Ja vad händer för tillfället?
Jo jag skickade en anmälan till socialstyrelsen som jag fick avslag på. De hänvisade till JO.
Jag skickade den till JO fick avslag.
Begärde då företräde, då blev jag uppringd.
Juristen som ringde talade om för mig att jag kunde skicka den igen men att jag skulle skriva på ett "särskilt" sätt. Typ rubriker sedan vad som hänt när det hänt och vem som gjort fel. Fel efter fel så skulle de titta på det igen.
Jag trodde att det var deras jobb att utreda vilka fel som begåtts och av vem. Jag är ingen jurist. Om jag lägger ner hela det jobbet kan jag lika gärna skicka in det till åklagaare direkt.
Inte heller visste jag att det fanns krav på hur man skrev för att de skall välja att granska. Då borde det stå på hemsidan men det göra det inte. Det borde finnas en "mall" men det gör det inte heller.
Det gör det väl smidigare att avslå.
Det blir inte så mycket att göra då…
Sedan skickade jag en till JK, den fick jag avslag på då skickade jag den vidare till JO. Där har jag inte fått besked än men jag har ju inte skrivit enligt ”mallen” så vi får väl se.
Sedan blev jag uppringd av socialstyrelsen igen härom kvällen och då vi diskuterat en stund ville han att jag skulle skicka in anmälan igen. Så nu är det gjort.
Jag har äntligen färdigt min framställan till riksrevisionsverket som jag skulle skicka enligt telefonsamtal med en ansvarig handläggare där sedan håller jag på att sammanställa alla fel som begåtts sedan mars förra året till polisen eftersom åklagaren nu äntligen sitter med hela högen och går igenom för att avgöra vilka som skall kallas på förhör.
Det är märkligt men inte förvånande att det är samma namn som dyker upp hela tiden.
Får väl skicka sammanställningen till JO också då jag är klar.
Gjorde även en överklagan runt domen till högsta förvaltningsdomstolen. Jag är ju inte part och tiden hade gått ut. Hade de tagit det hade det varit ett under men jag gjorde det främst av en annan orsak.
Jag fick avslaget igår.
Nu kan jag äntligen göra en anmälan till europadomstolen.
Den möjligheten togs ju annars ifrån oss genom att nämnden valde att inte överklaga.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Du är inte part hos europadomstolen heller
SvaraRaderaHar läst ett antal beslut därifrån runt familjehem. Det finns ett vägledeande eller prejudicerande beslut där de slår fast att barn som placerats då barnen var så små som "våra" och bott så länge som "våra" skall relationen likställas med biologiska föräldrars relation till sina barn. De vann och fick skadestånd.
RaderaVad är det som skiljer dig från en rättshaverist?
SvaraRaderaEn rättshaverist kämpar för att få rätt.
RaderaJag kämpar för att två små barns röster skall höras och ingen annan verkar vilja lyssna.
En rättshverist strider för sin egen skull jag strider för deras. Alltså inte för min egen skull.
Men barnens ombud som stred för deras sak i rätten överklagade ju beslutet om att de skulle flytta tillbaka till dig och van i rätten
SvaraRaderaOm du läser bloggen ser du att hon inte företräder barnen utan mer mamman
RaderaHar du länk till den domen? Var det barnen eller fosterföräldrarna som fick skadestånd i det fallet? För det är väl i så fall för att barnen ska få skadestånd ni strider inte för att ni ska få det? Ni är ju inte rättshaverister påstår ni
SvaraRaderaNej jag har ingen länk utan på papper. den är på italienska. Varför vill du ha den? Du skrev ju att vi familjehem inte heller är part i europadomstolen. jag berättade om den för att visa att vi kan anmäla dit och då är vi part och flera har vunnit där. Fosterföräldrarna var part och de fick rätt och t.o.m skadeständ. Det var domstolen som avgjorde att de skulle ha skadestånd. Det är inte anledningen att jag anmälder. Man anmäler för att få saken prövad. Vem som skall ha skadestånd om någon skall ha det avgör domstolen
RaderaJag har inte följt din blogg, har just hittat den. Men har följt historien genom löpsedlarna och känt mig spyfärdig hur dessa små barn flyttas runt som smågrisar beroende på vilken vuxen som för tillfället gör sin röst hörd.
SvaraRaderaJag beundrar din kamp. Inte många som skulle fortsätta att slå pannan blodig efter alla bakslag. Utan blodsband så ger nog många upp efter en tid...
Tror tyvärr att tolkningsutrymmet för socialtjänsten är stor och att det därför finns så många varianter på beslut och bedömningar. Det är nog ett väldigt svårt jobb och lätt att göra "fel". Ibland omhändertar de för fort och ibland för sent, oavsett vilket så får de kritik. Som familjehem så dras mina ögon alltid till dessa rubriker och jag slås ständigt av hur svårt det måste vara. Alla deras beslut kan ifrågasättas och klandras, beroende på vem som är den "förfördelade" parten. Viktigast är ändå barnen och deras säkerhet och trygghet.
Jag hoppas iaf att "era" barn snart får komma till er igen. Fruktansvärt att de slitits från sitt hem på detta sätt. Jag håller tummarna och fortsätter att följa er.
En annan familjehemsmamma