Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 6 januari 2016

Konsekvenser

Att det blir konsekvenser då det kommer många på en gång och man vare sig hinner med utredningar, vare sig på barn eller familjehem  eller uppföljningssamtal kan vem som helst begripa.
Stödet är också för de flesta lika med noll. Information är bristfällig eftersom man ofta inte vet så mycket. 
I "vanliga" fall utreds familjen, man tar utdrag ifrån polis, socialkontor och kronofogd. Då det sedan dyker upp ett barn som skulle passa i den familjen träffas men. Det görs ytterligare en utredning för att matcha barnet och sedan skolas barnet in.
Nu blir familjer inskrivna på informationsmöten. Ibland hinner man med ett samtal hemma först. Sedan får soc ett samtal om att x dag kl x kommer x antal och sedan är det bara för dem att lösa. Själva fick vi datum och tid och namn. Sedan mötte vi vid stationen. Tolk var bokad via telefon en timme efter placeringen dök upp. Då fick man rabla alla frågor och sedan var det bara att lösa situationen.
Vi hade ingen handläggare utan chefen fick ta hand om oss. Första gången fanns tolk men inte andra och tredje. I vårt fall har vi t.o.m. fått barn ifrån olika regioner som hemma ligger i strid med varandra. Det är inte lätt att få ihop det. Nu har vi turen att ha fått en ung ny handläggare som talar deras språk. Hon är underbar. Hoppas att min åsikt håller i sig.

Eftersom det går så fort och de inte har någonstans att placera så händer det att barn redan är placerade då man upptäcker att en familj har något i belastningsregistret eller hos kronofogd. Sällan har de någon annanstans att placera. Då står valet mellan att låta dem bo kvar eller trycka in dem på någon överfullt boende. Är företeelsen inte så allvarlig är det ofta bättre att låta banren bo kvar. Jag kan väl tycka att om en person har en gammal betalningsskuld så har det inget med föräldra förmåga att göra. Med tanke på att det är lätt att komma efter om man är arbetslös har varit sjuk tidigare (beror naturligtvis på vad det är) eller haft ett förstag som gått omkull ser jag inte att det skulle vara ett skäl till att inte placera barn där.

Men när det går till så är det lätt att det blir fel.
Vet inte om det är något sådant i detta fallet.
http://www.unt.se/uppland/uppsala/16-aringar-greps-for-barnvaldtakt-4050820.aspx
En kille är skadad för livet och det är svårt att reparera om det går alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar