Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 23 mars 2012

Inget nytt men alarmerande

Att barn och eras rättigheter inte är något värda får vi bara bevis efter bevis för. I Kalmar jourplacerar man en tös akut hos en främmande familj trots att resan var planerad och hennes moster var/är avlastningshem en gång i månaden. Varför kunde hon inte varit där under veckan? http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/socialtjanstens-placerade-sjuaring-hos-okanda(3201421).gm
Nu lex Sara anmäler de sig själva men det är ju lite sent. Skadan är ju redan skedd.
Det är väl en sak om det är akut men det ar det inte här.
Sedan kan jag tycka som familjehem om man åker på semester skall väl hela familjen med. Hur skall tösen känna sig delaktig i familjen om de gör skillnad? Åker på semester utan henne?

Känner till en pojke vars familj åkte utan honom. När han frågade varför sa de att det var ju honom de behövde semester ifrån. Han trivdes aldrig mer i den familjen,fann aldrig sin plats där, är det konstigt?
Nej.
Jag själv skulle aldrig ha kommit på tanken att åka på semester utan alla som bor hos oss.

Det första jag hörde när jag slog på radion i morses var barnombudsmannen som kommit med sin årsrapport. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5030948
rättegångar gällande barn som utsatts för våld prioriteras inte.
”En femtedel av åklagarkammarna når inte upp till ambitionen att ha en åklagare närvarande vid barnförhören. Många av kammarna verkar enligt undersökningen omedvetna om att de bör informera barnen när åtal inte väcks”.

Även P1 har tagit upp det http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=787&artikel=5027400
BO vill ersätta socialtjänsten med en barntjänst. http://svt.se/2.22620/1.2751603/bo_vill_ersatta_socialtjanst_med_en_barntjanst med obligatorisk anmälningsplikt.

En ny instans är ju vad jag förespråkar med ett tydligt barnperspektiv, med mänsikor med dubbel utbildning, som utgår ifrån barnen.

I rapporten beskrivs en vuxenvärld som inte uppfattar och reagerar på våldsutsatta barns signaler. En socialtjänst som är osynlig och en rättsprocess där de inblandade barnen får vänta alldeles för länge.
-Jag har blivit rätt förfärad när jag mött de här barnen och ungdomarna som berättar hur de försökt på alla möjliga sätt och vis att signalera att de farit illa. Men så har de bemötts av vuxna i skolan, på BUP och i vården, som inte gjort någonting,säger Fredrik Malmberg, Barnombudsman.

Det är ju tyvärr inget nytt men nu då rapporten kommer blir det som om det hade ingen hört förut.
Frågan jag ställer mig är istället kommer det att hända något nu då? Tyvärr har jag svårt att tro det.

Efter det sista programmet om oss på uppdrag granskning http://svt.se/ug/#20111130200036/krav_pa_lagandring_efter_markskandalen?&_suid=599 krävde ju både experter, rädda barnen och BO en ändring och vad hände?
Ingenting.
Jag tror att det är där man skall sätta in kraften. Kolla upp vad det blev av alla löften, alla motioner som gått igenom och alla beslut. Se till att de drivs igenom så att det blir mer än chock, förfäran, reaktion och sedan ändå inte mer än bra ord.

3 kommentarer:

  1. Hej
    Även för mig skulle det vara omöjligt att åka på semester utan barnet som är placerat hos oss. Det är ju en i familjen.

    Men för inte så längesen så läste jag i en annan blogg om just detta, ett familjehem som tog med sina bio-barn på två-veckors sol-o-bad-semester, men lämnade sina fosterbarn hemma. I kommentarsdiskussionen där så var det en familjehemsmamma som uttalat sig och skrev att detta var något man som familjehem kan behöva, främst för att få acceptans från sina bio-barn, att det bor "främmande" barn i deras hus och upptar föräldrarnas tid och intresse. Bio-barnen är i den omskrivna familjen då lite äldre än fosterbarnen. Ja, kanske finns det en logik i det? Jag vet inte, men det kan ju vara svårt för bio-barnen att behöva dela föräldrarna hela tiden och att de behöver få göra nåt bara de, för att kunna acceptera resten av året?

    I vår familj kommer det dock alltid att vara så att fosterbarn följer med på samma villkor som resten av familjen.

    SvaraRadera
  2. Om man skulle behöva göra något med barnen för att kompensera att man lägger deras tid på andra barn går det att göra på ett annat sätt. Man behöver kanske inte åka utomlands. Man kan gå och handla eller fika tillsammans, gå på bio eller andra saker det viktiga är att få egen tid.

    SvaraRadera
  3. Jag vet en familj som inte fick pass till sitt placerade barn, soc vägrade hjälpa och de de biologiska föräldrarna vägrade också.
    Familjen ville ha med barnet och hade planerat efter det, soc hade lovat dem att de skulle ordna pass, men trots påtryckningar hände inget.Tillslut valde familjen att åka ändå, för att de hade planerat detta länge.
    Vet inte om detta är just den familjen då skriver om, men det skulle det kunna vara.

    SvaraRadera