Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 12 maj 2012

Uppkäftig debatt sökes

Som jag skrev härom dagen är det mycket på gång.Nu börjar det skrivas om det.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.850884-vi-vill-se-en-uppkaftig-debatt-om-socialpolitik?ref=fb
De fyra författarna skriver:
Vi har länge saknat denna spirande socialpolitiska debatt. Och nu är läget här, att lyfta socialpolitikens betydelse för ekonomisk utveckling – utan att tappa bort socialpolitikens yttersta mål: enskilda människors värdighet och välfärd.

Socialarbetarna förtjänar stor respekt för detta och beslutsfattarna ska se yrkeskåren som en ovärderlig resurs och ta vara på de analyser kåren gör av samhällsproblemen och alla idéer och förslag på hur det sociala arbetet utvecklas bäst.


Vi är även trötta på att för lite görs för att förbättra socialarbetarnas arbetssituation och arbetsmiljö. Det är inget nytt att socialarbetarna arbetar under tuffa förhållanden. Varför är intresset så litet för att göra någonting åt det?

Vi efterlyser en omfattande, högljudd, systemkritisk, kreativ och uppkäftig socialpolitisk debatt. Vi efterlyser socialchefer som unisont höjer rösten.


Vi efterlyser en stolt socialarbetarkår som vittnar och ställer sig på barrikaderna tillsammans med medborgarna. Och vi efterlyser beslutsfattare som är intresserade av att lyssna på socialarbetarna.

En av skribenterna är Gudrun Schyman tidigare socialarbetare står det. Hade jag ingen aning om. Jag har bara sett henne som politiker.

Kan iallfall bara hålla med men jag vill att fler skal komma till tals så att debatten inte blir ensidig. Även drabbade, främst felaktigt drabbade också skall komma til tals.
Blir det fel så måste man kunna få upprättelse.
Det är så mycket fel och jag anser och har sagt det så länge jag drivit detta att hela socialtjänstlagen måste rivas upp och göras om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar