Hittade ett längre inlägg runt socialstyrelsen kritik runt kompetensbrist hos socionomer. http://www.tv4.se/nyheter/
man får sedan välja ”kritik mot socialtjänsten”. Vet inte hur länge det ligger kvar. Hittar ingenstans där man kan välja klippet separat.
Även BRIS går ut http://www.tv4.se/1.2518478/2012/01/30/fler_an_120_unga_tog_sina_liv_i_fjol och talar om att självmorden bland barn och unga ökar. Förra året var det över 120 barn och ett Jag ser ett samband.
I går kväll var det ett inslag där socionomer gick ut i demonstration. http://www.tv4.se/1.2481639
”Välj krislarm från socialkontoren”. Inslaget fanns med i den långa kvällssändningen. Kl 22 d 30/1. Det har tydligen kommit ännu en undersökning som bara bekräftar den som kom dec 2009. Fyra av tio anser inte att deras utredningar är rättsäkra. Sex av tio har sömn problem. Nu anser de att det räcker.
Det gör jag också.
Det är ju inte de som gör sitt jobb man behöver ändra lagar för att komma åt utan det finns mängder av socionomer som gör ett skitbra jobb och de skall ha en bättre möjlighet att göra det.
Maria Larsson svarar att de nu tillsatt pengar för att höja kompetensen. Men det hjälper det om kompetensen är dålig från början. Om utbildningen är så dålig att de behöver en kompetenshöjning från dag ett eftersom stora bitar saknas. Man måste ju börja i rätt ända.
tisdag 31 januari 2012
måndag 30 januari 2012
För låg kompetens
De stora diskussionsämnena i veckan har väl varit socialdemokraternas nya ledare och rikstinget med val runt om KD´s ledare Hägglund skal vara kvar eller inte.
Fick en länk till ett blogginlägg runt den nya S-ledaren. . http://anneskaner.wordpress.com/2012/01/27/fosterbarnet-nar-toppen-men-dar-nere-finns-vi-andra-eller/
Han har varit fosterbarn. Han placerades tydligen av ekonomiska skäl men hamnade i en bra familj och fick stanna och växa upp där.
Ett fosterbarn som fick stanna kvar som inte flyttades runt och som fick den trygghet han behövde och det lyckades. Han kommer som ledare av ett av Sveriges största partier (kanske inte just nu men...) att bli en av Sveriges viktigaste personer. Ännu ett bevis på hur viktigt det är att låta barn stanna där de får en anknytning och ser som hemma. Man kan skapa trygga barn om man inte tar ifrån dem allt de ser som sitt.
Samtidigt kommer det fram i media att omhändertagandet av barn ökar. http://www.tv4.se/1.2517586/2012/01/29/tvangsomhandertagna_barn_har_okat
Socialstyrelsen menar att det beror på att kompetensen är för låg hos handläggarna. De har lämnat skarp kritik runt detta.
Kan inte låta bli men VAD ÄR DET JAG SAGT HELA TIDEN undrar vad som händer nu utifrån deras kritik. Någon gång måste de ta det på allvar och se till att utbildningen blir bättre.
Samtidigt på radion kommer ett inslag i ekot http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4934043 Där berättar ordföraden i FR (familjehemmens riksorganisation) om hur personer inte får hjälp därför att familjehemmen är för få. Hur det är kö över hela landet och vissa föräldrar till sist ger upp och slänger ut barnen.
Ingen vill arbeta som familjehem längre. det innebär att många hem inte är bra, de tar vad de får tillsist. FR kräver nu att staten på något sätt tar över ansvaret.
Det skall visst diskuteras i P1 i efter middag. Mellan kl 16 och 17 fick jag veta då jag ringde.
Vad var det jag sa. detta skulel bli konsekvenserna då anmälningar inte ger något i de enskilda ärendena och vi familjehem behandlas som vi gör.
Fick en länk till ett blogginlägg runt den nya S-ledaren. . http://anneskaner.wordpress.com/2012/01/27/fosterbarnet-nar-toppen-men-dar-nere-finns-vi-andra-eller/
Han har varit fosterbarn. Han placerades tydligen av ekonomiska skäl men hamnade i en bra familj och fick stanna och växa upp där.
Ett fosterbarn som fick stanna kvar som inte flyttades runt och som fick den trygghet han behövde och det lyckades. Han kommer som ledare av ett av Sveriges största partier (kanske inte just nu men...) att bli en av Sveriges viktigaste personer. Ännu ett bevis på hur viktigt det är att låta barn stanna där de får en anknytning och ser som hemma. Man kan skapa trygga barn om man inte tar ifrån dem allt de ser som sitt.
Samtidigt kommer det fram i media att omhändertagandet av barn ökar. http://www.tv4.se/1.2517586/2012/01/29/tvangsomhandertagna_barn_har_okat
Socialstyrelsen menar att det beror på att kompetensen är för låg hos handläggarna. De har lämnat skarp kritik runt detta.
Kan inte låta bli men VAD ÄR DET JAG SAGT HELA TIDEN undrar vad som händer nu utifrån deras kritik. Någon gång måste de ta det på allvar och se till att utbildningen blir bättre.
Samtidigt på radion kommer ett inslag i ekot http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4934043 Där berättar ordföraden i FR (familjehemmens riksorganisation) om hur personer inte får hjälp därför att familjehemmen är för få. Hur det är kö över hela landet och vissa föräldrar till sist ger upp och slänger ut barnen.
Ingen vill arbeta som familjehem längre. det innebär att många hem inte är bra, de tar vad de får tillsist. FR kräver nu att staten på något sätt tar över ansvaret.
Det skall visst diskuteras i P1 i efter middag. Mellan kl 16 och 17 fick jag veta då jag ringde.
Vad var det jag sa. detta skulel bli konsekvenserna då anmälningar inte ger något i de enskilda ärendena och vi familjehem behandlas som vi gör.
söndag 29 januari 2012
Bryt trenden
Fick höra att även tog upp anknytning på knatte timmen http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3888 på 6.45 tar de upp programmet från dagens barnaministeriet.
De konstaterar att mamman slår i underläge. De menar att det handlar om inlärning. Både mamman och mormor hade varit fosterhemsplacerad. Men isåfall skulle det vara "kört". De säger att man kan sätta in stöd tidgt då någon är gravid och lära i hur man skall vara. Men då utgår man ifrån att man inte kan bara för att man varit placerad. Vem säger att det kommer bli problem? Det vet man ju inte innan.
Sedan förstår jag inte varför man placerar om det isåfall inte blir någon förbättring mer än för stunden. Om man inte bryter något. Det är ju för att bryta en fel inlärning varför placerar man då?
Nu kom det ju fram i programmet att det inte verkade vara något bra familjehem hon bott i och då blev det kanske inget med den inlärningen till hur det skulle fungera men jag tror inte att det är så lätt.
Om man haft en dålig uppväxt så kan det också vara så att man vet ju precis hur man vill att det inte skalla vara. Det finns ju andra som påverkar, andra som kan visa hur det skall vara.
Man kan inte göra det så enkelt för sig att ta barn bara för att deras föräldrar har varit placerade. Man kan få den inlärningen eller insynen på andra sätt.
Minns hur en vän berättade om en gång hon stod och strök hemma hos en familj. De skulle äta och hon hängde där rätt mycket och erbjöd sig väl för att slippa gå hem. Hon hörde hur de kärleksgnabbades i köket och grät för att det hon aldrig upplevt det i sin familj. Hon har nu egna barn och är faktiskt även fostermamma. Mer kärleksfull mamma får man leta efter. Hon har berättat om sin uppväxt och så här i efterhand borde nog hon och hennes syskon också varit placerade men fick bo kvar.
Hennes mamma hade ett flertal andra män, de flyttade runt och blev slagna. det blev många förr i tiden, ingen reagerade på det.
Barnen lämnades mycket ensamma eftersom föräldrarna hade jobb som gjorde att de var borta. Hon gick tillsist som ung vuxen till en bra psykolog som talade om för henne att man behöver inte bli som sina föräldrar. Det är man själv som bestämmer vilket liv man vill ha. Vilken person man vill bli och får man inte det man behöver hemma får man se till att få det någon annan stans. Hon ”adopterade” en äldre kvinna, en mamma på varje nytt ställe hon kom till. En kvinna hon kunde vända sig till när hon behövde mamma råd. Några har hon kvar kontakten med även idag. Hon diskuterade mycket med dem runt hur de skulle göra i olika sammanhang och lärde sig på det sättet. Hon gick kurser och läste böcker runt relationer och i barnuppfostran. Man kan förändra sin framtid om man bara tillåts. Men då gäller det att det inte sitter en gammal handläggare som varit inblandad i ens liv sedan tidigare och redan dömt ut.
De konstaterar att mamman slår i underläge. De menar att det handlar om inlärning. Både mamman och mormor hade varit fosterhemsplacerad. Men isåfall skulle det vara "kört". De säger att man kan sätta in stöd tidgt då någon är gravid och lära i hur man skall vara. Men då utgår man ifrån att man inte kan bara för att man varit placerad. Vem säger att det kommer bli problem? Det vet man ju inte innan.
Sedan förstår jag inte varför man placerar om det isåfall inte blir någon förbättring mer än för stunden. Om man inte bryter något. Det är ju för att bryta en fel inlärning varför placerar man då?
Nu kom det ju fram i programmet att det inte verkade vara något bra familjehem hon bott i och då blev det kanske inget med den inlärningen till hur det skulle fungera men jag tror inte att det är så lätt.
Om man haft en dålig uppväxt så kan det också vara så att man vet ju precis hur man vill att det inte skalla vara. Det finns ju andra som påverkar, andra som kan visa hur det skall vara.
Man kan inte göra det så enkelt för sig att ta barn bara för att deras föräldrar har varit placerade. Man kan få den inlärningen eller insynen på andra sätt.
Minns hur en vän berättade om en gång hon stod och strök hemma hos en familj. De skulle äta och hon hängde där rätt mycket och erbjöd sig väl för att slippa gå hem. Hon hörde hur de kärleksgnabbades i köket och grät för att det hon aldrig upplevt det i sin familj. Hon har nu egna barn och är faktiskt även fostermamma. Mer kärleksfull mamma får man leta efter. Hon har berättat om sin uppväxt och så här i efterhand borde nog hon och hennes syskon också varit placerade men fick bo kvar.
Hennes mamma hade ett flertal andra män, de flyttade runt och blev slagna. det blev många förr i tiden, ingen reagerade på det.
Barnen lämnades mycket ensamma eftersom föräldrarna hade jobb som gjorde att de var borta. Hon gick tillsist som ung vuxen till en bra psykolog som talade om för henne att man behöver inte bli som sina föräldrar. Det är man själv som bestämmer vilket liv man vill ha. Vilken person man vill bli och får man inte det man behöver hemma får man se till att få det någon annan stans. Hon ”adopterade” en äldre kvinna, en mamma på varje nytt ställe hon kom till. En kvinna hon kunde vända sig till när hon behövde mamma råd. Några har hon kvar kontakten med även idag. Hon diskuterade mycket med dem runt hur de skulle göra i olika sammanhang och lärde sig på det sättet. Hon gick kurser och läste böcker runt relationer och i barnuppfostran. Man kan förändra sin framtid om man bara tillåts. Men då gäller det att det inte sitter en gammal handläggare som varit inblandad i ens liv sedan tidigare och redan dömt ut.
lördag 28 januari 2012
Inget umgänge före mars
Har lyssnat på barnaministeriet som handlar om en mamma som förlorat ett barn. Hon var deprimerad under en period och barnen placerades. Det var ett år sedan. Hon är nu fullt frisk. Ändå fortsätter soc. att mena att barnet skall fortsatt vara placerade. De vill även ta det banret hon har kvar och har haft hela tiden. Mamman har själv varit placerad som liten. Hon visar huset och pekar ut rummet hon bodde i då soc. kom och det hon bodde i i vanliga fall. Trots att de kom in anmälningar runt henne själv som liten nonchalerades de.
Det visar sig också att det är samma handläggare som placerade henne som barn som nu placerade hennes barn. Orsaken verkar inte vara oförmåga inte heller brister i föräldrarollen utan det faktum att hon tidigare varit placerad.
Tillsist faller LVU i rätt hon får tillbaka tösen, men inte pojken.
Soc. ger sig inte utan fortsätter och försöker t.o.m ta tösen igen.
Samma handläggare som placerade henne som liten handlägger nu hennes ärende och placerar hennes barn. Samma handläggare som inte lyssnade då hon talde om att hon utsattes för kränkning tar henns barn ifrån henne. Hon sa i en intrevju att hon hade ju helhetsbilden, hon hade ju varit med så länge så hon kunde se att trtos att det inte visat sig än skulle barnen säkert fara illa utav att vara med sin mamma så de placerades tydligen i förebyggnade syfte. men så får det inte gå till.
Som jag säger det händer på båda sidor. Handläggare har för mycket makt. Man har inget att sätta emot.
Igår fick vi veta att inget beslut har tagits runt om vi skall få träffa barnen igen. Det har skjutits upp flera veckor minst til mars om jag förstod det hela rätt.
Jag förstår inte, de har en dom som säger att barnen ser oss som sina föräldrar att en förutsätting för att de skall bo kvar där de är är att de får ha ett fortsatt umgängn med oss. Att det skall högprioriteras.
Det borde vara självklart att barn som är 6 och 7 år har ett behov av sina föräldrar, vilka är vi enligt domen.
Två expertvittnen har uttalat sig runt anknytning och hur viktigt det är och ansåg ju att barnen skulle flyttas hem till oss igen.
Nu skall de istället utreda barnen behov av oss och om de överhuvudet taget har något behov av oss och vad det isåfall innebär. Det handlar alltså inte längre om när vi skall få träffas utan om vi skall träffas överhuvudet taget.
Trtos att domen är tydlig skall det alltså utredas om det stämmer och de behöver göra som domen säger, eller? Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att vi inte skulle vara viktiga för barnen utan kan plockas bort.
De hävdar att barnen nu skall ha lugn och ro och det skall tydligen vara ifrån oss trots att det är oss de ser som sina föräldrar. Man undrar om det inte är någon som förstår vikten av anknytning därnere. Undrar hur många av dem som har barn själva. Handläggaren från början hade det inte. Hon som är ansvarig för kontakten med oss nu bor med sin mamma så gissningsvis har hon heller inga barn. Likaså med ett flertal andra jag har haft kontakt med. Är det därför de inte begriper eller vill de bara inte se?
Kontentan blir: trots en dom som säger att umgängena med oss är en förutsättnign och skall högprioriteras så stängs de av och det bli 2 på 6 månader. Är det någon annan som förstår som kan förklara för mig för jag begriper då inte vart barnperspektivet är i det.
Det visar sig också att det är samma handläggare som placerade henne som barn som nu placerade hennes barn. Orsaken verkar inte vara oförmåga inte heller brister i föräldrarollen utan det faktum att hon tidigare varit placerad.
Tillsist faller LVU i rätt hon får tillbaka tösen, men inte pojken.
Soc. ger sig inte utan fortsätter och försöker t.o.m ta tösen igen.
Samma handläggare som placerade henne som liten handlägger nu hennes ärende och placerar hennes barn. Samma handläggare som inte lyssnade då hon talde om att hon utsattes för kränkning tar henns barn ifrån henne. Hon sa i en intrevju att hon hade ju helhetsbilden, hon hade ju varit med så länge så hon kunde se att trtos att det inte visat sig än skulle barnen säkert fara illa utav att vara med sin mamma så de placerades tydligen i förebyggnade syfte. men så får det inte gå till.
Som jag säger det händer på båda sidor. Handläggare har för mycket makt. Man har inget att sätta emot.
Igår fick vi veta att inget beslut har tagits runt om vi skall få träffa barnen igen. Det har skjutits upp flera veckor minst til mars om jag förstod det hela rätt.
Jag förstår inte, de har en dom som säger att barnen ser oss som sina föräldrar att en förutsätting för att de skall bo kvar där de är är att de får ha ett fortsatt umgängn med oss. Att det skall högprioriteras.
Det borde vara självklart att barn som är 6 och 7 år har ett behov av sina föräldrar, vilka är vi enligt domen.
Två expertvittnen har uttalat sig runt anknytning och hur viktigt det är och ansåg ju att barnen skulle flyttas hem till oss igen.
Nu skall de istället utreda barnen behov av oss och om de överhuvudet taget har något behov av oss och vad det isåfall innebär. Det handlar alltså inte längre om när vi skall få träffas utan om vi skall träffas överhuvudet taget.
Trtos att domen är tydlig skall det alltså utredas om det stämmer och de behöver göra som domen säger, eller? Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att vi inte skulle vara viktiga för barnen utan kan plockas bort.
De hävdar att barnen nu skall ha lugn och ro och det skall tydligen vara ifrån oss trots att det är oss de ser som sina föräldrar. Man undrar om det inte är någon som förstår vikten av anknytning därnere. Undrar hur många av dem som har barn själva. Handläggaren från början hade det inte. Hon som är ansvarig för kontakten med oss nu bor med sin mamma så gissningsvis har hon heller inga barn. Likaså med ett flertal andra jag har haft kontakt med. Är det därför de inte begriper eller vill de bara inte se?
Kontentan blir: trots en dom som säger att umgängena med oss är en förutsättnign och skall högprioriteras så stängs de av och det bli 2 på 6 månader. Är det någon annan som förstår som kan förklara för mig för jag begriper då inte vart barnperspektivet är i det.
fredag 27 januari 2012
Svart papper
Ja då fick jag då tillbaka dokumentet jag begärt. Det var 11 sidor med all text överstruket med svart penna.
Trots att lagen säger att vi har rätt att läsa allt som står om oss och den uppenbarligen handlar om oss eftersom en ledamot polisanmält den som en ren förtals inlaga mot oss.
Man får inte sekretessmarkera så.
Scannade av tre sidor och mailade den nya socialchefen och och skrev att jag inte ansåg att det var förenligt med svensk lagstiftning. Jag blev då uppringd av enhetschefen (tror jag han är) och han bad om ursäkt för att han inte skickat med en lapp om att jag kunde överklaga.
Jag kunde inte hålla mig för skratt. Inte för att det var roligt men för att jag nästan får överklaga allt. För att de ”bråkar” om allt och varje gång jag har överklagat så har jag vunnit. Det är bara att det tar onödig tid och det ”bråkas” i onödan.
I vårt ärende hade Utskottet i Mark möte i tisdags. (enligt enhetschefen per telefon) De skulle ta upp umgängena mellan oss och barnen. Har inte hört något.
Mailade igår en förfrågan om vad de kommit fram till.
Har inte fått svar än. Har även ringt enhetschefen men det är ju ingen som svarar.
Det finns ju trots allt en dom att en förutsättning för att barnen skall bo kvar där de är nu är att de skall ha rätt till umgänge med oss och det skall högprioriteras. Det finns också utlåtande ifrån psykologen som varit med på umgängena som säger att barnen mår bra i de umgängena och efterfrågar dem. De har gått emot den hitintills. Undrar hur länge de vågar.
frågan är hur man kan göra så? gå emot en dom. Jo bra för att det går därför att ingen kan ställa dem till svars. ingen kan ställa dem ansvariga för felaktigheterna som fortfarande begås.
Trots att lagen säger att vi har rätt att läsa allt som står om oss och den uppenbarligen handlar om oss eftersom en ledamot polisanmält den som en ren förtals inlaga mot oss.
Man får inte sekretessmarkera så.
Scannade av tre sidor och mailade den nya socialchefen och och skrev att jag inte ansåg att det var förenligt med svensk lagstiftning. Jag blev då uppringd av enhetschefen (tror jag han är) och han bad om ursäkt för att han inte skickat med en lapp om att jag kunde överklaga.
Jag kunde inte hålla mig för skratt. Inte för att det var roligt men för att jag nästan får överklaga allt. För att de ”bråkar” om allt och varje gång jag har överklagat så har jag vunnit. Det är bara att det tar onödig tid och det ”bråkas” i onödan.
I vårt ärende hade Utskottet i Mark möte i tisdags. (enligt enhetschefen per telefon) De skulle ta upp umgängena mellan oss och barnen. Har inte hört något.
Mailade igår en förfrågan om vad de kommit fram till.
Har inte fått svar än. Har även ringt enhetschefen men det är ju ingen som svarar.
Det finns ju trots allt en dom att en förutsättning för att barnen skall bo kvar där de är nu är att de skall ha rätt till umgänge med oss och det skall högprioriteras. Det finns också utlåtande ifrån psykologen som varit med på umgängena som säger att barnen mår bra i de umgängena och efterfrågar dem. De har gått emot den hitintills. Undrar hur länge de vågar.
frågan är hur man kan göra så? gå emot en dom. Jo bra för att det går därför att ingen kan ställa dem till svars. ingen kan ställa dem ansvariga för felaktigheterna som fortfarande begås.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)