Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 11 april 2012

Saningen eller bara prat?

Nu ökar kraven på familjehemmen. Det är bra.
http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.4595483--vi-bar-ocksa-ett-ansvar-

De skriver:
Det krävs mellan 50 och 60 namn på personer som är intresserade för att socialtjänstens rekryteringsgrupp ska få fram de 15 till 20 nya familjehem som behövs i Sundsvalls kommun varje år.

– Många vill mycket och har ett gott hjärta men alla har inte de förutsättningar som krävs, säger socialsekreteraren Jan Gerhardsen.
Han och kollegan Lena Wilson rekryterar och utbildar familjehem. Intresserade får tåla en noggrann granskning. Belastningsregister, polisens misstankeregister och skulder hos kronofogden kontrolleras. Rekryterarna gör hembesök hos familjen, sedan följer en grupputbildning och djupintervjuer. Referenser som arbetsgivare, grannar, bekanta, de egna barnens skola och förskola kontaktas.

I de fall man når hela vägen väntar sedan matchning med barn eller ungdomar som behöver placeras.

– Matchningen är den svåra biten. Vi försöker ha en bank med familjehem men de kanske inte passar de barn som behöver placeras. Syskongrupper ska helst få vara tillsammans, vissa barn har omfattande vårdbehov och alla familjer kan inte ge den tid eller utrymme som då krävs, säger Berit Johansson.
– Att placera barn med allergi är till exempel väldigt svårt för många familjehem har djur, säger Lena Wilson.

Processen att bli familjehem tar ungefär ett halvår, när ett barn eller en ungdom sedan matchats ska socialnämnden fatta beslut om placeringen.
En särskild handläggare har hela tiden ansvar för kontakten med barnet, familjehemmet och barnets biologiska familj. Och varje placering följs upp, minst var sjätte månad för det kräver lagen.

– Det kommer alltid finnas barn som inte kan bo hemma. För många är familjehem en räddning och vi får inte glömma de fantastiska insatser som merparten av familjehemmen faktiskt gör, säger Lena Wilson
Ja det är ju så det skall fungera och skall vara.
Nu är det ju så att jag vet 7 omplacerade barn bara i Sundsvall så jag undrar lite om det bara låter bra eller om de kanske ändrat sig??
Det är en sak att hitta bra familjehem sedan en annan att se till att barnen inte flyttas omkring i onödan.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)