Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 22 juni 2011

Reaktioner i press och bloggar

I BT http://www.bt.se/nyheter/mark/fosterbarnen-far-inte-atervanda(2830877).gm
Skriver ett inlägg om beslutet.

Likaså Expressen http://gt.expressen.se/nyheter/1.2477988/fosterbarnen-i-mark-far-inte-komma-hem

och Hallands Nyheter http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1261753-forvaltningsratten-stoppar-flytt-till-eva-och-anders Förvaltningsrätten menar att barnen inte klarar en separation till.

I Radion http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4568262 har en intervju med ordförande som säger att det är frustrerande. Jag hoppas att de står för sitt beslut och överklagar och ser till att vara mer förberedda nästa gång.

Sedan är bloggarna igång http://alexjohansen.blogspot.com/ Skriver:
Mark har begått ett misstag när ett expertutlåtande om att barnen inte skulle må bra av att slitas upp igen har fått betydelsen att barnen inte ska få komma hem. Det framgår av utredningarna enligt uppdrag granskning att barnen ser på sin första fosterfamilj som hemma.
Det förvaltningsrätten nu gör är att vägra barnen att komma hem. Hur ska de kunna hantera detta? Att aldrig få komma hem igen? Kommer Fanny och Rasmus någonsin kunna lite på vuxen världen?

Alla är överens om att den ursprungliga kuppartade omhändertagandet av barnen var fel. Nu menar förvaltningsrätten, att det blir rätt om man begår ytterligare ett fel, vilket är att barnen inte får komma hem. Det är galet så det förslår.

Man undrar ju i sitt stilla sinne vad det är för några människor som sitter i förvaltningsrätten, har de ingen anständighet över huvudtaget? Har de helt glömt bort hur det var att vara barn?

http://maukonen.wordpress.com/ skriver med rubriken:
Den biologiska mammans makt står över Rasmus och Fannys trygghet

http://tjejaheddin.blogspot.com/2011/06/barnen-i-marks-kommun-flyttas-inte.html Det är Yvonne Domeij författare till Trasdockan som skriver bl.a. :
Förvaltningsrätten har nu fattat ett nytt vansinnigt beslut. De som betalar med sina liv är två ännu små barn, som gråter och längtar åter till den enda riktiga familj de haft.

http://morranovarlden.blogspot.com/2011/06/barnen-i-mark.html
Men jag tror att jag och mina bihålor exploderar av ilska! Vad håller de på med i Mark och vad i hela fridens namn gör rätterna? Ja, det är förståeligt att barnen ska ha det så lugnt de kan. Och ja, de har varit i ett år i den tredje fosterfamiljen, men om man hade gjort rätt från början hade de inte ens behövt hamna i den där tredje fosterfamiljen.

Och en sosse som skrivit förut http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651 :
Varken den biologiska mamman, socialdemokraterna i socialnämnden och nu inte heller förvaltningsrätten och som sagt var inte experterna tycks förstå att den allra första trygga anknytningen är den absolut viktigaste i ett barns liv.
Marks kommun schabblade å det grövsta och försökte rätta till det. Jag är övertygad om att barnen har det bra i det nuvarande fosterhemmet men det kommer aldrig att kunna uppväga den längtan tillbaka till det ursprungliga fosterhemmet som barnen har. Åter en massa vuxna som tycker. Åter en massa vuxna som inte bryr sig om att de här barnen inget hellre vill än att återförenas med de fosterföräldrar i vars hem de hade sin trygghet.
Hon avslutar med :
Jag vet att jag inte skulle kunna se dem i ögonen om jag hade tagit ett sånt beslut - sen må experterna vara hur övertygande som helst.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)