Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 14 maj 2012

Ansvarsfrågan ?

För någon vecka sedan var det en flicka som dog i ett familjehem. Donia.
Info har spretat men hon dog i sitt familjehem, tror att det av körtelfeber. Hennes syster hade försökt att träffa henne men fick först beskedet att hon var sjuk och sedan var hon plötsligt död.
Jag ger mig inte in i diskussionen om vad som hänt om familjehemmet gjort rätt eller fel, det enda jag tänkt är att de borde väl sökt läkare eftersom jag vet att de flesta blir väldigt sjuka.

Nu går chefen på soc ut och bemöter kritiken. http://socialaktion.nu/simrishamns-kommun-vi-har-gjort-allt-ratt/
Hon säger satt de haft kontakt med läkare.
Men det är en del som ändå känns konstigt. Soc säger i artikeln härunder att hon inte trivdes eller kände sig välkommen.
På nätsidor skriver vad jag förstår är systern att då hon fick åka dit och plocka ihop hennes tillhörigheter hade hon väldigt lite. Vare sig mobiltelefon eller handväska.
Hörde av en som talat med en klasskompis att även skolan tystat ner det hela, de hade inte ens fått ha en minnesstund.
Om det stämmer så låter det konstigt. Varför skulle det tystas ner? Varför fick de inte sörja sin kompis? Eller hade hon inga kompisar? Hon hade bara bott i familjehemmet sedan årskiftet.

Vet sedan tidigare att det inte alltid är säkert att alla talar sanning eller att de gjort det de skall även om så påstås.
Men här blir en brist tydligare.
Ansvarsfrågan.
Vem har ansvaret?
Man bollar det till varandra så tillsist är det inte ens någon som anmäler. Kommunen har anlitat Attendo så de menar att de inte har ansvaret och Attendo har inte anmält för de anser inte att någon gjort fel, så nu är det ingen som anmäler.
Ingen verkar vilja utreda vad som hänt eller om någon gjort fel.
Om de gjort rätt så spelar det väl ingen roll att det granskas?
Om de gjorde rätt är det väl bara bra att det kommer fram och familjehemmet rentvås?

Vet ju att andra som anmält och det sedan lämnats kritik men de i rätt ändå förlorar för att man just inte kan bestämma vem som är ansvarig. Den drabbade står förutöver vad de råkat ut för med rättegångs kostnaderna.

Mamman fick sitt barn omhändertagat och det dog. Kanske ingen gjort fel men kränkningen att ingen ens vill ta reda på vilket kan jag inte ens föreställa mig. Jag kan tänka mig att det känns som om hon, barnet inte var viktigt nog.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar