Fakta resistens

Det är många som undrar hur det kommer att gå för alla dessa nyanlända. Men det finns faktiskt de som tittat på det.
Vad kom man fram till? Jo de får kämpa hårdare men lyckas bättre  http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/patriklundberg/article22163284.ab

Och där någonstans har en gammal term återupplivats: relativisering. Att den som försöker motbevisa bevisen anklagas, stundtals med rätta, för att förringa problemen.

Innerst inne vet alla att endast en liten minoritet av de ensamkommande barnen begår brott.

Vi kan ju börja med fakta. Aycan Celikaksoy och Eskil Wadensjö är forskare vid Stockholms universitet.

De har undersökt hur det har gått för de 9 975 ensamkommande flyktingbarn som folkbokfördes i Sverige mellan år 2003 och 2012.

Rapporten vänder upp och ned på en hel del föreställningar. ­Ensamkommande lyckas bättre än barn som har flytt hit med sina föräldrar. De kommer oftare i ­arbete och har högre inkomster.

I övrigt gör de ensamkommande som svenskar gör mest. Pojkarna börjar arbeta tidigare och flickorna studerar mer. Flickorna arbetar inom vården och pojkarna jobbar inom bygg, transport och industri. Och de som flyttar till Stockholm får högre inkomst än de som flyttar till andra delar av landet.

Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Rapporten visar också att det går sämre för de ensamkommande än för barn som är födda i Sverige och har svenska föräldrar. Det ligger i sakens natur, att den som lär sig svenska från födseln har ett försprång.

Sett till förutsättningarna har det alltså gått helt okej för dem.

Att barnen nu är avsevärt fler lär inte förbättra deras chanser, men en början är att inte demon­isera.

Lite ödmjukhet ­inför fakta hade därför inte skadat. De ensamkommande flyktingbarnen kom inte med en flodvåg för några veckor sedan. De har funnits här ­hela ­tiden.

Många har pluggat, många har jobbat. Och vissa har begått brott.

Vi har bara inte brytt oss. 

Så bra skrivet av Patrik Lundberg
Vet ni att det t.o.m finns en term för det. Det där att vägra se fakta om den inte bekräftar den redan befintliga åsikten.  Faktaresistens
Här beskrivs det i en krönika
http://www.dt.se/kultur/den-nya-folksjukdomen-faktaresistens

Många av nyorden som presenterades vid årsskiftet har fått sina 15 minuter i rampljuset och kommer snart att lägga sig i ett hörn för att dö, saknade av få. De når aldrig en vidare användning.Ett av orden befarar jag dock kommer att visa sitt fula tryne allt mer frekvent i samhällsdebatten: faktaresistens. Nyordslistan definierar faktaresistens som: ”Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som i stället grundas på till exempel konspirationsteorier.”
Tidskriften The New Yorkers satiriker Andy Borowitz har skrivit en rolig artikel där faktaresistens pekas ut som en reell sjukdom, en utmaning för forskningen. Faktaresistens producerar ”människor som är immuna mot alla former av verifierbara fakta, vilket lämnar forskarna handfallna inför hur de ska bekämpas”.
 

Artikeln är mycket läsvärd. 
Det är lätt att skylla både på det ena och dett andra.  Men vill man inte se hur det verkligen ser ut så blir det problem. Här är ett annat exempel.
Skyll inte problemen med elever i skolan på dålig uppfostran http://www.aftonbladet.se/debatt/article22146463.ab

När vi vuxna kommer för sent så brukar vi inte skylla på att vi är dåligt uppfostrade. Och trots att min egen mamma har sagt att jag inte får gå in med skorna på, så gör jag det ibland ändå. Jag tror att när vi gör rätt så beror detta mycket på vår uppfostran. Vi har lärt oss att be om ursäkt, säga tack. Men när vi gör fel, så är det ofta helt andra saker som ligger bakom.

Det är väldigt enkelt att säga att ett barn är respektlöst mot oss pedagoger, inte väntar på sin tur eller sitter och slår med pennan i bänken för att deras föräldrar inte lärt dem bättre. Men om vi frågar dessa barn så vet de ofta vad som är rätt och fel. Det är något annat än uppfostran som får eleven att inte göra rätt.

När vi vuxna svär, kommer för sent, tappar tålamodet eller glömmer handla en sak på inköpslistan väljer vi ofta mellan två olika förklaringsmodeller: stress eller ”andra idioter”. Vi skulle inte ha kommit för sent om det inte var för den där bilisten som körde 70 på en 90-väg.

När våra elever inte beter sig rätt, då pratar vi inte lika ofta om stress eller om det psykosociala och andra bilister. Gruppdynamik, bristande anpassningar och för höga krav, ledarskapet i klassrummet och outvecklade förmågor ersätts plötsligt av två andra förklaringsmodeller: dålig uppfostran eller lathet. Vi vill att eleverna skärper sig och vi vill att föräldrarna fixar till sina barn så att vi kan undervisa så som vi har tänkt.

Men tänk om barn gör fel av samma anledningar som vuxna?

Så nästa gång du tror att ett beteende beror på dålig uppfostran, fråga först om eleven vet vad som är rätt och fel. Kolla sedan så att anledningarna inte är de samma som för oss vuxna: för höga krav (stress) eller andra som ställer till det (”andra idioter”).

Linda Jensen

 

Artikeln är längre.
Det är alltså en myt att alla flyktingar inte klarar skolan och lever på bidrag. Och det är en myt att elever inte gör som man säger för att de är dåligt uppfostrade.