Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 16 december 2011

Lagen måste stärkas...

Hittade en ny debatt artikel. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.798145-stark-barnperspektivet-i-lvu
Hon skriver:
En mycket viktig aspekt när det gäller de omhändertagna barnen är att vi på något sätt behöver skilja på reglerna som gäller för barn som redan har en stark anknytning till sina biologiska föräldrar och för de som i späd ålder placeras i familjehem. Dessa barn får sin anknytning hos andra personer än de biologiska föräldrarna och är alltså de som barnen ser som sina föräldrar. Detta var fallet med barnen i Marks kommun. Begreppet psykologisk förälder borde få större utrymme när man tar ställning till de här frågorna för att säkra barnens rätt till en trygg uppväxt.

Barnperspektivet måste tydligare in i lagstiftningen och sätta barnets anknytning framför att i första hand arbeta för återförening med de biologiska föräldrarna i de fall barnen har varit familjehemsplacerade lång tid sedan späd ålder.

Det finns brister i lagstiftningen för de barn som aldrig haft någon egentlig anknytning till sina föräldrar, eller glömt det mesta, alltså de små barnen. Lagstiftningen har en inneboende konflikt när man ska verka för återförening även om det i många fall tidigt står klart att det inte kommer att kunna ske och barnet behöver få veta var det ska växa upp någonstans

Vårdnadsöverflyttning är en möjlighet som ska övervägas när ett barn bott minst tre år i ett familjehem för att säkerställa barnets rätt till kontinuitet och trygghet men i praktiken sker det inte i någon större utsträckning.

Möjligheten att flytta över vårdnaden till familjehemmen har lett till olika problem som gör att många familjehem tvingas tacka nej. Problemen rör ersättning till familjehemmen och det finns en rädsla hos familjehemmen att hamna i tvist med föräldrar när de måste ansvara för umgänge och underhållsfrågor och förlorar sitt stöd kring detta från socialtjänsten i placeringskommunen. Lagstiftningen borde justeras så att kontinuitet, stabilitet och känslomässig anknytning får råda, utifrån barnets perspektiv.
Lena Wiström
Så bra och så rätt. Håller helt med.
Gå gärna in och kommentera
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)