Frihetsberövade.. båda

Sofia Rapp jämför utsatta barn som på sitt sätt också är frihetsberövade men personer som frihetsberövas då de misstänks för brott de inte gjort.
http://sofiarappjohansson.se/oskyldigt-domda-barn-far-aldrig-sin-upprattelse/
Tanken är inte fel alls för båda frihetsberövas skillnaden är att de som frihetsberövas för brott de inte gjort får ersättning. Det gör inte de barn som tagits ibland felaktigt och misskötts i myndigheternas namn.
Hon tar upp ett antal ärenden och talar om summan de får medan vanvårdade får slåss för att få något alls. Trots att man bestämt att de skulle få upprättelse.
Hon skriver:

Har ni någon gång träffat på ett fosterbarn som fått skadestånd för att ”oskyldigt” blivit placerat? Jag har aldrig gjort det.

Vad har de här barnen begått för fruktansvärda brott som dömts till att växa upp under så otrygga förhållanden som det kan vara i ett familjehem?

Jag hade inte gjort någonting brottsligt för att hamna i det ena vidriga fosterhemmet efter det andra – jag hade uppskattat fängelse. Jag hade älskat isoleringscellen framför många av de familjer socialen placerad mej i.

Varför döms ett barn att leva under misär, misshandel- frånskild från sin biologiska familj? Fråntagen sig egenvilja, självbestämmande och många gånger kärlek – utan att ha gjort något för att ”förtjäna det”? Varför får inte fosterbarnen upprättselse och eftergift – varför sitter inte GW Persson i direktsändning och beklagar sej över ett felande rättssamhälle?

Varför rycker socialtjänsten, politikerna , pressen och den stora ”svenssonmassan” på axlarna och struntar i det. Varför får inte de här fosterbarnen samma mediaplats som Quick?

Varför?!

Hur kan vi låta de här barnen växa upp under tortyrliknande förhållanden, under tvång och stress och sedan aldrig låta dom få en revansch?

Vi accepterar att dom finns. Vi sparkar på dom när de somnat fulla, påtända på gatan eller vi tittar åt ett annat håll när vi ser dom stå med en tom ”takeaway” kaffemugg och tigga pengar någonstans.
 

Visst finns likheterna, alldeles för tydligt. så jag kan bara hålla med och undra varför är  det sån skillnad?

 

Testat i DO

Hittade en länk ifrån april där DO tagit upp ett ärende där en familj fråntagits sitt barn.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5515012
Soc. fälls för att man inte utrett deras omständigheter ordentligt.

Skälet till omhändertagandet  var att mamman har en psykisk funktionsnedsättning, som gör att hon har svårt att ta in mycket information på en gång och lära sig nya saker under stress.

Beslutet överklagades, men i mars 2011 placerades barnet i ett familjehem. Inte förrän i december efter att Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att avslå kommunens ansökan fick barnet komma hem.

Tingsrätten har nu kommit  fram till att kommunen brast i sin utredning av familjens förhållanden. Sigtuna kommun ska betala 250 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Dagens dom är en framgång för föräldrarna och diskrimineringsombudsmannen, som drivit fallet. DO menar att kommunen handlat utifrån att personer med psykiska funktionsnedsättningar inte kan ta hand om sina barn.

Sigtuna kommun säger till P4 Radio Stockholm att för dem är det ovanligt och nytt att DO väljer att driva ett sådant fall och att de ser allvarligt på att kommunen blivit fälld.

Det finns säkert de som skulle jämföra vårt ärende med detta. Mamman i vårt fall är svagbegåvad men skillnaden är att i vårt ärenden fanns det ordentliga utredningar. Det var fyra kommuner som reagerat och DO har testat ärende och de hade inte gjort fel. Visst kritiserades vissa saker som man kunde gjort på annat sätt med de fälldes i
inte.

Jag tycker att DO borde testa fler ärenden. Och jag önskar att fler placerade barn skulle anmäla och få sin sak prövad...om de diskrimineras för att de är just placerade och därför inte blir lyssnade på.

De bortrövade barnen

Jag har sett en av repriserna på programmen runt "de bortrövade barnen" Det går på TV4 fakta
Om någon vill se programmen igen
http://www.tv4play.se/program/de-bortr%C3%B6vade-barnen Premium play abonemang behövs.

Det var del 2 jag såg. Om en flicka som skickats till sin farbror i ett muslimskt land. Pappan åkte in för det och skulle få komma ut om han såg till att flickan kom hem men han vägrade. för honom var det viktigare att flickan uppfostrades muslimskt.
De åkte dit flera gånger men fick inte träffa flickan tillsist giftes hon bort och hon ställde upp för att hon hoppades på att kollas mindre och därmed få större chanser  att fly.
Sedan blev hon gravid.
Familjen kunde nu tala om för henne att hon kunde lämna när hon ville men då fick hon lämna sitt barn och aldrig se det igen. De kunde nu säga att hon var där frivilligt och kunde lämna när hon ville.
De som kämpade för att få hem henne lyckades tillsist att övertala hennes man om att de skulle få ett bättre liv i Danmark så han ställer upp på att smyga ut och låta dem hjälpa honom och frun till Danmark.
Efter ett tag där lämnar hon sin man och bor nu ensam med sitt barn.

Killen, Janos som gjort serien har själv som 7 åring blivit bortrövad av sin far och fick inte se sin mamma på 4 år. Man kan ju annars tänka att barn som ändå har den ena föräldrern borde vara rätt nöjda men så är det alltså inte.

I filmen får de träffa flickan en gång och det skar i hjärtat då han berättar hur han känner igen sig i hennes blick.  Den uppgivna, sårade, som tappat tron på vuxenvärlden och det släckta hoppet. Ingen verkar bry sig, ingen lyssnar.

Hur flickan i slutet i frihet berättar hur hon hela tiden väntade på att någon skulle hämta henne. Hur hon tillsist gav upp. Trodde att alla glömt henne men ändå aldrig slutade hoppas på att någon skulle komma och ta henne därifrån.
Hur hon i början trodde att det var en ond dröm att någon snart skulle kasta sig in och ta henne med hem.
Hur hon undrade hur människor som sa sig älska henne, bry sig om henne kundegöra som de gjorde och varför ingen satte ner foten och sa ifrån. Hur de kunde utsätta henne för det hon utsattes för. Hur de vägrade lyssna, inte brydde sig om vad hon ville och önskade.
Det han såg i hennes ögon stämde bara alltför bra.

Jag grät för jag känner ju så väl igen det. Barnen som bodde hos oss... ja behöver jag säga mer. Människor som säger sig bry sig om som skall se till att man mår bra tar ifrån dem all deras trygghet och vägrar sedan att lyssna. Säger att de inte hört  och ifrågasätter det vi säger om vad barnen berättar för oss. Det där uppgivna i ögongen att det inte är någon ide, uppgivenheten sorgen. Frågorna som vi inte kan svara på.

Varför kan man inte lära sig av det som hänt, av alla undersökningar om hur barn fungerar och varför kan man inte lägga prestige bakom sig och rätta till. Hur kan man tror att man kan byta ut något som fungerar utan att barn skadas och skylla på att det gått för lång tid för att man skall kunna rätta till? Flickan var 17 och hade aldrig slutat hoppas på att få komma hem.
"Våra" är 7 och 8 och har heller inte gett upp hoppet.

Varför inte kvalitetssäkra

Återigen en artikel om ett hem där det inte fungerar här i ett familjehem. http://www.familjehemscenter.nu/wp-content/uploads/2012/05/tidningsartikel.pdf
De kräver hårdare krav för att bli familjehem,
De vill att man skall söka och få tillstånd för att bedriva organisationer som har familjehem.
Idag kan vem som helst starta en organisation som tillhandahåller och utreder familjehem.
Det konstiga är att det är olika regler beroende på om man utreder familjehemen eller låter någon konslut göra det. För en organistaion som själv utreder krävs tillstånd men om de låter en konsult göra det så behöver de inte tillstånd. Märkligt.

Jag själv efterlyser en gemensam organisation för familjehem där de kan vara organiserade och där man har samma krav, samma utredningar och samma avtal och regler. En typ av fackförbund för familjehem.

Sedan tar de upp ett antal ärenden där det gått åt skogen. Familjehem som inte skött sina uppdrag. Och man skyller på att det är brist på familjehem så man tar vad man har.
Tror inte riktigt på det argumentet. Man kan ändå rata dem man inte tror kommer att göra ett bra jobb och skall framför allt följa upp men där missas massor.
Vet ett antal familjehem som bara utretts i början men sedan har andra efterförljande kommuner bara hängt på trots att mycket kan ändra sig. Sedan har jag stött på så många olika kommuner. en del är hårda i sin granskning medan andra bara är tacksam för att man hör av sig. En del säger att de vill använda familjen men hör sdan aldrig av sig mer medan andra hör av sig och det känns som de vill placera alla barn de har i samma familj bara för att fungerar.

Men sedan är det ju faktiskt så att det lyckas för de flesta. Jag skulle vilja att man koncentrerade sig på det och ta reda på varför.
Varför är ingen intresserad av att kvalitetssäkra det jobb vi gör.
Att utvärdera det vi gör och varför vi lyckas borde sedan ligga till grund för fortsatt arbete.

Sveriges yngsta uteliggare

Ja vad säger man? http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/sveriges-yngsta-uteliggare

Maliks mamma Shahzadi kontaktade Socialförvaltningen i Botkyrka när hon förstod att familjen inte skulle ha någonstans att sova.

– Jag har berättat för dem att jag har ett litet barn och jag är gravid, säger hon.

I beslutet som hon fick under måndagskvällen står det att familjen inte får någon hjälp till boende av kommunen utan att de måste lösa situationen själva. När Shahzadi kontaktade socialjouren i Södertörn fick hon samma besked.

Sov på bänkar

Natten tillbringade familjen på några bänkar i en park. De använde sina sista pengar till hamburgare och barnmat.

– De säger att vi har vänner, men vi har inte det. Vi vet inte var vi ska ta vägen, säger Shahzadi.

De, soc i botkyrkan vill inte kommentera ärendet. tror jag det... det är ju inte klokt.
Risken är väl att de i nästa sväng tar barnet, både den hon har och den hon väntar. 
Det är de som är inblandade i Lisa ärendet också.
Varför gör man så här? Jo för att man kan.