Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 23 januari 2016

Nu får de väl ge sig

Jag blir så arg. Här släpper vi in fler flyktingar än vad vi egentligen klarar av eftersom det förberetts så dåligt medan vi utvisar de som bott här flera år och gör rätt för sig på alla sätt. Här är ännu ett sådant exempel
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22129355.ab
Fahrudin har bott i Sverige i 13 år. Han har betalat skatt, a-kasseavgift och jobbat som murare – vilket är ett bristyrke. Här bor också hans fru och två barn.
Men nu utvisas han – för att hans jobb inte utannonserades på rätt sätt.
– Det går inte att tänka klart, säger Fahrudin Mehovic.
Han kom till Sverige 2002 eftersom han ville till ett land med demokrati. ”Det går    långsamt i Serbien, men det går framåt”.
Han kom hit och sökte asyl med sin fru, de etablerade sig och fick båda arbetstillstånd, som de förnyat vartannat år.
Sedan 2007 har Fahrudin varit verksam inom byggnadsindustrin. Han har betalat skatt, avgift till a-kassan och varit med i facket Byggnads.
”Hade ont i magen varje dag”
När han blev uppsagd från sin tjänst 2012 började han genast att söka nya jobb. Arbetsförmedlaren delade ut visitkort till honom och Fahrudin ringde runt till olika företag. Efter tre månader var han anställd på Västerviks bygg- och fasadteknik.
– Den som vill jobba hittar jobb, säger Fahrudin.
Han har två barn, en flicka på sju år och en pojke som är 13, båda födda i Sverige. 
 När han fick sitt nya jobb i Västervik jobbade han som murare. Men tjänsten hade inte utannonserats på rätt sätt. För att få arbetstillstånd måste tjänsten utannonseras i Sverige och inom EU/EES och Schweiz under minst tio dagar.
Fahrudin fick därför inget förnyat arbetstillstånd, och i juli 2012 kom utvisningsbeslutet från Migrationsverket. Gång på gång överklagade han och anlitade till och med en advokat för att få hjälp.
Men i mars 2015 tvingades Fahrudin lämna Sverige.
Just nu får Fahrudin inte jobba eftersom han saknar arbetstillstånd och är i Sverige som turist.
Den 11 april är det dags att resa tillbaka till Serbien igen.
Arbetsgivaren vill gärna att han kommer tillbaka till jobbet men i nuläget finns inte den möjligheten.
Fahrudin har inga problem med vare sig språket eller kronofogden. Däremot befarar han att den sistnämnda kan bli ett problem efter advokatkostnader, räkningar och utan en stadig inkomst.
– Det är barnen som drabbas mest, säger Farhudin Mehovic och uttrycker återigen sitt missnöje över ett system som snarare raserar drömmar än bygger dem. 

Hur tänker man?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)