Problemet är inställningen

Då jag hittade Göran Hägglunds inlägg runt julen hittade jag även ett inlägg han gjorde förra veckan.
http://www.kristdemokraterna.se/Personsidor/GoranHagglund/Nyhetsbrev/121123
Den fick mig att tända till och skriva till honom.
Han skrev:

I helgen skrev GT en ledare att föräldrar inte ger barnen den bästa uppfostran. Redan själva utgångspunkten är felaktig. Jag tror att det var författaren Sven Lindqvist som skrev: ”Vissa saker bör man göra själv, även om andra kan göra det bättre. Som att ligga med sin fru och styra sitt land.” Jag vill lägga till ”att uppfostra sina barn” på listan. Vad som är bäst för våra barn är inte en effektivitetsfråga och ska heller inte styras av den senaste opinionsundersökningen eller i vilken riktning åsiktsvindarna för tillfället blåser.

 Samhället har en skyldighet att hjälpa till och stötta om barnet far illa men vi måste göra upp med vanföreställningen att någon annan än föräldrarna är de viktigaste personerna i barnens liv. Föräldrar kan inte ersättas, inte ens med aldrig så skickliga pedagoger. Istället måste vi tilltro föräldrarna förmågan och ge dem mer makt över den egna tillvaron.

Jag skrev: (vissa delar)
Läste i ditt nyhetsbrev.
Föräldrar kan inte ersättas.(d 23) Måste kommentera det.
Ett av de största problemen är just din inställning.
Du resonerar som om alla föräldrar är bra föräldrar. Alla föräldrar kan inte vare sig uppfostra eller ta
hand om sina barn. Alla föräldrar kan inte heller älska sina barn. Jag skulle vilja se dig säga det till en flicka som utnyttjats av sin pappa eller en pojke som misshandlats av sina föräldrar. Att de är bäst på att ta hand om dem. Eller barn till missbrukande föräldrar.
Du visar att du har ett vuxenperspektiv och tron att alla vuxna gör ett bra jobb.

Jag kan hålla med dig om du utgår ifrån dem barnen ser som sina föräldrar.

Skall man ha ett tydligt barnperspektiv måste man utgå ifrån barnen och dem barnen ser som sina inte vilka som fött dem. Vad säger du annars till adopterade barn? Det är inte så att du blir en bra förälder bara för att du kan föda barn. Jag hävdar att din ståndpunkt är förödande för utsatta barn, ur deras perspektiv. Jag hävdar också att du har ett föräldraperspektiv inte ett barnperspektiv. Lagar behövs inte för de som sköter sig och tar hand om sina barn men för de som inte gör det.

KD säger sig värna om familjen men familjer ser olika ur idag.Det vore bättre att värna om mäniskan vem hon är är, i vilken situation hon än lever och hur hennes situation än ser ut.

Vet inte om han läser det. Träffade honom då jag var i Stockholm och talade om att jag skickat ett mail till honom. Han skulle titta efter det.
Jag blir så arg och frustrerad över bristen av barnperspektiv. Att man så ofta utgår ifrån den vuxne och utgår ifrån att hon alltid gör rätt. Tyvärr är det ju inte så enkelt. Och det är då staten, vi skall värna om den utsatte. Det är då lagarna skall skydda de som behöver det bäst och det är då man måste kunna komma åt de som inte gör det.

Firande utan att tala om varför.

Hittade inte sak som inte hör till utsatta barn men som jag vill lyfta ändå.
Julfirande i skolan.
Orsaken till att jag ens tog upp det var en artikle jag hittade dagen innan.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-om-nu-vi-bryr-oss-sa-lite-om-gud-varfor-vacker-han-sadana-starka-/

Skolverket tappar alla koncept och förbjuder präster att säga "Gud välsigne er" till sommarlängtande skolbarn.

Stilla undran. Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?

Det är samma sak med Gudshatande grupper som ändå är beredda att ta alla strider som finns för att få gifta sig i kyrkan. Fast de egentligen inte vill. Vad handlar det om? En barnslig bekräftelse från en Gud de inte tror på och människor de föraktar i hemlighet.

Om vi nu inte bryr oss om Gud i Sverige, varför är det då viktigt att ingen präst säger tre ord till våra barn, tre ord som bär allt det ljus och all den värme som den tvåtusenåriga traditionen av Jesus och Gud burit med in i vår civilisation. Vi tar de orden igen: Gud välsigne er. Dessa tre ord vägrar skolverket prästerna att säga. Det är så bisarrt att man inte tror det är sant.

Ja det kan man undra. Varför är det så hemskt?

 

Även Göran Hägglund (KD) skriver:
http://www.kristdemokraterna.se/Personsidor/GoranHagglund/Nyhetsbrev/121130
rubriken är en fråga:

Är det Luciakronor, julkrubbor och sommarpsalmer som är de största hoten mot våra barns och ungas välbefinnande?

Han har också en lösning på problemet. 

Ändra lagen så att man får vid vissa traditionsbunda högtider. Jag är rädd att Skolverkets tolkning snarare bidrar till förvirring än bringar klarhet. När lärare och rektorer tvingas värdera varje enskild psalm för att avgöra om den är tillräckligt traditionsenlig har det gått för långt. Hela avslutningsdebatten är tramsig, och det är på tiden att frågan löses en gång för alla. Jag vill därför se en lagändring som möjliggör för skolor att vid enstaka tillfällen under året fira högtider i kyrkan.

En sådan lagändring skulle i ett slag återföra makten dit den hör hemma – de enskilda skolorna – och samtidigt ge de elever som absolut inte vill delta i avslutningarna rätten att slippa. Den skulle låta oss respektera både våra traditioner och det fåtal som verkligen inte vill exponeras för dem. Den skulle, till skillnad från Skolverket, ge skolledarna klara och tydliga besked om vad som gäller.

 

Men visst det kan det ha med utsatta barn att göra. Det kan vara det enda lugna julfirandet en del barn får. Det enda julfirandet alls kanske för en del.
Vad är det som är så hemskt med att ge någonen välsignelse, önska varandra att det går bra.
Som de mycket riktigt skriver det är inte muslimer eller mäniskor med andra trosuppfattningar utan ateister som drivit igenom detta. Gissar att även de flesta ateister firar jul också men varför kan man undra. Om vi inte får önska guds välsignelse eller tala om varför vi firar våra högtider skall vi överhuvudet taget fira dem då?
Om vi tar bort allt som har med vår tradition och vårt kulturarv att göra vart hamnar vi då? Om man nu kan fira jul borde man även kunna tala om varför. Om vi kan fira påsk och andra högtider som har med kyrkans år att göra borde vi kunna tala om varför. Annars plockar vi bort vårt arv, det som gjort oss till det vi är som land.
Men det är bara min åsikt.

Runt familjehem

Hittade massor av inslag runt sammanbrotts utredningen http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=familjehem

Tex i Nyköping så anställs familjehemmen som assistenter i sina egna hem.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4816151

– Jag tror att det finns sådana ungdomar som vi har, och som finns i andra kommuner på behandlingshem, som skulle kunna finnas i ett förstärkt familjehem, där det finns resurser för att kunna möta upp de ungdomarnas behov, säger Gabriel Billing.

Ann Kristin Hellgren har sedan länge ett familjehem på en gård i Sörmland. Hon tror på idén att anställa familjehemsföräldrar för att ge de placerade barnen bättre stöd.

Ja det var också ett sätt.
Då blir det ett yrke och statusen höjs kanske. Det blir tryggare.

En av dem http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4936719  runt att det finns familjehem som behöver mer stöttning,som inte borde vara familjehem.

Runt utredningen var det ett inslag
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5364778  Vad de kommit fram till och varför.

Har redan sett och hört många som ändå tolkar det som om familjehemmen igen ställs som ansvariga. Att det är deras fel. Men som sagt i de över 80  omplaceringar jag har kontakt med så är det inte familjehemmen som sagt upp placeringarna.

Sammanfattning

Ja då är det snö över nästan hela landet tror jag.

Saknar dem så. Våra två små godingar. Vi brukade vara ute och leka. Busa i snön. Åka pulka, skidor och bygga snögrottor som vi sedan satte ljus i till kvällen.
Sedan är det ju första advent och då jular vi hela huset. Har svårt att få den riktiga julstämningen att infinna sig, trots att vi spelar julmusik och sonen hjäper till.

Hittar lite diverse artiklar.
På socialstyrelsens hemsida ligger en sammanfattning av utredningen. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2012november/vanligtattfamiljehemsplaceringaravbrytsifortid

– Studien indikerar att konflikter med familjehemsföräldrarna är vanliga, men det sker ju även bland tonåringar som bor hos sina biologiska föräldrar. För placerade barn riskerar dock konsekvenserna att bli stora eftersom familjehemsavtalet kan sägas upp med kort varsel, säger Marie Berlin.

Risken för sammanbrott ökar om det placerade barnet har beteendeproblem, om det varit med om sammanbrott tidigare, eller om det finns ett biologiskt syskon som är placerat i samma familjehem. Om socialtjänsten fått varningssignaler, som att barnet sagt sig inte trivas i familjehemmet, eller att familjehemmet uttryckt sig negativt om barnet, slutade 60 procent av placeringarna med sammanbrott.

– Det visar att socialtjänsten måste ta varningssignalerna på allvar och snabbt vidta åtgärder för att förhindra sammanbrott. Det sker inte alltid idag, säger Marie Berlin.

Man kan undra varför barn som placerats som små får beteende problem. Är de medfödda eller uppkommer de genom sätter de behandlas på?
Risken ökar också om de omplacerats tidigare. Som Sofia Rapp sa i en intredvju i går man tror att ingen vill ha en. Man ger upp innan.
Eller som en  annan sa:
Man missköter sig så att det blir som man tror, allt för att bekräfta för sig själv att det var som man trodde. Det blir en självuppfyllande profetsia.

Det kommer varningar. Familjehemmet har uttryckt sig negativt om barnen. Det gjorde vi också men inte om barnen på det sättet, att det var problem med dem utan att de reagerade negativt vid de ökade umgängena.

Vid 28 procent av sammanbrotten var det de långvarigt placerade barnen själva som tog initiativ till att avbryta. Bland de yngre barnen låg istället de biologiska föräldrarna bakom 38 procent av sammanbrotten. För yngre placerade barn innebar tät kontakt med den biologiska mamman en ökad risk för att placeringen skulle avbrytas i förtid, liksom om familjehemmet hade biologiska barn i samma ålder.

– Socialtjänsten behöver bli bättre på att erbjuda hjälp och stöd när det uppstår konflikter mellan de biologiska föräldrarna och familjehemmet, säger Marie Berlin.
 

 Om barnen själva tar initiativet tror jag mest att det beror på lojalitet med föräldrar som tror att de kan få tillbaka dem om de flyttar och får barnen att välja det allternativet. Det kan ockå vara så att de tycker att det är jobbigt att familjehemmet inte kan skydda dem, tvingar dem till något de ibland inte vill. Att de sätter likhetstecken med att det betyder att de heller inte älskar dem. Som sagt jag har bland mina över 80 ärenden inte ett enda fall där familjehemmet inte vill längre. Jag har något där barnet valt att flytta eller anmält men på felaktiga grunder och trott att de skulle få något de inte fick. Eller ännu värre ibland "gett igen" och inte förstått vilka konsekvensr det skulle få och sedan går beslutet inte att ändra på. Där anser jag att soc borde göra långt mycket mer för att överbrygga eller undersöka vad orsaken är och försöka medla eller göra vad de kan för att barnet skall kunna stanna.

Om en tät kontakt med bio föräldrar gör att risken ökar för att barnen skall tivngas flytta, tvingas ryckas upp så undrar jag om det är värt det? Skall det då vara täta umgängen eller räcker det med känna till umgängen?

Avslutningen tycker jag om och har lobbat för länge:

Även familjehemmens rättsliga ställning bör ses över. Idag har familjehemmen ingen rätt att komma till tals hos socialnämnden i beslut som rör barnet, trots att barnet ibland bott där under större delen av sitt liv. 

Sammanbrottsutredningen

Då är socialstyrelsen utredning om omplacering av små barn klar.
Själva uppdraget kan ni läsa här:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201213/SoU4/
För tre år sedan trodde de mig inte när jag sa att det var så många. Det hade de inte fått indikationer om. Här är sjä'lva publikationen.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-11-28
Nu är det var fjärde barn
http://www.tv4.se/nyheterna d 30 kl 19.14
Sofia Rapp som omplacerats 11gånger säger att man trasas sönder inombords man tror att ingen vill ha en. Precis de ord som min man uttalade i Uppdrag granskning. De måste tro att ingen vill ha dem men det är det ju.

Man hävdar att det beror på att det blir bråk mellan barn och familjehem eller föräldrar och familjehem. Jag tror att man hade fått lite andra orsaker om man frågat familjehemmen. Skulle man fråga handläggarna i vårt fall skulle de förmodligen påstå att det fanns skäl även där. Trots att socialstyrelsen sagt annorlunda.
Nu har man bara frågat handläggarna.

Det är klart att det blir bråk mellan familjehem och barnen som placerade om man som familjehem inte kan skydda dem. Inte kan hjälpa dem då de är frustrerade. Inte har något att sätta emot då knasiga beslut tas. Tvingar dem till umgängen de inte vill ha. Det blir familjehemmet som får ta smällen.

Att det blir bråk mellan biofamiljen och familjehemmet är heller inte konstigt då man ständigt lever med hotet att bli av med barnen. Har du åsikten att det inte kommer att gå med en eventuell hemflytt eftersom du ofta har insynen och förstår att det inte kommer att fungera. Inte vågar ifrågasätta, inte vågar bli obekväm.
Som nu då Hadilles föräldrar kommer och familjehemmet skall hjälpa dem att knyta an för att om de lyckas förlora henne. Det är klart att det antagligen blir konflikter eller åtminstone känns obekvämt.
Hur skall de kunna vara hjärtlig,a se till att det blir bra umgängen? Det är omänskligt.
Så var det ju även i ärendet där en familj skulle adoptera ett svenskt barn och mamman ändrade sig efter tre år. De skulle hjälpa henne och pojken att knyta an för att då de lyckades förlora barnet.
De hade då klivit ur kön och fick om de ville adoptera utlands ifrån börja om. Pojken har de inte sett honom sedan dess.
En vårdnadsöverflytt hävdar jag tryggar barnen. Man kan se till att det blir bra umgängen utan risk att det leder till något annat.

Man skall inte ta barn i från föräldrar som har förmågan och därför menar jag ochså att  man först måste utreda om det går att barnen kan vara kvar. Alla möjligheter skall uttömmas. Man skall verkligen göra allt. Men om det inte går så skall allt satsas på det nya stället. De skall vara väl utredda och det skall vara stickprover

Att omplaceringarna beror på att det inte fungerar mellan barnen och familjehemmet stämmer inte i något av de senaste fall som varit i press. T.ex.2 1/2 åringen som tvingades flytta 100 mil för att mamman skulle ha närmare till umgängen med henne. Killen som varit i press och skall flyttas i Jönköpings län trots att han inte ens längre har någon vårdnadshavare. Inte heller i något av de 80 andra ärendena jag har.  Det har inte varit några bråk av de anledningarna som står i utredningen i något av de ärendena.

Jag tror att en hel del av omplaceringarna skulle undvikas om man gör vårdnadsöverflyttningar. Så var det ju i vårt fall. Man slipper omplaceringarna för då blir de ju kvar. Våra hade fortfarande bott kvar trygga, lugna och harmoniska om de fått vara kvar. Nu håller man på att skapa två trasiga oharmoniska barn med sår inuti som kanske aldrig går att reparera.

Utredningen visar även att omplaceeringen föregåtts av varningar. Det gjorde det ju ochså i vårt fall men inte av den anledningen som man verkar dra. Inte för att vi varnade att en omplacering var på gång, inte för att vi inte orkade mycket längre utan för att vi varnade för att barnen for illa. Vi varnade att det inte skulle gå med hemflytten. Vi varnade att barnen inte mådde bra a v de täta umgängena som man plötsligt införde. De mår lika dåligt nu av de täta umgägena men de tvingas ändå. Om man gör en vårdnadsöverflytt så slipper man bråken mellan biosar och familjehem.

Nu vill man ha stärkt stöd till familjehem. Jag tycker på något sätt att det är rätt enkelt. Se till att myndigheterna följer lagen, att det blir konsekvenser för de handläggare som inte sätter barnen i centrum, inte har ett barnperspektiv. Öka trycket på domstolarna så att även de har den grundsynen, att barnperspektivet skall väga tyngst och inte då ur ett vuxenperspektiv. Att det är bäst för barnet att mamma eller pappa bestämmer vad som är bäst.
Att domstolarna återremitterar om underlagen är för dåliga. Utredningar måste hålla högre kvalitet. De får inte bygga på antaganden, åsikter eller tyckande eller tänkanden. Se till att ändra lagen runt barn så att det stå skall istället för bör och se till att vårdnadsöverflyttningar görs efter tre år utom i undantagsfall.