Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 13 februari 2012

Rätten till en familj

Jag läser en bok. Rätten till familj inom barn och ungdomsvården. Den är skriven av Titti Mattsson.
Förordet är skrivet av Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.
Han avslutar med orden:
Ett barnrättsperspektiv blir aldrig starkare än de personer som tillämpar och tolkar lagstiftningen. Som förälder eller medarbetare i verksamheter som rör barn måste vi ständigt påminna oss om de krav barnkonventionen ställer. Det finns därför aldrig en godtagbar ursäkt för att inte våga se eller agera för barn som far illa.

Jag håller med lagen blir aldrig bättre än hur de som skall utreda eller genomföra ingrepp gör den till. Det lämnas alltför stort utrymme för egna spekulationer och det finns alltför lite att sätta emot då de som skall se till banrens bästa inte gör det.

Boken tar upp begreppet familjetillhörighet men visar på hur det nästan alltid tolkas till att enbart innefatta den biologiska familjen. Men dagens samhälle ser inte ut som förr. Du har familjer som gått isär där föräldrarna har nya partners. Du har homosexuella familjer. Du har far och mor föräldrar som är en del i familjen men glömts bort då man talar om vilka barnen har rätt till. Du har fosterfamiljer där barnen kan ha spenderat hela sitt liv eller största delen av det.

Hon vill att man tittar på familjebegreppet och vem som är barnets familj och då borde ju lagen rimligtvis ändras utifrån det.
Författaren menar att de som barnen ser som sin familj borde vara det centrala. Där har man också grunden i treårsregeln att göra en vårdnadsöverflyttning utifrån att barnet kommit att se dessa föräldrar som sina föräldrar. Hon skriver om hur barnperspektivet skall gå före och om det blir en schism emellan barnperspektivet och föräldrabalken skall barnperspektivet väga tyngst.
Det visste jag men jag har också en dom som visar att det inte är så i praktiken.

Hon skriver om hur fosterbarn oftast har sin trygghet hos familjehemmet, far eller mor föräldrar eller hos pojk- och flickvänner oftast därför att tryggheten inte fanns i det egna hemmet på grund av missbruk eller oförmåga att ta hand om sina barn. Ändå är det de biologiska föräldrarna lagen utgår ifrån.
Hon efterlyser forskning om fosterfamiljen som rättslig institution men även vad gäller vårdnadsöverflyttningar, på vilka grunder man gör dem och på vilka grunder man avslår en sådan begäran.

Boken är mycket läsvärd.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)