sina åtaganden vad gäller barns rättigheter. http://www.barnombudsmannen.se/i-media/debatt/2012/2/utsatta-barn-far-standigt-sina-rattigheter-asidosatta/ Barnombudsmannen menar att utsatta barnens ständigt får sina rättigheter åsidosatta. Det gäller utsatta barns rätt att komma till tals och barns rätt att få sin sak prövad och ges upprättelse vid allvarliga missförhållanden. Därför bör barnkonventionen göras till svensk lag, skriver Fredrik Malmberg.
I stället för att som FN:s barnrättskommitté ha fokus på att skydda barnet när det kommer till tals har svensk lagstiftning fokus på att skydda barnet från att komma till tals. Men frågan är vem man egentligen skyddar om makthavare förses med kryphål som begränsar barnets rätt att komma till tals? Sverige brister också i att ge barn möjlighet att få sin sak prövad och få upprättelse när den som kränker är staten. Många berättade om betydelsen av att få skydd och omhändertagande men det fanns också berättelser om missförhållanden: ”Jag mår dåligt. Försöker be om hjälp men ingen hör… Så fort jag gör fel blir jag bestraffad i stället för att få hjälp.” Flera av barnen berättar om att de vid den första kontakten med HVB får skriva på ett kontrakt som innebär att de avsäger sig flera av sina mänskliga rättigheter. Många vittnade också om bestraffningssystem som bryter ned och som kan leda till att man inte får träffa sina föräldrar eller syskon. Historiskt får barnhemsbarnen upprättelse, men i nutid kan placerade barn varken få upprättelse eller kompensation när det offentliga sviker. I december 2011 antog FN:s generalförsamling ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen om inrättandet av en internationell klagomekanism. Det skärper kraven på att barnkonventionen ska bli verklighet i barns vardag. Nästa vecka signerar flera länder protokollet i samband med en ceremoni i Genève. Barn som bor i länder som ratificerar protokollet kan ges möjlighet att få sin sak prövad inför barnrättskommittén. Det gäller i fall där barnen inte kan få sin sak prövad på nationell nivå. Det är min förhoppning att Sverige ansluter sig och på så sätt stärker skyddet för barn.
Ja vad säger man. Det är inget nytt. Vi kan bara titta på vårt ärende där man nu försöker skydda barnen ifrån oss trots att det finns en dom som konstaterar att det är oss de ser som sina föräldrar. Man låter dem inte komma till tals utan hör med andra som tjänar på att de är kvar där de är vad gäller deras åsikter och det stämmer inte med vad de säger till oss. Man har gjort fel mot dem men vart är upprättelsen? Då de berättar att de mår dåligt (för att de saknar oss och vill hem) straffas de genom att skyddas ifrån oss, de får inte träffa oss. I vårt fall är de för små för att få skriva på något men en mänsklig rättighet är att få ha kontakt med de som betyder något och enligt domen är det vi. Har läst det dokument som han skriver om. §81 tar upp just det att kontakt med viktiga personer i dess närhet Det står:
När ett barn placeras i alternativ vård, skall kontakt med hans/hennes familj, samt I likhet med andra personer nära honom eller henne, såsom vänner, grannar och tidigare vårdare, uppmuntras och underlättas, i enlighet med barnets skydd av och bästa intressen. Barnet bör ha tillgång till information om situationen för sina familjemedlemmar i avsaknad av kontakt med dem.
§100 För att främja barnets känsla av själv-identitet, ett liv sagobok bestående lämplig information, bilder, personliga föremål och minnen från saker som hänt i barnets liv upprätthållas med barnets deltagande och gjorde tillgängliga för barn under hans/hennes liv.
Här står det att man skall samla in information runt barnet.Det gjorde jag. Vi har album och rena böcker som jag skrivit till barnen som jag tänker lämna över till dem en dag. Jag vill inte skicka dem nu eftersom jag inte har garantier för hur de kommer att hanteras. Om de ens får behålla dem eller får dem. Då vi lämnat över saker tidigare som de inte fått (enligt barnen)
§101 I situationer där barnets föräldrar är frånvarande eller är oförmögna att göra jag till dag beslut i barnets bästa för barnet, och barnets placering i alternativ vård har bestämts eller godkänts av ett behörigt administrativt organ eller rättslig myndighet, bör en utsedd person eller behörig personen intjänade med laglig rätt och skyldighet att fatta sådana beslut i stället för föräldrar, i samråd med barnet. Medlemsstaterna bör se till att en mekanism är på plats för att beteckna en sådan individ eller juridisk person
Det skulle man kunna tolka som att de skall ha en god man men en egen handläggare duger säkert. Men då måste de ju träffa barnen och i samråd med dem, inte med de som står för familjehemmet eller organisationen som de jobbar för, fatta beslut eller åtminstone höra deras åsikt.
§ 161 Om familjen återanpassning visar sig omöjligt inom en rimlig tid, eller anses strida mot barnets bästa för barnet, stabila och slutgiltiga lösningar, som adoption
Ja där ställer de det lite mer på sin spets.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar