Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 24 juni 2011

Det går inte över så fort

Ja då är det en midsommar till utan de små. Hoppas för guds slkull att det är den sista.

En jag missade en artikel i GT igår http://gt.expressen.se/nyheter/1.2479299/beslutet-andrades-barnen-tvingas-kvar-i-nya-familjen


Även i Lidköpings tidningen http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.1261859-ny-dom-om-fosterbarnen-far-inte-komma-hem- handlar det om beslutet.

Ja hela domen byggde ju på en utredning som inte borde kallas utredning.Den de själva begärde komplettering i, den Bo Edwardsson inte ens ville kalla utrednign och den jag begärt rättelse i med 24 sidor med fel.
De som skall försvara/föra nämndens talan missar att ta in vittnen som stödjer deras framförande.
På radio Sju erkänner de att de borde ha gjort det http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4570855
Likaså här http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4568262

På p4 extra sommar http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=p4+sommar d 24 juni på 58,40 var det en intervju med domaren och Nadja, hon som gjorde programmet på uppdrag granskning.
Domaren bara rabblade paragrafer och har inte förstått hur viktig den första anknytningen är. Hon menar att man inte behöver flytta banren för att de fått en anknytning i den nya familjen. Hon påstår även att de bott där ett år redan. Det är faktiskt bara 10 månader.
Om hon menar att ett barn får en full anknytning till andra på mindre än ett år, behöver man ju inte oroa sig eller ens fundera då man är tvungen att ta barn ifrån biologiska föräldrar?

Om anknytningen kan bytas ut så lätt. Varför låter man då i vissa fall barn stanna i viss missär bara för att anknytningen är så viktig?
Varför jobbar man då med hemflyttning och varför står det med i lagen om det går lika bra med någon annan efter mindre än ett år?
Om hon kan bedömma det utan utbildning vad håller då alla socionomer på med?

Om man tror att barn glömmer de som de har sin grundanknytning till på bara för att de bott i en ny familj och anpassat sig där under 10 månader, när de inte har något val så förstår man inte vilken betydelse grundanknytningen har. Se mitt inlägg d 27 april där en kvinna saknat sina första föräldrar (fosterföräldrar) i över 30 år. Inte förrän hon kom dit igen, kände hon att hon äntligen var hemma. Jag har fått flera sådana kontakter. Här påstår man, tror man att det skulle gå över på mindre än ett år.

I Hallands läns tidning http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1263675-namnden-tvekar-infor-overklagande-av-dom?articleRenderMode=extra säger de att de tvekar till överklagning. Lomander anser ju naturligtvis att den inte skall göras alls.

Men vad får barnen för upprättelse eller vi om man inte ens överklagar?
Om man först tar ett beslut, sedan när mamman överklagar är så dåligt förberedd att hon vinner och använder saker som är felaktiga bara för att man inte gjort rättelserna som jag begärt och lagen då kräver.
Skall man bara säga: ja, vi borde ha förberett oss bättre men nu skiter vi i det och överklagar inte utan det får vara som det är.

Nej stå för beslutet, överklaga och se till att vara förberedda för alla eventualiteter nästa gång. Ta in en jurist som kan och har tid att sätta sig in i bakgrund och som kan slå sönder försvaret som fortfarande bygger på ett vuxenperspektiv.

1 kommentar:

  1. Jag lider med barnen och er familj. Min förhoppning är att soc överklagar till kammarrätten och även tillsätter en advokat till barnen som pratar med barnen och för deras talan. Barnens ombud ska vara just det och inte som nu vara vuxna till lags, så här borde det inte få gå till. Det är barnens bästa som ska vara styrande, inte vuxnas vilja. Det förvånar mig också att inte barnens pappas åsikter vägs in utan enbart mammans.

    SvaraRadera