Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 5 juli 2013

Inte ha koll, inte veta.

Det första jag hörde på radion idag var att barnfamiljer fortfarande vräks.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5583575
Vid hälften av alla vräkningar där barn är inblandade dyker inte kommunens socialtjänst upp som stöd – trots uppmaning från Kronofogden. Det visar en utredning som myndigheten presenterar i dag
Det har fått barnombudsmannen Fredrik M att slå larm.
Under årets fem första månader vräktes 200 barn tillsammans med en eller flera föräldrar. I de flesta av fallen bodde barnen med sin ensamstående mamma.
Under motsvarande period förra handlade det om 246 barn. Det har alltså skett en minskning.
Men när Kronofogden i dag presenterar en fördjupad granskning av hur vräkningarna i år sett ut visar det sig alltså att kommunerna brister vid varannan vräkning. Det är ett stort problem, säger barnombudsman Fredrik Malmberg:
– Jag tycker att det är en väldigt allvarlig siffra att, i över hälften av de fall när barn varit i lägenheten eller på plats vid vräkningen, har socialtjänsten inte funnits där. Det är en chockerande siffra faktiskt, och de kommuner vi har pratat med tycker själva att det är väldigt pinsamt att det kan vara så. Det här får man alltså ta på väldigt stort allvar.

– Alla de barn vi pratat med har fått oerhörda svårigheter med sin skolgång efter de vräkts. De berättar också att, när det här sker, kommer det väldigt abrupt för barnen. De har inte blivit informerade.
– Man skyddar inte dem genom att inte involvera dem. Tvärtom, berättar de barn vi pratar med, att det gör situationen ännu svårare. Barn berättar hur de hör att föräldrarna får en fråga om var familjen ska ta vägen nu, och så svarar mamma "Det ordnar sig". Men barnet vet att det gör det inte alls, säger Fredrik Malmberg.

Det är som vanligt.
Vuxna tror att man skyddar genom att undanhålla. Så är det inte. Undersökningar har visat att de som mår sämst är de som inte kan påverka sin situation. Som inte kan bestämma över vad som händer runt eller med dem, som inte har någon talan. Själv blir jag hypernervös av att inte veta , att inte ha framförhållning eller veta vad som skall hända.

torsdag 4 juli 2013

Smultron

Då är minisemestern slut för denna gången. 
Skickar ändå med en bild som visar hur dikena ser ut vid vårt sommarparadis.


Kan det bli mer sommar.
Har fått en kontakt med Lisas anhöriga. Skall ringa dem så fort jag får tid.

onsdag 3 juli 2013

Vanvårdade får vänta


http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1796514-orolig-vantan-for-fosterbarnen
En tredjedel har fått avslag. Tusentals väntar fortfarande på besked. Nu växer kritiken mot lagen som utesluter en grupp vanvårdade fosterbarn från att överhuvudtaget söka ersättning.
För att komma i fråga för ersättningen ska man ha varit utsatt för ”allvarlig försummelse i samhällets vård”.
– Det handlar om sexuella övergrepp, långvarig misshandel, att man utnyttjats i hårt arbete eller särbehandlats i familjen, kanske inte fått mat, säger Ersättningsnämndens ordförande Göran Ewerlöf.
Barn som lämnades till barnhem av sina föräldrar, finska krigsbarn eller barn som lämnades av hjälporganisationer omfattas inte av lagen. Det måste vara barnavårdsnämnden som fattade beslut om omhändertagandet.
De barn som tillbringade tid inom sjukvården och vanvårdades där räknas inte heller.
– Så står det i lagen. Om barnet placerades på Vidkärr och sedan flyttades till Lillhagen i flera år så räknas inte övergrepp som skett där, säger Benny Jacobsson, ordförande för föreningen Samhällets styvbarn.
De som utsatts för övergrepp och vanvård efter 1980 kan inte heller söka ersättning.
Nu växer kritiken mot tidsbegränsningen. Frågan har debatterats i riksdagen och ska diskuteras i dag i Almedalen.
 
Göran Johansson har lett de utredningar som ligger till grund för beslutet om ersättningen. Han är också kritisk till tidsbegränsningen.
– Den ska bort. Vi intervjuade nästan 1 000 personer, cirka 90 av dem utsattes för vanvård senare än 1980. Alla utom en menade att de utsatts för brott som är preskriberade. I dagsläget står de alltså helt utanför.
– Vad är det för skillnad på ett övergrepp som skett 31 december 1979 eller 1 januari 1980?

 
Flera av de som inte får, inte omfattas av ersättingen är med på Almedalen och berättar varför även de skulle vara med. http://socialaktion.nu/nej-vanvarden-upphorde-inte-1980/
De sitter där på rad i den arla morgontimman i Almedalen. Fyra nu vuxna  födda olika år på 1970-talet. Som barn utsattes de för vanvård när samhället tagit på sig föräldraansvaret och placerat dem i fosterhem eller på institution. Nu känner de sig bortglömda. Tårarna kommer i ögonen på Maria Nilsson när hon berättar om hur det känns att  inte omfattas av vanvårdsersättningen. ”Som att vi inte finns”, säger hon.
 
Det blev helt tokigt här. Men det är inte för sent att rätta till. Joakim Friman som du ser på bilden har skrivit till alla riksdagsledamöter. 18 har svarat honom. Nio av dem säger att de vill verka för en ersättning. Det är en bra början. Vi väntar på fortsättningen
Det borde inte vara så svårt.
 

tisdag 2 juli 2013

Semester

Har faktiskt tagit lite semester. Kommer försöka hålla mig ifrån datorn så mycket jag kan.
Har lämnat maken hemma (han jobbar så han kan inte åka, men då kan ha ju ta hand om djuren)
Sedan har sonen och jag samt en av hans kompisar åkt till sommarparadiset. Har ägnat dagen åt gräsklippning, och sedan har jag målat taket i ett gästrum.
Det har inte varit lika roligt att åka hit sedan de små försvann men vi har bestämt oss för att vara här mycket i år. Får se hur det blir med det.

Det är Almedahls veckan och jag slö tittar på rapporter därifrån. Har flera som är där och lobbar för barnfrågor.
Hittade en artikel runt Sofia Rapp som stämmer staten. http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1796516-hon-stammer-staten-efter-overgreppen
Men inget annat i tidningar för dagen. Så det blir allt för idag.

måndag 1 juli 2013

Ren idioti

I serien bland artiklar om barn där den ene föräldern dödat  den andre var det en flick på tre år som sedan dess bott hos sina morföräldrar. hon bodde där redan innan eftersom mamman skadats i en trafikolycka och de avlastade henne med flickan. Efter tre år fick flickan inte bo kvar utan flyttades. Hon förlorade alltså inte bara sin mormor och morfar utan även dem hon ser som föräldrar. Lägg till det trauma hon utsattes för då hon 11 månader bevittnade sin pappa döda mamman  med ett antal knivhugg. Man kan bara hoppas att hon var för liten för att minnas.
I vilket fall så får nu mormor och morfar inte träffa flickan.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17037273.ab?fb_action_ids=3121516735100&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%223121516735100%22%3A541474592579620%7D&action_type_map=%7B%223121516735100%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D


Det finns de som bloggar om det.
http://alternativ-debatt.blogspot.se/2013/06/fallet-lisa-anhoriga-utan-talan_30.html
Lisa får endast träffa morföräldrarna under övervakning, två timmar var 14:e dag – trots den nära anknytningen. Vad vill kommunens ansvariga säga med detta? Att Lisa ska frånvänjas sina morföräldrar ? Eller vill man misstänkliggöra morföräldrarna offentligt?
Morföräldrarna har ingen talan. De är, liksom andra anhöriga i sådana här fall, ”ej part i målet”, som är det juridiska uttrycket. Part i målet är förmodligen fortfarande pappan och han vill inte att Lisa ska bo hos morföräldrarna
Umgänget två timmar var 14:e dag kan tolkas som att socialtjänsten betraktar morföräldrarna som närmast kriminella och farliga för Lisa. Övervakat umgänge! Gränsar inte det till svartmålning, kränkning och närmast förtal av morföräldrarnas levene och vandel som borde utredas polisiärt?
 Citat ur domen: ”Hon har mycket omtänksamma morföräldrar som trots sin egen sorg har tagit sig an henne och lagt ner mycket tid på (X) utveckling.” Men tystnaden från förvaltning och nämnd är enda svaret.

Morföräldrarna har tidigare haft goda vitsord från Botkyrkas socialnämnd. Som i domstol sa: ”Det måste vara 100 procent säkert att hon är i morföräldrarnas familj så hon inte rycks upp från familjen.” Är detta ett resultat av maktfullkomliga tjänstemän och undfallande politiker snarare än att se till barnets bästa?
Nu vädjar Mirijam Johansson om att Lisa ska få komma hem.
 
Hoppas att ni vill skriva på namninsamling för flickan http://www.skrivunder.com/lat_lisa_fa_komma_hem