Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 31 mars 2012

Barns värde

Fick en länk till en artikel av Patrik Nyberg runt sexuella övergrepp av barn http://www.nyhetsverket.se/nyhet/23384/Debatten-om-sexuella-%C3%B6vergrepp
Han tar upp synen på och hur man hanterat och hanterar sexuella övergrepp på barn i litteratur, media och rätt. Han tar upp olika falangers syn omhändertaganden och på vilka som är viktiga för barn t.ex. NKMR´s
Han skriver:
”NKMR ansåg exempelvis att socialtjänsten i Mark gjort rätt när de omhändertog två små barn från ett familjehem med syftet att placera barnen hos deras mamma och styvpappa. Det perspektiv som vägledde NKMR var att det är viktigare med blodsband än hos vem barnen hade den psykologiska anknytningen”

Han tar upp ett av de stora problemen, att man inte sätter barnen i centrum att man inte utgår ifrån barnen och lyssnar på dem. Vad de berättar och inte heller som i vårt fall vad de ser som sitt. Att det inte blir konsekvenser för de som gör fel mot barn.
Jag tror att det kommer fortsätta så länge inge ser till att det blir konsekvenser för just sådana fel som begåtts mot barn, i vissa fall rena brott.

1 kommentar:

  1. Eva,
    Jag och många med mig imponeras över din kamp för att stärka barns rättigheter och inflytande i rättsprocesser.
    En idag nästintill bortglömd fråga är hur mitt fackförbund (Journalistförbundet)spjärnade emot vad avser kriminaliseringen av innehav av barnpornografi. En utmärkt bok i ämnet är Christina Hagners "Rätten att kränka ett barn" från 1995 där hon redogör för hur debatten såg ut och de argument som framfördes för att kriminalisering av innehav av barnpornografi inte skulle göras. När man läser boken förvånas och skräms man över att det inte är så långt tillbaka i tiden som det slutligen kom ett förbud och att detta förbud föregicks av mycket motstånd. Ett motstånd som drabbade utsatta barn.

    M v h
    Patrik Nyberg

    SvaraRadera