Han skrev:
Hej Eva,Kul att få svar ifrån ministern men handlar om att sticka huvudet i sanden. Jag svarade:
Tack för ditt mail! Jag beklagar att mitt svar har dröjt!
Som du säkert förstår kan jag inte kommentera eller gå in i ett enskilt fall. Jag kan bara framhålla att det står mycket tydligt i socialtjänstlagen att ” när åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver”.
Som ansvarsfördelningen ser ut är det kommunen som avgör och vad jag förstår har ni drivit det till domstol. Jag har full förståelse för att ni inget hellre önskar är en närmare relation till barnen.
Vi har en grundläggande lagstiftning som rör omhändertagande av barn, men varje enskilt fall måste behandlas och avgöras individuellt eftersom det rör människor och är unikt. Barnens bästa ska beaktas, det är det grundläggande. Sedan måste en mängd andra faktorer vägas in i beslutet.
Med vänlig hälsning
Göran Hägglund
Partiordförande och socialminister
Tack för ditt svar. Jag har full förståelse för att du inte kan gå in i enskilda fall men här har jag en dom som
visar att er intention att barnens bästa skall vara det avgörande bara är ord.
Jag anmälde rättens brist på barnperspektiv till JO som inte heller de ansåg att rätten gjort fel då de dömde till mamman fördel på barnens bekostnad. Rätten hänvisar ju till att lagen säger att det skall vara så.
efter det fjärde programmet om oss på uppdrag granskningkrävde flera ledande rädda barnen Barnombudsmannen och flera andra ledande experter en lagändring http://svt.se/ug/#20111130200036/krav_pa_lagandring_efter_markskandalen?&_suid=340
men vad händer INGENTING.
Ni påstår istället fortfarande att barnperspktivet skall vara rådande trots att vi är så många som talar om för er att det inte är på det viset.
I vårt fall ser barnen oss som sina föräldrar, det konstaterar domen och det förstår väl vem som helst att det vore för deras bästa att få komma "hem".
Om vi varit biologiska föräldrar hade ingen överhuvudet taget ifrågasatt det men nu gör man det och går emot det som så tydligt är barnens bästa och hävdar att lagen säger att föräldraperspektivet enligt lag väger tyngre. Alla fina ord om att barnens bästa skall väga tyngst framstår med all tydlighet som bara ord.
Och vad gör ni som ansvariga ? svarar att så är det inte...
Det är det jag vill väcka inte vårt enskilda ärende.
Vi är ju inte ensamma.
Vi har ju över 70 barn i liknande situationer.
När skall ni göra något istället för att skjuta ifrån er med kommentarer om att ni inte går in i enskilda ärenden eller svar om hur det skall vara när jag talar om gång på gång att det inte är så som ni påstår.
Det fungerar inte som ni säger i praktiken.
Sverige (läste det i veckan) fälldes ju igen av Europadomstolen för just det. http://www.dagensjuridik.se/2012/04/europadomstolen-sverige-krankte-pappas-ratt-till-familjeliv Barnens bästa hade inte beaktats. Gör man bara fel tillräckligt länge får man rätt iallfall även om det konstaterats att barnen är förlorarna och har farit illa av det. Så är det i vårt fall också.
Det kommer fram gång på gång att barnens bästa kommer i andra hand oavsett vad det står i lagen eftersom det kan tolkas på ett annat sätt och andra saker kan vägas in och frågan är när och vad ni kommer att göra åt det.
Så jag är trött på generella svar och vill veta vad ni som ansvariga gör åt det istället. När skall ni sluta stoppa huvudet i sanden och tala om hur det skall vara när vi gör allt vi kan för att tala om att det inte fungerar så? MVH Eva fostermamman i Markärendet
Man undrar vad som skall till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar