Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 14 februari 2012

Fler och fler

Igår var det ett nytt ärende I Halmstad. Jag har känt till det ett tag men de har avvaktat med att gå ut i press tills socialstyrelsen sagt sitt. Där har socialen denna gången tagit ett barn ifrån en familj därför att grannen såg fel. Hon och barnen var ute och d stora ville köra vagnen. Hon tog babyn i sele och de stora fick köra. Det gick väl lite vilt till. en granne såg det men trodde att babyn var i vagnen, ringde soc som om samma kväll och gav hemme en stund att packa för hon skulle på utredningshem. Mannen och banren fick hon lämna. Allt detta gjorde att hon fick i en depression och barnet togs ifrån henne. Det tog ett år innan familjen fick rätt och fick tilbaka sitt barn.


I expressen i söndags var det också en artikel. Ett par som får en baby och soc omhändertar barnet efter 6 dar. Bara för att hon har varit missbrukare. Läkare säger att hon är fri, prover visar att hon är fri och hon går på behandling sedan ett år. Men soc hävdar att de tabletter hon äter tillsammans med rökning innebär fara för barnet. Det kan leda till plötslig spädbarnsdöd eller hjärnskador. Vansinnigt säger överläkaren på beroenden kliniken. Men soc har bestämt sig och de anser inte att de gjort något fel.


Hittade en artikel: Vad ångrar man mest på sin dödsbädd? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14312905.ab
att de inte hade haft modet att leva sitt eget liv, utan anpassat det efter vad andra tycker,att de inte hade uppfyllt sina drömmar. De hade lyssnat på andra människor genom hela sitt liv och inte gjort vad de själva ville.
Jag försöker att leva mitt liv så att jag inte skall behöva säga samma sak på min dödsbädd. Jag vet att jag gjort vad jag kan för att förändra situationen. Oavsett vad vissa personer må tycka om mig så vet jag att jag gjort allt som står i min makt för att påverka och jag gör det inte för min egen skulle utan för barnens.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)