Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 16 februari 2016

Två sidor av myntet

Ibland är media bra på att hitta rubriker som dar ögonen till sig, som denna
http://www.svd.se/svd-granskar-skuldsatt-tjanade-90-000-i-manaden-pa-familjehemsbarn
Ett familjehem som tjänar 90 000 kr /månaden och så har de skulder.
Ja, hur kan det vara möjligt.
Då måste de ju göra det gör pengarna och om de har skulder så kan de ju inte vara lämpliga eller?

I eftersvallet av så många som kommer på en gång och bristen av familjehem så har vi ju ändå hamnat i att det finns de som gör det för pengarna. Tänker på de goda män som tar så många att de inte hinner med dem. Tänker också på familjer som blandar hej villt, har missbrukande personer med småbarn och ungdomar med självskadebeteende med spädbarn och så ensamkommande som slängs in mitt i allt detta.
Att blanda för mycket tror jag inte på.

Jag säger inget om det enskilda fallet för det vet jag inget om men jag säger att det oftast finns två sidor av samma mynt och ibland finns det ingen anledning att reagera som en del gör. Därmed inte sagt att så är fallet i detta ärendet, men vill lyfta själva "problemet."
Det kan i alla fall i min värld finnas helt natutliga förklaringar.

Antalet är det bara man själv som avgör om man klarar eller inte. En del har fullt upp med en medan andra klarar både åtta och nio.
Det finns de som klarar av och är bra på att ta hand om många samtidigt så det behöver inte vara fel. Jag själv älskar stora familjer och trivs bäst då huset är fullt. Jag har svårt att motivera mig då det bara är en eller två.
Då bordet, rummen och bilen är fulla och huset fullt av skratt och ljud så stor trivs jag. Jag får mycket mer gjort då vi är många. Då vi är få känns det som jag har svårt att få något ur händerna.
Då, jag har få kan jag lika gärna göra en del senare men med huset fullt måste jag göra på en gång för att hinna med och då är det så mcyket mer som blir gjort av bara farten.

Att ha många barn innebär även att det blir en del ersättning, men barnen är inte gratis.
Men en del stirrar sig lätt blind på den. Har man många så måste det ju vara för pengarna eller?
Artikel handlar om en familj som har 5 placeringar. För många är det minst två-tre för många men jag vet många som klarar det galant så det behöver inte vara fel i mina ögon om de klarar av det. Det är barnen som skall må bra men gör det det så ser jag inga problem med antalet.

Sedan har de skulder.
I min värld skulle det kunna finnas orsaker till det också som i min värld skulle vara helt ok.
Säg att den ena parten eller båda haft ett företag men någon blivit sjuk och fått slå igen. Det skapar en skuld som hänger med trots att man senare är frisk. Man kan ha haft barn som varit sjuka och fått vara hemma med den och förlorat jobbet. Man har varit delägare i ett företag med ett ex som gått omkull t.ex om de haft egen lastbil som inte fått jobb eöler annat. Man kanske har varit gift och har gått isär och fått sälja ett hus med förlust. Sedan träffar men en ny men skulden hänger kvar.

Jag har en vän som har fyra barn men som skulle bli en underbar familjehems förälder emn hon är ensam så hon godkäns inte. En annan som varit sjuk en period av sitt liv och då drog på sig skulder. En annan familj vars ena barn haft cancer och de fick gå ifrån hus och hem.
Sådana skulder säger inget om föräldraskap. Det gör ingen till en dålig föräldrer.

Som sagt jag uttalar mig inte om hur det är i just det ärendet som artikeln lyfter men för mig innebär flera placeringar och eller en skuld inte nödvändigtvis att man är en dålig förälder. För mig så finns det flera sidor av samma mynt och man får inte glömma att titta på andra sidan som kanske ger mening eller förklarar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar