Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 29 april 2012

Medias vinkling

Jag kunde inte låta bli efter Kalla faktas program i torsdags. http://www.tv4.se/1.2620918/2012/04/24/kalla_fakta_granskar_tragiskt_sjalvmord Det jag reagerar på är att man när man äntligen gör program tar vuxenperspektivt. Jag skrev ett inlägg: http://www.newsmill.se/artikel/2012/04/25/kalla-faktas-svartm-lning-av-socialtj-nsten-gynnar-inte-barnen Direkt är det några som försvarar. Det är bra att det granskas ja det tyucler jag också. Men då man väl väljer att göra det undrar jag vad man vill uppnå? Höga tittar siffror eller en förändring. De som försvarar gör det utifrån sin åsikt och utifrån sin kunskap och vad de själva stött på eller vart med om. Men det jag vill väcka är inte om de soc gjorde rätt eller fel utan att media är så dåliga på att försvara barn och bara tänker på om det blir bra reportage. Sedan står det/påstås det i något av inläggen under att han, pappan fått umgängesbegränsning. Men det var faktiskt tvärt om. Han hade haft det och nu skulle det ökas. Från att ha träffat flickan 1-2 gånger skulle han nu få träffa henne med jämna mellanrum med några veckors mellanrum. Det var bara det att första skulle ske efter 5 veckor. En del menar i inläggen att flickan inte kuna ha mått dåligt av att träffa pappan men även det visar för mig vilken dålig bild och kunskap om barn en del har. Att barn inte skulle må dåligt över hur de behandlas eller vad de är med om bara för att de är små är en myt och okunskap av högsta mått. Det är inte många år sedan tror det var på 60 talet då man inte sövde eller gav smärtlindring till spädbarn då de opereraders, man trodde inte att de kände något, de var ju så små. För mig är det likadant då folk tror att barn bara för att de är små kan behandlas hur som helst, att de inte bryr sig eller känner något. Det är fel och mitt inlägg i debatten är just det jag vill lyfta. Inte om soc i Vara gjorde rätt eller fel. De gjorde vad de gjorde utifrån kunskap de hade och utifrån vad lagen säger hur de kan och får agera. Det är väl alltid så att man kan göra saker i annorlunda då man väl står med facit i handen men det har man ju inte innan det hänt. Vet inte om de gjort annorlunda om de vetat vilka konsekvesner det skulle få men jag vet att handläggaren lät vad hon trodde och upplevde vara det bästa för barnet gå först. Man har inte umgänge för att föräldren mår dåligt, inte heller för att de inte skall göra det. Barn, även väldigt små barn har känslor och är små måniskor och kan inte behandlas hur som helst. Om de har umgängen med fler (mamman, pappan, mor eller farföräldrar) eller nyss har flyttat, håller på att rota sig eller nyss börjat på dagis så kan det vara saker som gör att det blir för mycket för dem och media tar alldeles för lite hänsyn till det om det inte är så att det kan skapa rubriker och sälja lösnummer. I vårt fall skrev ju en reporeter en artikel redan för 2 år sedan. Ett dubbeluppslag tror hon fick 40 000kr. Men de backade och valde att inte låta den gå ut i tryck på grund av vuxna, mamman. Hade de gått ut med vad som hänt redan då kanske det aldrig behövt gå så här långt. Efter uppdrag gransknings fjärde program gick experter, både Bris, rädda barnen och BO ut och krävde lagändring vad hände INGENTING; Inte en enda tidning lyfter det. Få är intresserade av att skriva utifrån barnens perspektiv , få är intresserade av att skriva för att få en ändring till stånd. Det är det jag vill sätta fingern på med mitt inlägg.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)