Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 16 februari 2012

Beror på vad man gör det till

I veckan har Hallandsposten skrivit om ett antal familjer som felhanterats av socialförvaltningen där och nu har socialstyrelsens kritik kommit och det blev kritik även där.
Idag har ordförande i nämnden i Halmstad Mikaela Valtersson (M) ut och försvarar hela hanteringen i en debatt artikel idag. http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1530888-socialnamnden-ska-ge-familjen-stod
Förstår de inte, om man inte inser eller erkänner att man gjort fel kan man heller inte förändra något.

Jag förstår inte att det skall sitta så långt in med ett förlåt. Det blir framför allt mycket billigare och det hade varit så mycket enklare.
De hade gjort fel och de har fått kritik. Ändå vägrar de be om ursäkt, det enda familjerna begär. Istället försvarar man sig och kränker därigenom familjerna igen.

Alla har inte vare sig förmågan, orken, kapaciteten eller kunskap att slåss för att få upprättelse. Men det skall inte behövas om någon gjort fel då skall det rättas till och om det enda som krävs är en ursäkt så är det billigt.
Mamman som förlorade sitt barn i ett år för att grannen såg fel hade knappast haft hemma sitt barn om hon inte orkat slåss.
Familjen som anklagades för att misshandlat sina fick ta till experthjälp utomlands. Visste ni att hälften som anklagas för Shaken baby syndrome anklagas felaktigt. (Studier utomlands har vissat det vilket medfört att diagnosen tagits bort där men inte i Sverige)
De här orkade men det får mig att undra hur många fler har man hanterat så här sådanna som inte orkat försvara sig, som inte har orkat kämpa för upprättelse.

Jag är mycket medveten om att i kanske de flesta fall finns skäl att det i stället tar för lång tid innan barn omhändetas och man sedan får strida för barnens bästa i en rätt som inte alltid är övertygad även om rätten i de allra flesta fall går på förvaltninges linje på gott och ont. Det är inte så bara att få igenom ett LVU.

Ordföranden Valtersson menar att alla skriverier förstör förtroendet för socialtjänsten. Men är det någon som förstör det förtroendet så är det enligt min mening just hon. De har gjort fel och har fått kritk men hon försvarar deras agerande.

För att få tillbaka förtroendet hade varit bättre att säga OK vi gjorde fel i de här fallen, vi ber om ursäkt och skall försöka göra allt som står i vår makt för att säkerställa att det inte händer igen.
Att hon, inte som ursäkt men som förklaring, hade lyft problemen med arbetsbördan, arbetssituationen och det faktum att utbildningen är för dålig i förhållande till vad som sedan krävs av handläggarna. Att de i undersökning efter undersökning påtalat att de inte anser att de klarar att säkerställa att utredningar håller måttat vad gäller kvalitet eller rättsäkerhet.
Då hade det blivit något konsturktivt av det.
Man hade förstått varför det blir fel ibland och familjerna hade fått den upprättelse de begärt och behövt för att gå vidare.
Trycket på och önskan om en förändring hade ökat.
Men nej istället kommer det försvar, istället kränker man familjerna en gång till för de anser ju inte att de gjort fel.

Skickar med en liten betraktelse över hur man kan vända negativt till possitivt:
En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen.
Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt.... Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen. Han bjöd in sina grannar som hjälpte honom att skyffla jord och grus ner i brunnen.
Åsnan förstod vad som var på gång och började skria högt.
Till allas förvåning tystnade hon efter en stund. Bonden böjde sig över kanten för att se vad som hänt, var hon redan död? Han blev förvånad över vad han såg. Varje skyffeltag som landade på åsnas rygg skadade hon av sig och klev istället upp på högen. Steg efter steg. Grannarna fortsatte att skyffla och åsnan skadade av sig och flyttade sig sakta med säkert uppåt. Snart var hon uppe vid kanten och alla hurrade då hon tog ett steg över kanten och var fri.
Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig då gäller det att skaka av sig och istället använda det som grund för att ta dig upp.
Vi kan komma ur de djupaste brunnar om vi bara bestämmer oss för att aldrig ge upp.

1 kommentar:

  1. Den otillåtna frågan!

    Hur många hjälper socialtjänsten, och hur många stjälper, kränker och förstör socialtjänen?

    Om lika många eller flera är mera skdade av insater, än hjälpta, fyller då socialtjänsten en funktion i samhället?

    Vad gäller verkliga brott, så kan polisen självklart utreda och hantera dessa. Hur kan socialtjänsten bedöma ett föräldraskap? Vilka kriterier finns för ett fungerande föräldraskap? Jasså, finns det inga, är det alltså upp till den enskilde socialsekreteraren att själv göra sina egna bedömningar utifrån dennes referansram. Verkar livsfarligt och rättsosäkert.

    När kommer Fanny och Rasmus hem?

    SvaraRadera