Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 19 augusti 2012

Letar skäl för nekat stöd

Det är fler och fler som kritiserar socialtjänsten även i Uppsala stod det i en Uppsala tidning.
Men det är ju inte bara i Uppsala
Artikeln publicerades nu i Juni http://www.unt.se/uppsala/fler-kritiserar-socialtjansten-1767275.aspx

Många gånger verkar det i dag handla om att hitta skäl för att säga nej, i stället för att stötta klienten. Det säger Ulrika Pettersson vid Frälsningsarmén i Uppsala.

–  Ibland önskar jag att socialtjänsten inte var så fyrkantig, säger Michael Hjerpe, verksamhetsansvarig vid Frälsningsarmén i Uppsala.
Han efterlyser mindre misstänksamhet och en mer flexibel hållning från socialtjänstens sida.

– Det finns familjer som lever på 1 500 kronor i månaden, hur de lyckas klara sig förstår jag inte.    
–  Det är klart att socialtjänsten måste ha ett regelverk men alla passar inte in i normen. Jag skulle önska att man ibland visade mer förståelse för det.
Ulrika Pettersson, som också är fältarbetare vid Frälsningsarmén, frågar sig vad socialsekreterarna egentligen har för uppdrag.
–  Det här handlar om samhällets svagaste, de som egentligen borde värnas.
–  De personer vi möter som fått avslag har inte kommit med några extravaganta önskemål. Det kan handla om en person som är aktiv i missbruk och vill få hjälp att flytta från sin destruktiva miljö. Även om hyran ökar med 700 kronor i månaden kan det löna sig på sikt i form av minskade vårdkostnader.
Expedition 4 i Uppsala har anmälts och skall nu grasnkas av socialstyrelsen.

Det är likadant över hela linjen.
Man väntar för länge innan man sätter in stöd i familjer med barn.
Man väntar för länge innan man går in och placerar.
Man vad kommer det att kosta i slutändan?

Eftesom jag jobbar i skolans värld så ser jag det även där. Man väntar för länge innan man sätter in stöd. Vad hjläper det med stöd i ÅK 7 om en elev "bara" ligger på en nivå som åk 3 eller 5. Hur skall man kunna ge undervisning till 20-25 elever om 1/4 inte ens klarat nivåerna för godkänt i högstadiet?
Inte konstigt att eleverna säger att de aldrig för hjälp och läraren inte hinner. En högstadielärare som dessutom inte ens är utbildad för de lägre åldrarna. En lärare som skall klara lektioner under de förutsättningarna men utan stöd för dessa elever. Kan det bli annat än fel?
Dessa barn kommer att känna misslyckande varenda dag.
Vad skapar det?
Barn utan självförtroende, barn som inte tror att det någon ide de kommer ju ändå inte att klara det.
Stödet skall in så tidigt som möjligt. Stödet skall in i låg mellanstadiet.


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)