Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 14 november 2015

Barn skall inte ha barn

Runt om i världen är det på många håll vanligt med barnäktenskap. Barn som gifter sig tidigt får också barn tidigt.
Barn skall inte ha barn. Sedan kan barn som får barn ta hand om barn men behöver då stöd så att de ändå kan gå i skolan och utvecklas för att ta sig ur framtida misär.
Men det är inte så det skall vara. Barn skall inte ha barn utan de skall få vara barn.

I Guatemala försöker man nu stoppa det
http://www.expressen.se/geo/carl-fridh-kleberg/guatemala-forbjuder-barnaktenskap-men-mycket-arbete-kvar/
När Guatemalas parlament förra veckan klubbade igenom en lag som höjer äktenskapsåldern till 18 år firade aktivister och andra som kampanjar för kvinnors rättigheter. Tidigare har flickor kunnat gifta sig redan vid 14 års ålder medan gränsen varit 16 för pojkar. Under vissa omständigheter kommer 16-åriga flickor fortfarande att kunna gifta sig med domares tillstånd, skriver Reuters.
Men inte ens 14-årsgränsen har följts i delar av landet. Många har gift sig betydligt tidigare än så, innan de varit fullt utvecklade fysiskt och emotionellt.
“Vi inser att en ändring i lagen inte kommer att förändra flickornas situation direkt men vi är tacksamma för detta fantastiska första steg.”
 
Mirna Montenegro, sekreterare för organisationen OSRHP som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa säger i samma inlägg att flickor i Guatemala har tagit skada av att gifta sig så tidigt. Hon kritiserar att ett 14-årigt barn inte kunnat rösta eller köpa cigaretter, men däremot gifta sig helt lagligt.
”När man följer berättelsen om de här tidigare äktenskapen och graviditeterna inser man att de här flickorna i själva verket förlorat de flesta av sina rättigheter”.
“Fysiska faror i form av ökad risk för misshandel i hemmet och sexuellt våld, men också farligare förlossningar både för mamman och barnet.”
Enligt FN:s barnfond Unicef är sju procent av alla flickor i Guatemala gifta vid 15 års ålder, och 30 procent när de är 18. Vid en fjärdedel av alla födslar är mamman fortfarande tonåring, vilket är en av de högsta siffrorna i Latinamerika. Aktivister varnar för att barnäktenskap, ofta med en betydligt äldre man, tar ifrån flickor möjligheten att utbilda sig och välja sin egen framtid.
Det innebär också fysiska faror i form av ökad risk för misshandel i hemmet och sexuellt våld, men också farligare förlossningar både för mamman och barnet.
 
Rut Feuk på Plan International kallar den nya lagen en ”stor triumf” som kommer att få positiva resultat för flickor i Guatemala.
– Lagändringen är ett väldigt tydligt ställningstagande från regeringen, säger hon.
– Men det är väldigt mycket praktiskt arbete som krävs. För det första utbildning av olika makthavare, främst domare.
Feuk har med egna ögon sett situationen i Guatemala där över 80 000 flickor gifte sig mellan 2009 och 2013, och hon var där i landet när parlamentet beslutade att ändra lagen.
– Situationen är väldigt svår för flickor i landet, men samtidigt finns det väldigt positiv utveckling och resultat utifrån det som görs i landet, säger hon.
“Många blev påminda om att vi har en otroligt lång väg kvar att gå innan vi når något som liknar jämställdhet i världen.”
En som har berört många genom sina reportage om våldtagna flickor i Guatemala som föder barn och sen själva får skulden för övergreppen, är fotografen Linda Forsell.
Hennes två reportage i text och bild publicerades i Expressen i mars 2014 och i februari i år. I det senare möter vi bland annat Alica, som bara är 13 år när hon blir mamma mot sin vilja. Utställningen "Barn som föder barn" har fått internationell uppmärksamhet och för en av bilderna på Alicia och sonen vann Linda Forsell tredje pris i kategorin ”Porträtt” i Årets bild 2014.

 
 

 
 

fredag 13 november 2015

Han hittade ett barn

Mycket rör sig runt den flyktingström som är men det kanske är förklaring med de berättelser som de medför:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21757053.ab
Jag fick ett flyktingbarn härom kvällen. Han stod och frös utanför Åhléns mitt i natten, liten, tunt klädd och ensam. Jag såg honom och tänkte "Jag orkar inte bry mig, jag har nog av mitt eget, han väntar säkert på någon". Tog tunnelbanan hem och ångrade mig, åkte ner igen, och han stod kvar.
Med hjälp av teckenspråk fick jag veta att han var övergiven och behövde hjälp. "Polis" frågade jag, och han nickade. Jag drog med honom till väktarna vid spärren som inte ville hjälpa mig. Ring polisen, sade de, och jag ringde och bad dem komma och hämta honom. De svarade att jag fick komma in på stationen med honom själv. Jag satt på polisstationen med honom en timme och såg två poliser dricka kaffe och prata bakom glasrutan.
Pojken och jag pratade så gott det gick utan språk, jag fick veta att han var tolv år och kom från Afganistan. I sin lilla ryggsäck hade han inga papper utan bara en T-shirt.
Till slut fick vi åka taxi till en flyktingmottagning på Söder, och chauffören som körde oss kunde prata farsi och fick veta av pojken att hans far var död och att hans mor skickat honom med en svensk-turkisk familj till Sverige, förmodligen för pengar. Väl framme i Stockholm hade de ställt honom utanför Åhlens och gått. I nio timmar hade han väntat på att de skulle komma tillbaka. Nu grät pojken.
På flyktingmottagningen blev han omhändertagen, och jag blev ombedd att åka hem. Jag lämnade namn och adress och undrade om de kunde kontakta mig och tala om vart han tog vägen sedan. De har inte hört av sig än.
 
Ja visst undrar man var de tar vägen. Vem som är ansvarig och hur det går och kommer gå för dem.

torsdag 12 november 2015

Kalsonger och stringtrosor

Mitt i alla bedrövelse runt  flykting krisen (kan väl inte kalla det annat) så kommer något annat som behöver lyftas.
Många unga tjejer, för att inte säga nästan alla, som  utsätts för våldtäkt, drar sig för att anmäla och vill inte ha rättegång eftersom det upplevs som att våldtas en gång till. Frågorna är så närgånga och skuldbelägger så ofta den som ut satts istället för att riktas mot den som utsatt.
En kvinnlig advokat fick nog.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21740383.ab
Genom åren har advokat Elisabeth Massi Fritz specialiserat sig på att företräda brottsoffer, bland annat i våldtäktsmål. De senaste dagarna har hon hyllats på sociala medier efter en protest hon genomförde i förra veckan.
Våldtäktsoffer måste sluta SKULDBELÄGGAS. En våldtäkt beror inte på klädsel, alkohol etc etc utan på våldtäktsmannen. Jag bad förövaren beskriva sina kalsonger ingående i ett förhör och fick frågan vilken betydelse dessa har i målet”, skriver hon på Instagram och fortsätter:
Mitt svar blev 'lika stor betydelse som min klients stringtrosor' herr ordförande. Kunde inte låta bli. Kämpar på i dessa mål och jobbar stenhårt med att förändra attityderna i rättssalen”.
– Jag vill vara tydlig och rak med att jag tycker att något inte fungerar. Jag har tröttnat på att utsatta våldtäktsoffer kanske inte vågar göra en polisanmälan för att man är rädd att skuldbeläggas och känna skam, säger Massi Fritz till Aftonbladet.

”Hör inte hemma”

Debatten om hur våldtäktsoffer skuldbeläggs har blossat upp flera gånger de senaste åren. Men Massi Fritz tycker inte att det skett några större framsteg. Offer som hon representerar får fortfarande frågor om sin klädsel, hur trosor såg ut eller varför de valde att följa med en okänd man hem.
– Det hör inte hemma i en svensk rättsprocess att en målsägande får frågor som enbart går ut på att smutskasta henne, att få henne att bedömas som icke trovärdig när det saknar betydelse, säger hon och fortsätter:
– Det handlar om att personer upplever att rättegången blir en traumatisk upplevelse och en andra våldtäkt.
 
Underbart men tråkigt att det skal behövas och tråkigt att inte fler gör likadant men hoppas att fler följer efter.

onsdag 11 november 2015

Är ändå lite rädd.

Alla medier lyfter på ena eller andra sättet flyktingarna som väller över gränsen. I kväll skall man gå ut i ett press meddelande där man räknar med att stänga gränsen.
Över 600 barn kom igår plus alla andra.
Vi har två stycken ensamkommande barn här. En som kom för några dagar sedan Så mysig och en som kom igår som vi inte lärt känna än.
Jag var hos tandläkaren idag och fick veta att det just kommit 17 ensamkommande ungdomar som skrivits in. Det innebär att folk tandvården kommer få svårt att hinna med sina vanliga patienter. Privat tandläkarna får inte ta emot om det inte är så att folktandvården inte kan och de har ont. Då får de bara behandla smärtan.
Inskrivningen i skolan var likadan. Det har kommit så många så det tar flera veckor innan de kan börja skolna. Eftersom jag är lärare bad jag om att få böcker så vi kan börja själva.
tolkar går inte att få tag i så det är ingen ide att handläggarna  kommer för de kan inte tala med dem.
För de som behöver psykolog tror jag det är nästan omöjligt just nu.

Det jag är mest rädd för är att det kommer så många så att samhället förändras. Det vi är stolta över här försvinner. Att man inte får kränka någon oavsett kön, hudfärg eller religion. Att man får älska och gifta sig med vem man vill...
När det kommer så många på en gång så hinner vi liksom inte med att "fostra" dem. Missförstå mig rätt men vi hinner inte tala om vad som gäller här. Vad som gör Sverige unikt.
Jag är lite rädd för att det blir mer våld emellan olika grupperingar som alla flytt undan krig men ändå inte kan hålla sams här. Att de har svårt att förstå att man här får tycka om vem man vill, att vi inte accepterar arrangerade äktenskap , könsstympning eller annat.
Upptäcker att stavings kontrollen inte ens har något ord för det.
Tänker på o det var kalla fakta eller uppdrag granskning som visade hur utländska läkare trots att det är mot lagen skriver intyg om mödomshinnan (som inte ens finns) inför bröllop.
Varje år skickas flickor utomlands för att könsstympas eller giftas bort.

Enda sätt att påverka är att umgås med, prata med tala om och visa hur det är här och varför. Att vi tror på alla mänskors fria vilja och val.
Men med dem mängd som kommer nu på en gång är jag lite rädd att vi är så snälla att vi ger bort det vi har, trampar på det som är svenskt och gör Sverige bra. därmed inte sagt att man skall vara född i Sverige för att vara svensk utan jag ser alla som lever här som svensk. mendet är värderingarna jag är ute efter.

Den ena placeringen är inga problem han har redan fallit in i familjen Är med hjälper till både med disk dukning och matlagning. Den andre däremot smiter redan, har svårt att ta det jag säger , vet inte om det är för att jag är kvinna.
Får väl se hur det går....

måndag 9 november 2015

Anledningen

Det är ju så många ensamkommande pojkar ifrån Afganisatan.
Vi ju tagit emot en och väntar en till och hittar precis vad det handlar om för deras del i expressen.
Nu förstår jag varför.
http://www.expressen.se/nyheter/de-flyr-hellre-an-atervander-dit/
Kriget i Syrien gör att fler och fler ensamkommande flyktingbarn söker sig till Sverige.
Men kriget påverkar inte enbart den syriska befolkningen.
Fyra av fem barn som kom till Sverige under den förra veckan var afghaner, och många av dem kommer från Iran.
– De får välja mellan att kriga för den syriska regimen eller att skickas till Afghanistan, säger Freshta Dost, styrelseledamot i Svenska Afghanistankommittén.

Migrationsverket meddelade tidigare under måndagen att mer än 10 000 personer sökte asyl i Sverige under den föregående veckan.
I siffrorna kan man se att 2827 av dessa var ensamkommande flyktingbarn. Men de flesta kommer inte från krigets Syrien.
Istället är de flesta barnen, som på egen hand har flytt till Sverige, afghaner. Men det är inte Afghanistan de flyr ifrån.
– Majoriteten av de afghaner som flyr är unga killar, bosatta i Iran. De flesta har bott där under lång tid, men den iranska regimen hotar att skicka dem till Syrien för att strida för Bashar al-Assad, säger Freshta Dost.

Ställs inför ultimatum

Enligt henne är många afghaner bosatta i närliggande länder, framför allt i Iran och Pakistan.
Eftersom de inte ses som fullvärdiga medborgare ställs många unga pojkar inför ett ultimatum. Antingen åker de till Syrien och krigar, eller så skickas de tillbaka till Afghanistan.
Valet får många personer att välja en tredje utväg - flykten till Sverige.
– Säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats en hel del. Många av de unga pojkarna har bott i Iran under större delen av sina liv och har ingenting att hämta i Afghanistan. De flyr hellre än återvänder dit, säger Freshta Dost.

Expressen har vid flera tillfällen skrivit om den oroliga situationen i Afghanistan. Den får unga afghanska pojkar att välja flykten via Turkiet och Grekland snarare än att återvända till hemlandet.
 
Hittade även en film som beskriver vad de gått igenom
http://www.svtplay.se/video/4646739/dokument-utifran-flykten/dokument-utifran-flykten-avsnitt-1
Även http://www.svtplay.se/video/4526787/dokument-utifran-den-langa-vagen/dokument-utifran-den-langa-vagen-avsnitt-1