Förra veckans brev

Upprop v 1

Då är det nytt år och nya möjligheter att påverka. För er del är det valår och jag skulle vilja se att ni gör något på allvar åt de frågor jag väcker.

Varje vecka har jag skickat ett nytt ärende till er. Men vi får alltid till svar att ni inte agerar i enskilda ärenden. I våra brev har vi inte bett er gå in i de enskilda ärendena, vi har vare sig skrivit kommun det gäller eller namn.

Men jag undrar hur många ärenden ni skall ha för att det inte skall vara enskilda ärenden längre. Jag har hitintills skickat er 18 bara på 11 veckor.

Varje vecka figurerar nya ärenden även i press.

Jag vill istället lyfta att DET ÄR INTE ENSKILDA ÄRENDEN LÄNGRE.

Många hävdar att press vara har en sanning och vinklar men jag vet hur svårt det är att få media att lyfta eftersom de kan stämmas för det. Jag vet att de allra flesta begär att få läsa underlag, utredningar för att överhuvudet taget skriva om ett ärende. Jag har själv försökt med ett antal ärenden men hur tokiga de än varit, hur mycket bevis man än serverar så vågar de inte.

I veckans brev lyfter jag en del av de ärenden som lyfts i press det sista.

När skall vi slippa läsa om fler barn som misshandlas i myndigheternas försök att göra rätt men det ändå blir så fel?

Som då piket polis går in och tar ett barn genom att skjuta distraktions granater, ett vapen som smäller med upp till 180 decibel och paralyserar personen den riktas mot. Det riktades mot mamman som hade sin son på armen. Pojken var 5 månader. http://www.dn.se/nyheter/sverige/piketstyrka-ingrep-nar-barn-skulle-omhandertas/ Är det så man skall behandla barn i myndigheternas namn? För barnets skull?

Eller hur man tar vårdnaden ifrån en mamma som pappan misshandlats så grovt att han dömts för det Likaså har barnen bevittnat och i domarna beskrivs hur barnen närvarat vid misshandeln. Barnen har tillerkänts ersättning från Brottsoffermyndigheten och mannen har även dömts att betala skadestånd samt haft besöksförbud http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ska-inte-behandlas-sa-har_7881780.svd Ändå hämtar plötsligt socialen barnen och lämnar dem hos pappan som får vårdnaden. Är det så det är tänkt att myndigheterna skall skydda barn?

Eller hur man tar fyra barn ifrån en mamma som ligger inne för att den sista var för tidigt född och pappan till de andra inte hade lust att vara pappa utan lämnar bort dem http://tidningenfilen.se/dom-tog-mina-barn Att hon suttit av ett kortare straff har inget men hennes föräldra förmåga att göra Hon har själv tagit hand om alla barnen hela tiden. Sedan var det inte därför man tog barnen ifrån henne.

Ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn. Jo jag tackar jag... inte för de här barnen.

Hur blir det för lilla Hadille som bott i sin familj i flera år men nu skall träffa mamma och pappa någon gång per år för att sedan riskera att förlora allt? http://www.expressen.se/kvp/haddiles-foraldrar-kom-pa-julbesok/ även här undrar jag hur man tänker när man hävdar att det skulle vara hennes bästa att på sikt efter ännu längre tid i familjehemmet slitas därifrån till ett land hon aldrig varit med föräldrar hon inte har någon anknytning till med ett språk och en kultur hon inte kan eller är van vid.

 Hur blir det för pojken som skrek så det hördes i hela Sverige att han inte ville flytta http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18053310.ab är det någon som lyssnar? Inte hitintills. Trots lagen som säger att barn skall höras. Trots att de inte hade något vettig förklaring, trots att det inte lönade sig på något sätt utan enda förklaringen, motiveringen var att det var lättare att ha koll på honom.

 En av de små pojkar jag lyft i mina brev som flyttades http://www.nsk.se/article/20131212/HASSLEHOLM/131219775/-/namnd-kritiseras-efter-flytt-av-pojke? Det tidigare familjehemmet har inte vare sig sett eller hört ifrån honom sedan dess trots kritik. Han hade bott i det hem som kommit att bli hans i 5 år. Även den kommunen får grav kritik men behöver inte rätta till , ändra beslut eller göra rätt.

 Eller hur är det med budskapet man skickar ut om att fosterbarn inte är lika mycket värda? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18093609.ab Köpte sex av barn – fick böter. Mannen erkände – slapp åtal, domstol, fängelse och skadestånd. 27-åringen köpte sex av ett fosterhemsplacerat barn vid sex olika tillfällen. Men han slapp rättegång. Åklagaren valde att skriva ut böter och skickade ett strafföreläggande hem i brevlådan.

Jag skulle kunna göra listan lång. Jag erkänner att jag inte är personligt engagerad i just dessa fall. Jag har inte läst några handlingar, inte talat med de inblandade. Men som sagt jag vet hur svårt det är att få press att lyfta dem. Sedan är det ju så att för varje sådant här ärende som vi läser om i press sjunker förtroendet för myndigheter, förtroendet för er som politiker då det handlar om att göra något.

När skall vi slippa läsa om fler sådana här fall?

När skall ni se till att barnperspektivet blir mer än ett fint ord på pappret, att det blir något som fungerar i praktiken och koppla underlåtelse att beakta barnperspektivet till hårda straff?

Som en vän uttryckte sig:

Det är inte rimligt att tjänstemän i sin tjänsteutövning skall kunna begå allvarliga övergrepp, utan att samhället reagerar, annars blir den mycket tydliga signalen att det är fritt fram att begå tjänstefel. Den drabbade måste även få samhällets hjälp så att felen blir tillrättade, så långt det är möjligt.

När rättssystemet fjärmar sig från medborgarnas rättsuppfattning, faller själva grunden för rättsstaten. Lagarna är skrivna av folket, för folket. När rättssystemet accepterar en förvrängning av själva innebörden i lagarna, är vi som demokrati väldigt illa ute.

Det är inte rättssäkert.

 I år kommer ju några förändringar av lagen.

Bara de med socionomexamen och tillräcklig erfarenhet får ta ställning till behov av socialtjänstens insatser för barn och unga. Det låter bra men vem avgör om någon har tillräckligt med erfarenhet? Vad innebär tillräckligt med erfarenhet? Det innebära bara att det blir ytterligare en sak som lämnas till förvaltningens godtycke.

Återigen frågar jag dig som ansvarig politiker vad gör du och vad tänker du göra åt just detta jag väcker? Jag vet ju att mitt mail utifrån att jag begär svar skall diarieföras och jag vet att jag har rätt till svar tror att det är inom tre veckor.

Utan att gå in i de enskilda ärendena hur ser du på saken rent generellt? Är det så här det skall vara? Lagar skall kunna tolkas, man skall kunna bryta dem hur som helst utan några som helst konsekvenser? de skall kunna tolkas som det passar och användas som det passar. Allt under mässandet av att ett tydligt barnperspektiv skall råda. Trots att alla runtom kring ser att det är just det som brister. Och ändå blir det inga konsekvenser att låta bli.

MVH Eva fostermamman i Mark ärendet

 

Barnperspektiv ... tillåt mig småle

Det blir mer och mer klart. Barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret. Det är som tomten... det finns inte.

Fick ett medelande ifrån  en fostermamma som har en placering som de är på väg att förlora. Hela historien är ren IDIOTI men de jobbar hårt för att förändra så jag kan inte skriva om det.

Hittade även denna
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ska-inte-behandlas-sa-har_7881780.svd

I mitten av januari kom en ny dom i ett fall där en våldsutsatt kvinna förlorat vårdnaden om sina tre små barn till den man som misshandlat henne. Mannen är dömd till fängelse för det upprepade våldet mot kvinnan, och i domarna beskrivs hur barnen närvarat vid misshandeln. Barnen har tillerkänts ersättning från Brottsoffermyndigheten och mannen har även dömts att betala skadestånd samt haft besöksförbud.

 

Efter att han avtjänat sitt straff fick han rätt att umgås med barnen tillsammans med en kontaktperson. Men barnen var skräckslagna, och umgänget kunde inte fullföljas på det sätt mannen hade rätt till. Bland annat fann en umgängesstödjare att barnen var så rädda att det inte var försvarbart att tvinga dem att träffa mannen.

Kvinnan och barnen har levt med skyddade personuppgifter, och mannen har bara träffat barnen tre gånger från det att han häktades för misshandeln 2008, tills det att socialförvaltningen i hans hemkommun tvångsomhändertog barnen och hämtade dem åt honom i oktober 2012. Hämtningen skedde så abrupt att barnen inte hann förberedas på minsta sätt eller ens få med sig ytterkläder och gosedjur. Socialförvaltningen såg direkt till att bryta all kontakt mellan mamma och barn, som inte fick se varandra eller ens prata med varandra på telefon på över 100 dagar.

 

Ju mer ni läser, om ni följer länken ju mer chockade, arga, ledsna blir ni förmodligen, precis som jag.Varför gör man så här? Jag hittar inte ord för det jag känner.


En artikel under samma namn som min
http://tidningenfilen.se/dom-tog-mina-barn

I november 2012 inställde jag mig på Hinseberg för att avtjäna ett fängelsestraff på två månader. Jag var då gravid med mitt yngsta barn och lämnade de andra tre till sin biologiska pappa. Han valde att överlämna dom till socialen då han inte orkade ta hand om dem och de blev placerade i jourhem. När jag fick reda på detta inne på Hinseberg blev jag jätteorolig. Socialen kommer senare på besök och ger mig ett ultimatum:

- Lämna din nya man annars får du inte se dina barn igen.

Jag blev chockad. Hur kunde dom ställa ett sånt krav? Jag älskade ju min man och han älskade mina barn, fast han inte var deras riktiga pappa.

Efter att ha muckat så föder jag våran son sju veckor för tidigt. Han matades med sond och jag och min man var med honom dygnet runt i två veckor på sjukhuset. Vi skötte all omsorg om honom själva. Vi träffade då två nya handläggare från Socialen i Linköping som kom upp och pratade med oss på neonatalavdelningen. De erbjöd oss att vi kunde få bo på ett stödhem i Finspång, för att få en bra start och inte riskera att även vår son skulle bli placerad. Vi blev jätteglada och tackade ja. Vi ville båda inget annat än vara med varandra och vår nyfödda son. Vi tänkte även att vi kanske kunde få hem de andra barnen om allt gick bra i Finspång. Äntligen skulle det lösa sig och vi skulle kunna leva som en familj.

Efter ytterligare någon vecka åkte min man hem för att mata katterna, själv gick jag ner till kiosken för att köpa en smörgås. Jag anade inte vad som skulle hända då jag tog hissen upp till neonatalavdelningen igen, för när jag kliver ur den möter jag tre uniformerade poliser och tre socialsekreterare. De gjorde nu klart för mig att de hade omhändertagit min son, men berättade inte på vilka grunder. Jag fick inte ens säga hejdå till honom utan bara gå in, eskorterad av poliserna och packa ihop min mans och mina saker. Detta var en av de värsta dagarna i mitt liv och jag kommer aldrig glömma den sorgen jag kände då jag återvände hem med en tom barnvagn och min sons snuttefilt.

När vi väl blev kallade till förvaltningsrätten mådde jag så dåligt att jag inte ens orkade gå dit, min man fick gå själv. Han berättade att alla fyra barnen hade fått LVU och att han inte ens fått reda på var de bodde.

Jag vet att jag inte varit världens bästa människa alla gånger och att jag gjort många fel. Men denna gången så var både jag och min man beredda att ta vårt ansvar. Vi ville ha detta. Vi ville ha hjälpen socialen erbjöd. Men istället gjorde dom såhär och tog ifrån oss allt. De hade inte ens något nytt att ange som skäl till att de placerade alla fyra barn, utan tog upp saker som hade hänt för över tre år sedan

Att barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn framstår bara mer och mer som ett skämt. Att lagarana utgår ifrån att folk som jobbar på myndigheter alltid gör rätt är också bara en önskedröm. Utomlands är lagar till för att skydda individen från övergrepp här känns det som lagen är till för att skydda myndighetspersoner då de begår övergrepp.

Varje krona..

I Norge har en mamma och hennes pojkvän misshandlat en 1 1/2 åring till döds. http://www.expressen.se/nyheter/par-misstanks-ha-torterat-ihjal-ettaring/ De har bundit henne, tvingat henne att äta chili pulver och hällt iskallt vatten på henne. Mamman har på pojk vännens instruktioner sänkt henne i så kallt vatten att hon tuppade av. Hur kan man bara komma på iden?
Stackars tös. Och tillsist dog hon.
Och om mammansäger advokaten:

Åtalet var tungt för henne, men inte överraskande. Hon vill gå igenom förhandlingen och gå vidare i livet,
 

Det hade nog den lilla flickan också velat om hon hade haft något val. Jag tror inte hon hade ville dö och framför allt inte på det viset. Hon hade inte valt att födas.
En del föräldrar skall inte vara föräldrar. Man utgår alltid ifrån att föräldrar älskar sina barn och gör allt som står i deras makt för att skydda dem men så är det inte alltid. Det är dem samhället skall skydda men så är det inte heller.

I aftonbladet samlar de in pengar till barn i Afrika. Där dör ett barn i minuten http://krisernaviglomde.aftonbladet.se/ har ni en slant som ni kan avvara så  var med. Eller skippa den där hamburgaren eller biobesöket som känn att du gett upp något för ett högre syfte. I det läget är varenda krona värdefull. Tänk på vilken tur vi har som föddes i ett land där vi har sjukvård och en bra sådan. Där vi kan leva ändå tryggt vad gäller det. ( i de allra flesta fall, för visst görs det misstag även här men i jämförelse med dem )

Nya lagar

Eftersom det är nytt år så är det en massa nya lagar som börjar gälla.
T.ex  får nu
Bara de med socionomexamen och tillräcklig erfarenhet får ta ställning till behov av socialtjänstens insatser för barn och unga.
Socialutskottet 2013/14:2 Beslut 17 december
Frågan är bara hur många utan socionom examen som jobbar som socionom och vem som bestämmer vem som har tillräcklig erfarenhet och vad tillräcklig erfarenhet innebär.
Vet att då det brakade i Mark var det rätt många som inte hade rätt utbildning.
Vad gäller lagarna så kan den som vill fördjupa sig mer kan gå in och läsa själv på http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201314/SoU2/  Men där står det:

Det införs krav på behörighet för att få utföra vissa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården. Socialnämnden ska använda handläggare som har svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har en erkänd utländsk utbildning. Denna ändring ska börja gälla den 1 juli 2014 i stället för den 1 januari 2014 som regeringen föreslagit. Detta för att Socialstyrelsen ska hinna förbereda genomförandet. Övriga lagändringar börjar gälla den 1 januari 2014. Riksdagen sa i huvudsak till regeringens förslag.

Det gäller alltså inte förrän 1 juni för att socialstyrelösen skall hinna förbereda, viktigare tycker jag är väl att komunerna hinner förbereda. Det blir väl någon nödlösing som vanligt att alla tillåts göra utredningar och någon utbildad får sätta sin kråka på. Men det borde ju också vara kopplat till ansvar för det man skriver på så det kan bli lite lurigt. Men fortsätter det som idag där chefen, nu en utbildad socionom, är ansvarig och ingen sedan eftersom det inte är kopplat till några konsekvenser då man gör fel så förändrar det inget.

Sedan ännu en kommun som får kritik för långa handläggningstider. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5745746

Fosterbarn ingen pantbank

Vill idag blicka tillbaka och påminna om en "gammal" ledare av Jimmy Fredriksson.
http://www.expressen.se/gt/jimmy-fredriksson-en-fosterfamilj-ar-ingen-pantbank/

En fosterfamilj är ingen pantbank

Det finns många som bär ansvaret för att ha krossat de två fosterbarnen Rasmus och Fanny.
För de är krossade, de är överkörda och kränkta i djupet av sina små hjärtan.
Störst ansvar har den biologiska mamman.
Det är hennes själviska tricksande som skapat en evig mardröm för de barn som hon inte klarar av att ta hand om men som hon ändå vill ha kontroll över.
Varför får hon hålla på?

Det började med att socialnämnden i Mark tog barnen från den fosterfamilj som barnen kommit att betrakta som sina föräldrar.
Den biologiska mamman låg bakom det och det kanske till och med inte var direkt förvånande.
Men det uppseendeväckande var att socialnämnden gick på allt med hull och hår och ryckte upp de två små ungarna med rötterna.
Så småningom, i eftertankens kranka blekhet, och efter en storm av kritik mot beslutet ångrade sig de flesta politikerna i socialnämnden och försökte göra övergreppet ogjort.
Då agerade den biologiska mamman igen i kulisserna.
Med sig nu har hon ett företag som lever på fosterhem, Gryning vård.
Gryning vård är helt klart jävigt och har naturligtvis ekonomiska intressen att bevaka.
När företagets experter utan att rodna intygar att barnen har det bättre än hos sin "mamma och pappa" - går domstolen på det.

Och än en gång krossar vuxensamhällets självutnämnda experter på barns väl och ve dem de är satta att skydda.
I förvaltningsrättens dom liksom mumlas det om att den biologiska mammans nära samarbete med den nya fosterfamiljen kan leda till att hon kan ta hand om sina barn någon gång i framtiden.
Vilket fruktansvärt trams. En fosterfamilj är väl ingen pantbank!
I dåliga tider lämnar man in ungarna och sedan, sju år senare löser man ut dem och allt är frid och fröjd.
En vacker dag kommer Rasmus och Fannys tragiska levnadsöde att bli manus och sedan film.
Folk kommer att se dramat som gjorts av regissör med känsla för barnskådespelare och de kommer att gråta floder av tårar och gå ut från biosalongen fyllda av en blandning av vrede och hopplöshet.
Och de kommer att säga: Detta är bara en film. Så jävlig är inte verkligheten. Så illa kan inte myndighetspersoner i det som vi själva kallar världens bästa land bete sig mot barn.
Jo, så var det och så är det.
Verkligheten överträffar alltid dikten!

I landet som alltid sätter sig själv på piedestal när det gäller mänskliga rättigheter äter myndigheter barn till frukost.
Sedan spottar de ut de psykiskt knäckta vraken och rapar aningen förläget.