Igår var det skolavslutning sedan gick musten gick ur mig.
Att se alla klasskompisar därframme, sjungande och finklädda gjorde mig så ledsen. Jag blir arg.
Vi har inte gjort fel och man skall inte kunna ta barn utan anledning och ändå är det precis vad man gjort och ingen verkar vare sig vilja eller kunna rätta till.
I vilket fall är det inge som gör det.
Nämnden som kunde försökt åtminstone att överklaga valde ju att låta bli. OK sex ville överklaga men ordförande med sin utslagsröst valde ju att rösta emot. Alla fagra ord och löften ifrån honom visade sig ju inte vara värda något alls. Jag verkligen avskyr mänskor som inte står för vad de säger eller lovar. Människor som säger en sak men gör en annan, mänskor som ljuger.
På kvällen tog jag mig i kragen och vi fick in granen. I år blev den röd med silver stjärnor. Vi fick i alla saker och i en låda hittade jag en liten garnboll som tösen gjort. Den hade jag glömt men nu blev den så viktig.
Idag fyller pojken år och vi har blivit tillsagda att inte ringa. Bio mamman skall däremot träffa dem.
Det är inte önskvärt att vi ens ringer och säger grattis till det barn som bott nästan hela sitt liv hos oss och som ser oss som sina föräldrar.
Hur kan någon bestämma något sådant? hur kan man ens skomma på tanken att bestämma över människor på det viset?
Du får inte ringa den eller ha kontakt med den.
Du får inte träffa den eller den.
Har hört ett antal familjehem som fått veta att gör du det säger vi upp uppdraget, då tar vi barnen eller barnet. Det kan gälla både bio föräldrar, tidigare placerade barn eller tidigare familjehem. Jag får mer och mer svårt att förstå varför vi ställer upp på det, varför vi gör som de säger.
Tidigare familjehem blir tillsagda att "hålla sig i skinnet," göra som man blir tillsagd annars blir det minsann inga umgängen.
Annars hotas man med att plockas bort ur banrens liv.
Det fungerar ju bara så länge hoten fungerar. Oss har de inte så mycket att hota med. Träffar dem gör vi ju inte ändå som det är nu….
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad händer i denna Marks kommun?
SvaraRaderaHar de hört talas om de två orden, laglydighet och smidighet.
Fasansfullt att en sådan myglande lögnare kan få vara ordförande i denna så socialt viktiga nämnd (inte för jag vet om han passat i byggnadsnämnden heller...).
Återskapa förtroende Marks kommun!
Det ni politiker kan göra är att ta bort lögnhalsen Hermansson. Hur kan man ha en ordförande i socialnämnden som var med och skapade ritlinjer/stadgar till missionsprovinsen? Detta är så ofattbart.
Undrar när media på allavar ska reagera mot ordföranden?
Ngt är mer än allvarligt fel i Mark.
Barnplågeri-kommun!!
Hot?
SvaraRaderaVem av alla utsatta i Mark som sökt kontakt med denne ordförande har inte blivit både utsatt för löften och hot?
Det finns något runt denne ordförande som inte riktigt stämmer!
/ - lovad och fråntagen!