Har egentligen inget att skriva om och ingen energi att göra det med heller.
Fick av polisen frågan om vårt ärende var ett s.k. Klagomålsärende.
Det visste jag inte vad det var men man kan tydligen begära att det skall klagomåls hanteras och då måste de gå igenom hela ärendet och se vad som är fel och rätta till dem.
Så jag mailade ner min begäran. Det tog nästan tre veckor innan jag fick svar i veckan att jag nekades med hänvisning till att vi inte är part? ?? Sedan stod det att ärende är avslutat???
Är vi inte part i vårt eget ärende? Och vaddå avslutat? Och när jag begärde ut vår akt i våras var den inte avslutad trots att det var två år sedan vi sades upp. Barnen är fortfaraden placerade och så länge de betalar ut för förlorad arbetsinkomst vid umgängena måste de ha ett pågående ärende på oss. De får inte /kan inte betala ut något till oss utan att ha ett ärende.
Jag förstår inte att det skall vara så svårt att göra det de skall, att följa lagen.
Är så förvånad att de fortsätter, det har kostat dem miljoner och de har det jättejobbigt nere på förvaltningen, flera är polisanmälda, de verkar även ha svårt att få folk till tjänsterna de söker och har svårt att behålla personal och ändå motarbetar de vartenda förslag då det gäller barnen och oss, de ”strular” med varenda kontakt vi har.
Förstår de inte att om de vill ha lite lugn och ro borde de vinlägga sig vid att göra det de skall på rätt sätt och se till att vi fick umgängen här hemma så pass ofta så att vi var nöjda så kanske det blev tyst och de fick lite lugn och ro. Nej då.
Vi har bett om telefonkontakt med barnen vid deras födelsedagar men har inte fått det hitintills trots att de vet att vi har både adress och telefonnummer. Vi har låtit bli att ringa för att visa vår goda vilja men det blir bara löjligt då de nekar oss kontakt med hänvisning till sekretess. Vi är både utredda och godkända som familjehem och det borde inte vara några problem för familjen att ha en kontakt med oss. Det har ju konstaterats att barnen har hela sin anknytning hos oss ändå plockas vi gång på gång bort ifrån dem och de vänder allt som händer mot oss om det går.
Man kan undra vem det är som är så negativ till oss och som har sådan makt över ärendet på förvaltningen. Vem som kan påverka så mycket.
Satt på väg hem i bilen häromkvällen och tänkte att det är ju precis så man säkert gjort på många håll, tröttar ut folk så de inte orkar protestera längre, uppgiven trött och ledsen och jag kände mig så arg. Mig triggar det nästan mer. Förstår de inte att jag kommer fortsätta protestera så länge de gör fel, fortsätta anmäla de som inte kan göra sitt jobb som de skall. Det tråkiga är att det inte borde vara min uppgift utan cheferna därnere men ännu har jag inte träffat någon som inte gått ”på” den bild som målats upp av oss trots att den konstaterats vara fel, ingen som verkar våga sätta ner foten och ändra på alla felaktigheter. Fortfaraden stöter jag på personal med den bild av oss som de första handläggarna hade, de som hade så fel. Det är inte jag som kostat dem miljoner utan det är de och dem behåller man. Det är inte jag som orsakat haveriet utan det är bara tack vare bl.a. mig som det upptäcktes. Personalen levde ju under en mobbingsituation som antagligen ingen ville fortsätta arbeta under och sedan får jag skulden men det är ju barnen som får ta konsekvenserna.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Så här får man kanske inte säga, men vad i sjuttiohellskotta håler de på med i marks kommun?
SvaraRaderaOrdföranden Hermansson myglar sig runt med ohederliga allianser, Lomander verkar gå på det mesta i oförstånd.
Socialnämnden ägnar siog åt partipoitik i frågor lagar finns. Vad är detta?
Kan de inte bli owense om privat hemtjänst weller inte? Där möts ideologi - inte i enski8lda ärenden.
Detta är bara ren crazyness - galenskap på svanska.
Kan ingen få bort denna ordföranden? Han splittrar till och med sina egna. Det är inte heller någon som helst fördel att han med sin stockkonservativa och mörka kristendom var med och ordnade stadgarna för den också av svenska kyrkan starkt kritiserade missionprovinsen.
Fy katten för att inte Mark kan inse vad barnperspektiv innebär. De vill hellre sitta i vuxensandlådan och bråka på barnens bekostnad.
- När får barnen komma hem?
Jag har följt denna händelse och det gör mig så ont att ingen lyssnar på barnen!!!!Jag hoppas ni aldrig ger upp för barnen hör hemma hos er!!!Jag förstår inte att den biologiska mamman som misslyckats i sin roll vill ta barna från er...och tryggheten, kämpa på Eva!!!!!Du skänker styrka till andra i samma situation.
SvaraRadera