Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 12 mars 2012

Behålla ansvaret= behålla pengarna

Fick en länk till en debatt artikel i SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/missbruksvarden-maste-forandras_6917193.svd
Det handlar om missbruks vården.
Det står:
Det är därför hög tid att låta hälso- och sjukvården få ansvar för denna stora grupp av drabbade individer.
Missbruksutredningens slutsats utmanar förstås många i Kommunsverige som är rädda för att en överflyttning av ansvaret för missbruksvården till landstingen skulle leda till att pengar och resurser också försvinner den vägen. Utan hänsyn till hundratusentals drabbade och deras familjer slåss kommunernas företrädare för att behålla sina budgetar.
Man kunde önska att regeringen, som varit klok nog att beställa Gerhard Larssons utredning, skulle ha modet att sätta ner foten i frågan och ställa sig på denna utsatta grupps sida. Men snart har ett helt år förlupit, och från regeringen och ansvarig minister Maria Larsson sägs bara att förslagen bereds.
Man kan väl sammanfatta med att det är pengarna som styr.
Kommunerna vill behålla sitt ansvar trots att det inte fungerar.
Som det står " vem skulle uppsöka socialtjänsten för annan typ av medicinsk eller psykiatrisk värd" det borde vara orsak nog att ändra på ett system som inte fungerar.

Jag tycker mig känna igen vissa delar. Att pengar styr, att ingen kan får ta över när det inte fungerar.
Socialstyrelsen kan bara kritisera möjligen ge böter och då det gäller HVB hem stänga ner dem. Men det händer ju sällan. Trots att de får grav kritik så händer ingenting. Mark fick grav kritk för brist på barnperspektiv då de tog oss ifrån barnen och sedan fortsätter de genom att ta bort deras umgängen med oss och ingen verkar ha makten eller möjligheten att göra något trots att de går emot beslut, kritik, och all rim och reson som finns. Jag hoppades ju så mycket på att socialstyrelsen skulle sätta ribban för hur kommuner skall hantera ärenden men det blev ju inte så. Hela systemet måste ju ändras eller åtminstone ses över.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)