Fler barn får stanna

Nu är det fler barn som kommer som får stanna. Men en del får stanna tills de är 18 och utvisas sedan. En del utvisas till Kabul även om de inte är därifrån.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6225768

En stor grupp asylsökande under 18 år har under flera år kommit från Afghanistan. Under första halvåret i år har 91 procent av dem fått stanna. Men de som fått avslag och hunnit fylla 18 utvisas till Kabul, även om de kommer från helt andra delar av landet.
Ahmad Zaki Khalil, som själv kommer från Kabul, beskriver situationen för denna grupp utvisade som svår. De är utan kontaktnät i ett klansamhälle där släktingar är det viktigaste skyddet. Och dessutom har många skaffat sig västerländska vanor och tankesätt.

Afghanistans flyktingminister har också tidigare i år vädjat till bland annat Norge och Sverige att inte fortsätta med tvångsutvisningarna.
– Afghanistans flyktingminister har redan sagt att "skicka inte alla till Kabul, för vi kan inte hjälpa dem", säger Ahmad Zaki Khalil.
91 procent av ensamkommande minderåriga från Afghanistan får stanna i Sverige.
Andra grupper har det svårare, exempelvis ensamkommande barn från Marocko, där bara 13 procent av de ärenden som prövats i år fått bifall.
 

Många är det som önskar åldersbestämning av dessa barn men nu är det läkare som inte rekommenderar att man skall ställa upp och göra dem. Därför att många missbedöms utifrån att de är mogna.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6225478

För stor vikt läggs vid röntgen när Migrationsverkets gör åldersbedömningar av asylsökande flyktingbarn, menar Barnläkarföreningen, som kallar det en ovetenskaplig metod. Nu uppmanar de sina medlemmar att inte göra åldersbedömningar åt Migrationsverket.

– I vår överenskommelse så skulle undersökningsresultaten bedömas av barnläkare med särskild kompetens när det gäller ungdomar och tillväxt. Problemet var att när Migrationsverket såg resultatet av undersökningarna, att man efter det måste ha tillgång till resultatet av röntgenundersökningarna. För oss är det uppenbart att man vill ha det för att man vill göra en egen värdering av de medicinska resultaten av åldersbedömningen.

Beslutet Migrationsverket tar avgör den sökandes framtid, får den stanna i Sverige eller inte och på vilka premisser. En ungdom under 18 år får större hjälp och möjligheter.

– En handläggare från Migrationsverket kan ha väldigt många typer av kompetenser men den medicinska kompetensen har han inte. Vi har sett så många fall genom åren där ungdomar har blivit felbedömda just på basis bara att de haft särskild mogna visdomständer eller ett moget skelett och att de därför blivit behandlade som vuxna och inte som barn, menar Anders Hjern.

Blandad kompott av sorgligheter

Dagens skörd av sorgligheter börjar i Expressen.
Mamman som lämnade ett åringen inlåst i bilen Hon klappar ihop då hon konfronteras. 45 minuter var hon borta.
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/mamman-lamnade-ettaring-i-stekhet-bil/
OK det var i USA och var 10;onde dag dör ett barn i USA i varm bil men det händer här också.

Sedan var det en förskola som glömde ett barn  så pappan fick bryta sig in.
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/pappa-brot-sig-in-pa-forskola---for-att-hamta-sin-kvarglomda-son/
Men det händer här också.

Sedan en 9 åring som av misstag fick ett baseboll trä i huvudet. Han dog.
http://www.expressen.se/sport/9-arig-pojke-dod---traffad-av-basebolltra/  också det i USA men skulle lika gäran hända här precis som alla andra olyckor

Sedan en pappa som blir arg över hur hans dotter behandlas och är på väg att köra över hennes "antagonister"
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/de-brakar-med-hans-dotter--da-blir-han-vansinnig/
Det jag reagerar mest på i filmen är tjejen som flinar när hon berättaratt hon hörde någon säga att han kommer att träffa dem. Förstår inte vad hon flinar åt
I vilket fall skulle det lika gärna kunna hända här.

Det jag funderar över är att olyckor utomlands får så stort utrymme medan det är så svårt att lyfta saker runt utsatta barn här. OK liknade saker här får också rubriker men annars är intresset för utsatta barn svagt.
LVU utredningen fick bara en liten kommentar.
Det är sorgligt att intresset är så litet och det är så svårt att lyfta alla de små som far illa här. 

Och så Svergie I Malmö körde en förare nästan ihjäl en mamma och hennes bebis. De skadades svårt  Han tänkte på annat...
http://www.expressen.se/kvallsposten/forarens-egna-ord-om-vansinnesfarden/

Biljakten pågick från Drottninggatan till Nobeltorget och skulle komma att få ett våldsamt slut.
Strax efter Nobeltorget tappade mannen i 20-årsåldern kontrollen över bilen, och i full fart körde han rakt in i en parkerad bil längs med Amiralsgatan. Mercedesen fortsatte sedan framåt och kolliderade med flera bilar innan den stannade.
Vittnen från platsen har beskrivit det som att en av de stillastående bilarna "flyger upp i luften" och att det ska ha bildats ett stort rökmoln runt bilarna.
I samband med den våldsamma kraschen ådrog sig en mamma och hennes spädbarn livshotande skador. De båda ska dock ha klarat sig, om än med allvarliga skador som kräver ett stort vårdbehov. 

– Jag vet inte varför jag gjorde så, det var så många tankar i huvudet samtidigt, säger han
 

Inte i Sverige ... jo då

Det är ofta då vi ser att barn far illa som vi gömmer oss bakom att det var ju inte i Sverige iallafall. Men det händer här också. Vad sägs om en 12 åring som hängs upp i en krok i taket och våldtas?
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article21201597.ab

Sju män dömdes nyss för övergrepp på samma flicka.
Scenen som beskrivs i åtalet kunde vara hämtad ur en skräckfilm. Den då tolvåriga flickan har berättat hur hon försågs med handbojor och kedjades vid en krok i taket. Enligt åtalet ska hon även ha fått ett koppel kring halsen och piskats. Åklagaren menar att det handlar om ett utdraget förlopp.

– En tolvårig flicka ska inte sitta fastsatt i en krok i taket, säger åklagare Daniel Veivo Pettersson, som nu har åtalat en 25-årig man för grov våldtäkt mot barn.
– Man häpnar när man hör hennes berättelse. Hon är mycket trovärdig och vi har även kunnat styrka åtalen mot männen genom teknisk bevisning som chattkonversationer och i något fall fanns dna på en kondom och på en bh, säger Daniel Veivo Pettersson

Vid en husrannsakan i 25-åringens hem i Stockholm, där våldtäkten ska ha begåtts under hösten 2013, hittades kedjor, handbojor, koppel och en piska. Enligt flickan hade delar av övergreppen filmats. Polisen misstänkte att filmerna kunde ha sparats i en så kallad molntjänst, och åklagaren fick ta hjälp av Microsoft i USA.
 

Männen i härvan

37-åring, Östergötland: Våldtäkt mot barn och barnpornografibrott - fem års fängelse.
26-åring, Dalarna: Sexuellt ofredande - skyddstillsyn.
29-åring, Stockholmstrakten: Våldtäkt mot barn (två tillfällen) - tre års fängelse.
26-åring, Stockholmstrakten: Våldtäkt mot barn - två och ett halvt års fängelse.
27-åring, Stockholmstrakten: Grov våldtäkt mot barn och våldtäkt mot barn (fyra tillfällen) - sju års fängelse.
55-åring, Östergötland: Utnyttjande av barn för sexuell posering (elva tillfällen) och sexuellt ofredande (två tillfällen) - åtta månaders fängelse.
19-åring, Västra Götaland: Våldtäkt mot barn - åtta månaders fängelse (domen är överklagad).
25-åring, Stockholmstrakten: Åtalad för grov våldtäkt mot barn och våldtäkt mot barn 

Ang bortförda barn

HIttade en länk till en sida med texten: Tänkte du föra bort ditt barn. Sedan mycket tänkvärt som handlar om att sätta barnet i centrum.
http://www.saknadebarn.org/hjalp-nu/vill-du-bortfora-ditt-barn/

Funderar du själv på att ta ditt barn och försvinna? Läs då först igenom den här sidan!
Det är många föräldrar som i ren desperation tar sina barn och försvinner. Kanske efter en lång och uppslitande vårdnadstvist, där man känner sig ohörd eller riskerar att förlora sitt barn eller bara blir tilldömd begränsat umgänge med barnet. Många tänker att “om jag inte får ha barnet mer än så här, är det bättre att försvinna och vara med barnet hela tiden”.
Ibland kanske man lever i rädsla för att barnet ska skadas hos den andra föräldern och tänker att man skyddar barnet bäst genom att försvinna.
Vi kan garantera dig att oavsett dina skäl så vinner du ingenting på ett bortförande och chansen är stor att du inte lyckas, såsom du planerat.
Tvärtom riskerar du att skada ditt barn för livet och att förlora barnet för alltid.
De flesta föräldrar som gömmer sig med barn blir hittade. Då blir man som bortförande förälder oftast häktad av polisen i Sverige eller utlandet och sedan riskerar man ett långt fängelsestraff. Barnet återförs omedelbart till den andra föräldern. Man har väldigt små chanser att få sin röst hörd i domstol efter ett bortförande.
—————————————————————————————-
SBN rekommenderar den förälder som går i bortförandetankar att söka emotionellt och psykiskt stöd för att försöka må bättre och blir stark i sig själv igen. Du kan söka dig till din vårdcentral eller närmaste sjukhus. Du kan också tala med en präst eller någon annan inom din trosamfund som du känner förtroende för.
Du kan också söka stöd hos andra mamma/pappa-grupper, hos Kyrkan eller hos Jourhavande Medmänniska, journummer: 08-702 16 80 (kl. 21.00 – 06.00).
Det finns också någon att prata med på Nationella Hjälplinjen: 020 22 00 60.
Eller BRIS för vuxna: 077-150 50 50
——————————————–
Du bör undvika personer i din närhet som du känner förstärker den pågående konflikten med den andre föräldern eller de som uppmuntrar dig att ta barnet och sticka. Dessa individer förstör för dig och ditt barn och det är inte de själva som riskerar straff och irreparabla skador. Inte sällan finns det en nära person som hetsar och uppmanar till bortförande, det kan vara din egen förälder eller en nära vän eller syskon. Ta om möjligt avstånd från denna person under en tid om du behöver och/eller be personen att sluta upp med sitt beteende. Det kanske kan vara en bra idé att tillsammans med denna person söka rådgivning från kommunens Familjerådgivare?
——————————————–
Oavsett hur mörkt det ibland eller just nu känns och ser ut, är det viktigt att komma ihåg att inget är för evigt. Barnet växer och förändras och situationer och förhållanden växer och förändras också över tid. Låt det ta sin tid. Ha hopp om att det kan bli bättre. En dag är ditt barn plötsligt en ung vuxen individ och ska då kunna se tillbaka på sitt liv. Det är då din tålmodighet betalar sig. Var den större människan. Ge mer än du tar. Försök att vara generös mot barnets andra förälder, ditt barn tjänar på det.
Försök komma ihåg att det som är bra för dig inte per automatik är det bästa för ditt barn. Ditt barn är inte du. Ditt barn har två föräldrar och varje gång du baktalar eller är öppet arg mot barnets andra förälder sårar du barnet och baktalar en del av honom eller henne. Det du tror dig vinna i situationen eller i det korta loppet, förlorar du med hästlängder i det långa loppet.
——————————————-
Av de barn som vi sett återvända efter ett bortförande så är det endast en liten del som har fortsatt kontakt med sin bortförande förälder. Oftast vägrar barnen själva att ha umgänge eller annan kontakt. Kontakten är därmed bruten för eventuellt all framtid.
Förutom det som du personligen riskerar(åtal, böter, fängelse, straffregistret, förlora vårdnad, boende, umgänge samt all kontakt med ditt barn för resten av dess uppväxt) som bortförande förälder, är det dessvärre alltid barnet som drabbas hårdast.
Barn som bortförs riskerar stora emotionella trauman och att skadas för livet. Här är några av de vanligaste känslorna de brottas med:

1. Depression.
2. Känsla av att inte tillhöra samhället.
3. Känsla av att ha förlorat stabiliteten, säkerheten och förtroendet.
4. Överdriven rädsla, även för vanliga händelser.
5. Ensamhet.
6. Ilska.
7. Hjälplöshet.
8. Avbrott i identitetsskapandet.
9. Rädsla för att bli övergiven.

Dessa negativa känslor kan följa barnet genom hela livet. De kan få stora problem med sin egen självbild och självförtroende. De får svårt att lita på andra människor eller skapa varaktiga relationer. I USA och Storbritannien finns mycket samlas forskning kring detta ämne och ni som vill veta mer om hur dessa barn påverkas kan läsa mer på sidan “Hur påverkas barnen“.
“Som vuxna är det många offer efter bittra vårdnadsstrider som permanent har flyttats från en av sina föräldrar, flyttats över till en ny stad och tvingats anta en ny identitet, som fortfarande längtar efter att återförenas med sin förlorade förälder. Deras förlust kan aldrig kompenseras. Barndomen kan aldrig återupplevas. På det viset är känslan för historien, intimiteten, skapandet av värderingarna och moralen, självkännedomen som man får genom att känna till sin egen start, kärleken, kontakten med hela släkten m.m. för alltid försvunnen. Det finns helt enkelt inte ett enda barn som har förmågan att skydda sig själv gentemot en sådant ovärdig och komplett förlust.” (Clawar & Rivlin)
———————————————————-
Ni kan också läsa mer på denna original-länk:
http://www.healthyplace.com/abuse/articles/impact-of-parental-child-abduction/

En dag av minnen

Igår hann jag inte sitta vid datorn. Jag sålde en häst. Vi plockade ner alla körsbär och kokade saft, var på auktion och bröllop så tiden räckte bara inte till.

Ang hästen så har vi har ett gäng och därför händer det med jämna mellanrum. Men det ger minnen. I det första programmet om oss så hade de med ett samtal mellan oss och barnen. Det var lite dumt klippt men inget jag styrde över och började med att jag berättade att vi sålt en häst. Man hörde "Fanny" gråta. Fick en del påhopp om att det var självklart att barnen grät då jag talade om att vi sålt ett kärt husdjur. Men bakgrunden var en annan. Vi hade 13 hästar och hade länge försökt sälja en. Då vi gjort det hade vi en mängd roliga saker vi skulle göra.  Vi har alla sett fram emot allt det.  Nu var hästen såld och ingen hade längre lust att göra alla de där sakerna vi planerat.

Bröllopet vi var på var för ett par ungdomar som hjälper till som ledare på scouterna där sonen går. Ena kusinen var tärna. Bröllopet gav också flashbacks till då vi själva gifte oss på trappan till vårt hem med barnen som brudnäbbar. Alla trodde att de var på dubbelt födelsedags kalas men vi bjöd samtidigt på bröllop efter middagen. Alla barnens kusiner var tärnor eller brudnäbbar och bildade äre båge av gladiolus då vi gick fram. De största bar "våra" minsta. Sonen, längst fram, bar ringen och satt på trappen fint och ordentligt ända tills glassbilen hördes och han for upp och skrek rakt ut mitt under vigslen. "Glassbilen mamma". De små var så söta och skötte sig på alla sätt som gick. Det hade regnat dagarna innan och på morgonen blåste det så vi fick häfta fast dukarna på borden på morgonen då vi dukade. Sedan sprack himmeln upp och solen sken så vi fick låta ut kepsar till gubbarna som brände skalpen annars. Efter middagen kom alla vänner och slöt upp och överaskades av att vi blivit ett.

Även bärplockningen frammanade minnen. Även där var det Fanny som varje dag sprang runt och kollade vad som hunnit mogna sedan dagen före. Varje dag hon kom ifrån dagis var det först björnbärsbusken, sedan plommonträdet, växthuset, jordgubbsplantorna, vinbärsbuskarna och sist krusbärsbuskarna. Skulle hon inte hitta något så kunde det vara äpplekart hon kom och tuggade på. De kunde vara så sura att det drog ihop sig på i alla fall mig om jag smakade men det var gott påstod hon.....

Minnen är bra men både jobbiga och roliga.  Men de skapar längtan.
Jag längtar efter deras armar runt halsen, deras skratt, deras frågor. 
Jag sörjer över att inte längre få vara en del av deras liv.  Av att uteslutas