Aftonbladet fortsätter sin artikel serie runt barn till föräldrar där den ena dödar den andra men fortsätter att behålla vårdnaden. Den ena hårresande historien efter den andra.
När skall de ansvariga i regeringen ta det på allvar?
Hörde om ett försök där man lät en kille bo i en lägenhet ett tag. Han fick spela trummor högt och på fel tider. Grannarna gick ihop knackade på och klagade. Gång på gång. Ensamma eller tillsammans.
Sedan lät man en familj flytta in och spelade upp ljud så det var tydligt att någon misshandlade någon. Ljudet var lika högt och borde ha varit lika störande men ingen reagerade. Ingen knackade på och ingen agerade överhuvudet taget.
Det finns familjer där alla visste att pappan slog både barn och mamman Mamman sa att hon var säker på att hon skulle dö men ingen lade sig i. Ingen reagerade. Ingen gick emellan. Till sist blev det som hon trodde.
http://www.svt.se/nyheter/#sverige/mamma-sade-jag-kommer-att-do?&_suid=1357389266676026979354243986775
Hon dog. Hon slogs ihjäl och barnen förlorade sin mamma.
I barnombuddsmannens undersökning runt utsatta barn 2010 var det som var tydligast, som de flesta talade om, att ingen lyssnade. Att ingen hörde dem eller var intresserade av vad de hade att säga.
Gång på gång kommer det fram att barn inte hörs. http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/syskonen-tvingades-isar-efter-mordet-pa-mamma/
Syskon tvingas isär och tappar kontakten.
Killen berättar att han inte vet hur en barndom skall vara http://www.aftonbladet.se/webbtv/intern/article15935406.ab
Vad hjälper det om ett barn får en egen handläggare om de inte träffas eller den lyssnar?
"Våra" hade ju en egen handläggare men vad hjälpte det?
Vad hjälper det om de skulle få licens om de inte gör ett ba jobb?
Vad hjälper det om man gör utredning efter utredning om de inte håller måttet, inte lyssnar till eller tar till vara barnenst önskan.
Eller som i vårt fall tar beslut utan att göra utredning om det alls är möjligt. Det de planerar.
Det är lika fel att låta bli som i ärendet med tjejerna från Töreboda. de som var med på kalla fakta.
Man lät bli att lyssna. Lät bli att höra. Vad hjälpte det att de hade en egen handläggare.
Det jag tror skulle fungare bäst är konsekvenser och rejäla sådanna. Det måste kosta att göra fel medvetet.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
lördag 5 januari 2013
fredag 4 januari 2013
Föräldrarätt kan förbrukas
Barn far illa i hela världen.
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15995600.ab FN ser på då barn dör
De senaste dagarna har det stora samtalsämnet varit barn som bevittnar hur deras föräldrar dödas.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/3-ariga-alexandra-sag-sin-mamma-bli-yxmordad-i-koket/
Ofta är det den ena förälder som slår ihjäl den andre men får behålla vårnaden över barnen. Barn som i många fall fått bevittna morden.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/dag-1-nyhetstext/
• 179 barn under 18 år förlorade sin mamma i ett mord eller dråp.
• För 126 av barnen var det pappa som dödade och de förlorade i praktiken båda sina föräldrar eftersom pappa fängslades eller tog sitt eget liv.
Granskningen visar också hur utsatta barnen varit.
• 63 barn var hemma när mamma dödades.
• 33 barn såg mordet.
• Minst sju barn hittade sin mamma.
Tänk att ha fått se sin pappa slå ihäl mamma och sedan skall han ändå bestämma över vad som händer mig.
• För fyra av tio barn är pappan fortfarande vårdnadshavare.
• I mer än vart tredje fall har det uppstått problem som är kopplade till vårdnaden om barnen.
Kartläggningen visar flera exempel på hur pappan kan styra barnens liv från fängelset. Han kan bråka om valet av familjehem. Han kan konstra om skolbyten och göra det svårare att söka vård och ta ut medicin eller vägra skriva på passansökan.
Det spelar ingen roll om det skulle vara mamma gjort samma sak. Det förekommer även det trots att det är mer ovanligt.
Barnen tillfrågas inte. De tvingas till kontakt eller umgänge.
Det finns också hårresande exempel på när pappans rättigheter går före barnets bästa.
• En pojke som sett sin mamma mördas tvingades under många år sova över hos sin pappa i fängelset. Först när socialsekreteraren byttes ut upphörde besöken och det blev uppenbart att pojken varit livrädd för sin pappa.
• En flicka hade under flera år telefonkontakt med sin pappa i fängelset. Han förklarade för sin dotter att det var mammans fel att han mördade henne. Till slut sa BUP ifrån och samtalen stoppades.
Barnen själva är inte alltid tillfrågade om vad de vill och behöver. Många känner sig svikna och övergivna.
– Jag ville inte ha någon hjälp först, sen var det ingen som frågade igen, säger ett barn i Aftonbladets undersökning.
Vad händer med sådanna barn på insidan? De dör. De tappar tron på sammhället, på vuxenvärlden.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brottstraff/article15982565.ab
Och samhället de bestämmande ser på utan att agera. Precis som FN ser på utan att agera.
I aftonbladet skriver en ledare
http://www.expressen.se/ledare/fler-svenska-barn-borde-adopteras/
De barnen borde adopteras bort.
Han fortsätter:
Jag håller med visst kan man förverka ett föräldraskap. Men inte i lagens mening.
Även barnombudsmannen skriver
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16017155.ab
Underrubriken:
Och i slutet
Jag håller med och det är vad jag också sagt i fyra år snart. Barnet rätt till trygghet måste väga tyngre än föräldrars rätt till sina barn. Och vad gäller föräldra rätt så kan den förbrukas.
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15995600.ab FN ser på då barn dör
Den 11 maj 1995 gick bosnienserberna in i Srebrenica. FN som lovat att skydda staden hade bara en liten grupp holländska soldater på plats. De gav upp.
Under några dagar mördades över 8 000 män och pojkar i det värsta massmordet i Europa sedan andra världskriget. Kort därefter föll Zepa, ett annat FN-skyddat område. Det som till slut gjorde att FN agerade med kraft var en enstaka granatattack, den 28 augusti samma år, mot en brödkö i Sarajevo som dödade 39 människor.
Först då lyfte Natos stridsplan och satte stopp för mördandet, över tre år efter att det börjat.Jag anser att det är likadant här i Sverige. Regering och riksdag tar heller inte tag i problemen på allvar.
De senaste dagarna har det stora samtalsämnet varit barn som bevittnar hur deras föräldrar dödas.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/3-ariga-alexandra-sag-sin-mamma-bli-yxmordad-i-koket/
Ofta är det den ena förälder som slår ihjäl den andre men får behålla vårnaden över barnen. Barn som i många fall fått bevittna morden.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/dag-1-nyhetstext/
• 179 barn under 18 år förlorade sin mamma i ett mord eller dråp.
• För 126 av barnen var det pappa som dödade och de förlorade i praktiken båda sina föräldrar eftersom pappa fängslades eller tog sitt eget liv.
Granskningen visar också hur utsatta barnen varit.
• 63 barn var hemma när mamma dödades.
• 33 barn såg mordet.
• Minst sju barn hittade sin mamma.
Tänk att ha fått se sin pappa slå ihäl mamma och sedan skall han ändå bestämma över vad som händer mig.
• För fyra av tio barn är pappan fortfarande vårdnadshavare.
• I mer än vart tredje fall har det uppstått problem som är kopplade till vårdnaden om barnen.
Kartläggningen visar flera exempel på hur pappan kan styra barnens liv från fängelset. Han kan bråka om valet av familjehem. Han kan konstra om skolbyten och göra det svårare att söka vård och ta ut medicin eller vägra skriva på passansökan.
Det spelar ingen roll om det skulle vara mamma gjort samma sak. Det förekommer även det trots att det är mer ovanligt.
Barnen tillfrågas inte. De tvingas till kontakt eller umgänge.
Det finns också hårresande exempel på när pappans rättigheter går före barnets bästa.
• En pojke som sett sin mamma mördas tvingades under många år sova över hos sin pappa i fängelset. Först när socialsekreteraren byttes ut upphörde besöken och det blev uppenbart att pojken varit livrädd för sin pappa.
• En flicka hade under flera år telefonkontakt med sin pappa i fängelset. Han förklarade för sin dotter att det var mammans fel att han mördade henne. Till slut sa BUP ifrån och samtalen stoppades.
Barnen själva är inte alltid tillfrågade om vad de vill och behöver. Många känner sig svikna och övergivna.
– Jag ville inte ha någon hjälp först, sen var det ingen som frågade igen, säger ett barn i Aftonbladets undersökning.
Vad händer med sådanna barn på insidan? De dör. De tappar tron på sammhället, på vuxenvärlden.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brottstraff/article15982565.ab
Och samhället de bestämmande ser på utan att agera. Precis som FN ser på utan att agera.
I aftonbladet skriver en ledare
http://www.expressen.se/ledare/fler-svenska-barn-borde-adopteras/
Det är svårt att tänka sig sämre vårdnadshavare än pappor som mördat sina barns mammor.
Han fortsätter:
Att ta ifrån föräldrar sina barn är ett stort ingrepp som måste övervägas noga - om inte annat visar vanvårdsutredningen vilka katastrofala följder myndighetsbeslut kan få för barn. Men tidigare misslyckanden får inte bli en orsak till passivitet när barn far illa i dag.
För en barndom är mycket kort. Och går inte i repris. I väntan på att föräldrarna kanske, kanske ska få ordning på sina liv förvägras många barn i dag trygghet och stabilitet under sin uppväxt. För vad är egentligen det största ingreppet i ett barns liv: att adopteras bort tidigt till en familj eller att tillbringa hela barndomen i olika familjehem?
Ulf Kristersson som leder Moderaternas arbetsgrupp om barn och socialpolitik har föreslagit att socialtjänsten bör tvingas att utreda adoptionsalternativet när den ser små möjligheter för ett barn att återvända till föräldrarna inom rimlig tid.
Det är en bra början.
Men papporna som mördat sina mammors barn visar att det också går att förverka ett föräldraskap.
Även barnombudsmannen skriver
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16017155.ab
Underrubriken:
Lagen måste ses över – barnets bästa viktigare än mördarens föräldrarätt
Och i slutet
Som barnombudsman har jag därför föreslagit regeringen att lagen ses över och att det sker en automatisk prövning av vårdnaden i de fall där en vårdnadshavare har dödat den andra. Det är alltså inte socialnämndens förmåga att väcka talan som ska vara avgörande.
Utifrån en bedömning av barnets bästa borde en sådan prövning i de allra flesta fall leda till att den förälder som dödat också blir av med vårdnaden. Barnets rätt till en trygg uppväxt måste alltid gå före förövarens föräldrarätt.
Jag håller med och det är vad jag också sagt i fyra år snart. Barnet rätt till trygghet måste väga tyngre än föräldrars rätt till sina barn. Och vad gäller föräldra rätt så kan den förbrukas.
torsdag 3 januari 2013
Jäv situationen inom socialstyrelsen
Hörde ett inslag på radion med generaldirektör Lars Erik Holm på socialstyrelsen. Det handlade om misstänkt jäv runt HPV vaccinet. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5396390
Tänkte att nu var det dags att ta tag i Jävet inom granskningsmyndigheterna ochså. jag skrebv ett brev till generaldirektören och skickade det även trill riksdagen då jag ändå höll på.
Jag skrev:
Till: lars-erik.holm@socialstyrelsen.se
Ärende: ang Jäv
Hörde dig på radion då du diskuterade jäv situation runt HPV vaccinet.
Varför agerar du inte då det gäller jävet inom gransknings avdelningarna då?
De som gransknar socialförvaltningarna. Den handläggare som ansvarade för
grasnkingen av Marks kommun, vårt ärende hade ju jobbat åt Mark, fått betalat
haft lön av Mark och hade just vid granskningen ett aktuellt pågåenden ärende
som var illa skött. Hans utredning som konsult i Marks kommun medförde att en
flicka tvingades bo i en knarkarkvart i 9 år. Hon orkade inte längre just då
han granskande så ärendet fick öppnas igen. Det var alltså i högsta grad
aktuellt. Mamman såg honom på tv och ringde socialstyrelsen och ifrågasatte
lämpligheten i att just han granskande Mark eftesom det var han som var
ansvarig handläggare i hennes ärende. (bifogar ett sådant dokument som bevisar
det, hoppas att du kan öppna annars kan vi ordna det på annat sätt) Först fick
hon inget svar alls. Men hon stod på sig kontaktade chefen men fick till svar
att de inte brydde sig om då det låg så långt tillbaka i tiden. Hon stod på sig
och talde om att det inte alls låg långt tillbaka i tiden utan i högsta grad
var aktuellt. (har även mailkonversationen och kontakat uppgifter till henne
XXXXX av henne kan du få kopior på allt) Då fick hon åter
inget svar utan nonchalerades. Vi inforemerade press som ställde handläggaren
mot väggen och han svarade att det inte var så ovanligt men om han stötte på
ett ärenden han handlagat så lämnade han bara över till en kollega, precis som
han skulle tro att en kollega skulle kritisera en kommun för något han gjort
och sedan jobba vidare sida vid sida som om inget hänt.
Vi börajde fundera över hur vanligt det var och började höra oss för. Fick
veta att då länstyrelsen hade gransknignsuppdraget så var det vanligt
föreommande att handläggare hade konsult uppdrag brevid. Det var t.o.m så att
om de satt på "två" stolar hade de mer betalt. Att inför en graksning hyrdes de
in fick rätta till det värsta och sedan ha kontakterna med
granksningsmyndighetherna och sedan gick de flesta kommuner fria.
Då socialstyrelsen tog över "förbjöds" man ha konsultföretag brevid vad jag
förstått
Vi begärde då ut namnen på handläggare som ansvarade för granskning av
socialtjänsten nu på socialstyrelsen för att se om vi kunde få fram om de
fortfaraden hade företag brevid. Man vägrade lämna ut namnen.
Efter ett idogt arbete lyckades vi ändå få ut en del. ca 90 namn. Många av dem
har vanliga namn så det är svårt att söka på dem och veta att det är just dem
men minst 6 av dem har uppdrag eller annat som man kan ifrågasätta. Flera har
alltså aktiva konsultföretag även nu.
Vad anser du om det då? är inte det en jävsituation. I den enda
gransknignsmyndighet vi har i Sverige så sitter handläggare och jobbar först åt
kommunerna de skall granskan och sedan granskar de i värsta fall sina egna
misskötta ärenden. Inte konstigt att det inte blir några konsekvenser. Vad
tänker du göra åt det?
Sedan säger de nu att socislstyrelsen inte längre har någon kritk mot Mark http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1891275-lagandring-i-dag-efter-barnskandalen-i-mark
ändå har jag anmält gång på gång och flera med mig men får till svar att de
inte tar upp mina anmälningar för att Mark redan granskats. De går alltså fria
trots att de göra samma fel och värre fel. Det borde ha blivit böter med
hänvisning till tidigare kritk. Vad har man för möjligheter som enskilld
medborgare i en sådan granskningsinstans? ingen anser jag. Vad gör du som
ytterst ansvarig åt det? Press är som sagt informerad tyvärr har de svårt att
tro att det är så illa men jag hoppas att någon av dem hör av sig till dig för
att få svar på hur du kan tillåta detta.
MVH Eva fostermamman i Mark ärendet
Nu på förmiddagen tänker jag talade om det för press och hoppas att någon ringer och ställer dem mot väggen.
Tänkte att nu var det dags att ta tag i Jävet inom granskningsmyndigheterna ochså. jag skrebv ett brev till generaldirektören och skickade det även trill riksdagen då jag ändå höll på.
Jag skrev:
Till: lars-erik.holm@socialstyrelsen.se
Ärende: ang Jäv
Hörde dig på radion då du diskuterade jäv situation runt HPV vaccinet.
Varför agerar du inte då det gäller jävet inom gransknings avdelningarna då?
De som gransknar socialförvaltningarna. Den handläggare som ansvarade för
grasnkingen av Marks kommun, vårt ärende hade ju jobbat åt Mark, fått betalat
haft lön av Mark och hade just vid granskningen ett aktuellt pågåenden ärende
som var illa skött. Hans utredning som konsult i Marks kommun medförde att en
flicka tvingades bo i en knarkarkvart i 9 år. Hon orkade inte längre just då
han granskande så ärendet fick öppnas igen. Det var alltså i högsta grad
aktuellt. Mamman såg honom på tv och ringde socialstyrelsen och ifrågasatte
lämpligheten i att just han granskande Mark eftesom det var han som var
ansvarig handläggare i hennes ärende. (bifogar ett sådant dokument som bevisar
det, hoppas att du kan öppna annars kan vi ordna det på annat sätt) Först fick
hon inget svar alls. Men hon stod på sig kontaktade chefen men fick till svar
att de inte brydde sig om då det låg så långt tillbaka i tiden. Hon stod på sig
och talde om att det inte alls låg långt tillbaka i tiden utan i högsta grad
var aktuellt. (har även mailkonversationen och kontakat uppgifter till henne
XXXXX av henne kan du få kopior på allt) Då fick hon åter
inget svar utan nonchalerades. Vi inforemerade press som ställde handläggaren
mot väggen och han svarade att det inte var så ovanligt men om han stötte på
ett ärenden han handlagat så lämnade han bara över till en kollega, precis som
han skulle tro att en kollega skulle kritisera en kommun för något han gjort
och sedan jobba vidare sida vid sida som om inget hänt.
Vi börajde fundera över hur vanligt det var och började höra oss för. Fick
veta att då länstyrelsen hade gransknignsuppdraget så var det vanligt
föreommande att handläggare hade konsult uppdrag brevid. Det var t.o.m så att
om de satt på "två" stolar hade de mer betalt. Att inför en graksning hyrdes de
in fick rätta till det värsta och sedan ha kontakterna med
granksningsmyndighetherna och sedan gick de flesta kommuner fria.
Då socialstyrelsen tog över "förbjöds" man ha konsultföretag brevid vad jag
förstått
Vi begärde då ut namnen på handläggare som ansvarade för granskning av
socialtjänsten nu på socialstyrelsen för att se om vi kunde få fram om de
fortfaraden hade företag brevid. Man vägrade lämna ut namnen.
Efter ett idogt arbete lyckades vi ändå få ut en del. ca 90 namn. Många av dem
har vanliga namn så det är svårt att söka på dem och veta att det är just dem
men minst 6 av dem har uppdrag eller annat som man kan ifrågasätta. Flera har
alltså aktiva konsultföretag även nu.
Vad anser du om det då? är inte det en jävsituation. I den enda
gransknignsmyndighet vi har i Sverige så sitter handläggare och jobbar först åt
kommunerna de skall granskan och sedan granskar de i värsta fall sina egna
misskötta ärenden. Inte konstigt att det inte blir några konsekvenser. Vad
tänker du göra åt det?
Sedan säger de nu att socislstyrelsen inte längre har någon kritk mot Mark http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1891275-lagandring-i-dag-efter-barnskandalen-i-mark
ändå har jag anmält gång på gång och flera med mig men får till svar att de
inte tar upp mina anmälningar för att Mark redan granskats. De går alltså fria
trots att de göra samma fel och värre fel. Det borde ha blivit böter med
hänvisning till tidigare kritk. Vad har man för möjligheter som enskilld
medborgare i en sådan granskningsinstans? ingen anser jag. Vad gör du som
ytterst ansvarig åt det? Press är som sagt informerad tyvärr har de svårt att
tro att det är så illa men jag hoppas att någon av dem hör av sig till dig för
att få svar på hur du kan tillåta detta.
MVH Eva fostermamman i Mark ärendet
onsdag 2 januari 2013
Ja jag påverkar...
Jag gör fortfarande allt jag kan för att påverka. Ibland tar det tid. Oftast i det fördolda. http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1891275-lagandring-i-dag-efter-barnskandalen-i-mark
Har planer på en "stor" grej på gång i slutet av januari för att bl.a. uppmärksamma vår, familjehemmens situation.
Skulle vilka ha kontakt med så många som möjligt som varit med om omplaceringar utan grund. Nya berättelser som äldre. Om ni antingen mailar era berättelser till mig på fostermamman@gmail.com eller era kontakat uppgifter så ringer jag och ni kan berätta muntligt så skriver jag ner. Ni kan också skicka kontakt uppgifter här under komentarer. Jag lägger inte ut dem.
Fick en länk till en blogg. En kvinna som sitter i advokatsamfundet. Hon är på gång att starta ett barnrättscentrum. http://annerambergs.wordpress.com/2012/04/23/ett-nytt-barnrattscentrum-ska-utveckla-barnratten/ det är många som jobbar för samma sak. Men vi behöver gå ihop. Jobba för samma sak.
Har planer på en "stor" grej på gång i slutet av januari för att bl.a. uppmärksamma vår, familjehemmens situation.
Skulle vilka ha kontakt med så många som möjligt som varit med om omplaceringar utan grund. Nya berättelser som äldre. Om ni antingen mailar era berättelser till mig på fostermamman@gmail.com eller era kontakat uppgifter så ringer jag och ni kan berätta muntligt så skriver jag ner. Ni kan också skicka kontakt uppgifter här under komentarer. Jag lägger inte ut dem.
Fick en länk till en blogg. En kvinna som sitter i advokatsamfundet. Hon är på gång att starta ett barnrättscentrum. http://annerambergs.wordpress.com/2012/04/23/ett-nytt-barnrattscentrum-ska-utveckla-barnratten/ det är många som jobbar för samma sak. Men vi behöver gå ihop. Jobba för samma sak.
tisdag 1 januari 2013
Kräv kontakt..
Lågg en natt och tänkte. Jag tänkte på omplaceringar utan grund. Vi som
familjehem borde backa och stötta varnandra. Sammanbrottsutredningen kom fram
till att det var familjerna som sade upp spädbarnsplaceringar för att de plötsligt
efter flera år inte skulle gå ihop med de biologiska barnen. Tror att man fått
andra svar om man frågat familjehemmen. Jag har kontakat med över 80 familjehem
som haft barn som omplacerats. Inget av dem har sagt upp utan har kämpat emot.
Jag önskar att (om någon är på väg att få en omplacering)
man skulle kräva att få tala med det tidigare familjehemmet. Antagligen skulle
vi få en helt annan version av vad som hänt och varför. Skall vi ta verkligen emot
placeringar ifrån andra väl fungerande familjehemmet för att de kommit på kant
med en handläggare i sin kamp för barnet? Och är det så borde vi tacka nej.
Avsäga oss uppdraget. Vi borde göra det för barnens skulle som vi säger att vi
vill stå upp för.
Då hade inte 13 åringen i Karlavagnen behövt flytta. Men hon
rycktes upp över dagen på grund av att en mormor ansåg att det var fel att ta
mobilen då hon vägrade göra läxor.
Istället får hon nu höra att fostermamman inte är hennes riktiga mamma (men det är hon ju faktiskt känslomässigt för just den tösen) eller att de, det tidigare familjehemmet gjort fel (vilket de ju faktiskt inte ens vet något om) eller att hon tillhör dem nu ( hon kommer förmodligen aldrig kännas så)
Istället får hon nu höra att fostermamman inte är hennes riktiga mamma (men det är hon ju faktiskt känslomässigt för just den tösen) eller att de, det tidigare familjehemmet gjort fel (vilket de ju faktiskt inte ens vet något om) eller att hon tillhör dem nu ( hon kommer förmodligen aldrig kännas så)
Våra hade inte flyttat om ingen velat ta emot. Nu har de
flyttats två gånger.
Om vi familjehem hade kunnat samarbeta och krävt att få göra
det, hade backat varandra hade flickan, 13 åringen i Karlavagnen kunnat
fortsätta träffa sin familj. Få ha telefonkontakt med dem. Vi hade kunnat tala
med våra inte som nu bara någon gång när organisationens personal är där och de
ringer från deras skyddade telefon trots att de vet att jag har både adress och
telefonnummer.
De hade kunnat underlätta umgängen genom att köra barnen till och från umgägen med oss istället för som nu då tanken är att de skall köra dem till en personal som skall ha hand om barnen tills vi kommer eftersom de inte kan träffa oss. Det är ju en skyddsplacering. Trots att vi är ett godkänt utrett och bra familjehem som som inte gjorde fel och som även vi jobbat med skyddsplaceringar. Det är inte klokt.
De hade kunnat underlätta umgängen genom att köra barnen till och från umgägen med oss istället för som nu då tanken är att de skall köra dem till en personal som skall ha hand om barnen tills vi kommer eftersom de inte kan träffa oss. Det är ju en skyddsplacering. Trots att vi är ett godkänt utrett och bra familjehem som som inte gjorde fel och som även vi jobbat med skyddsplaceringar. Det är inte klokt.
Om alla vägrar att ta en omplarenig kommer inte heller 8 –åringen
i Ekskjö att behöva flytta. Han som BUP säger att han kommer att gå ner sig i
en depression och dö om man omplacerar honom och nämnden ändå tagit det
beslutet. Kan vi inte komma överens om att ställa upp för varandra?
Kräv att få tala med och tar man ändå ett uppdrag, det kan
ju vara så att familjehemmet faktiskt har gett upp, se till att barnen får
fortsätta att ha kontakt med dem som är viktiga för dem.
Man kan ju även slippa otrevliga överaskningar om man talar
med den tidigare familjen. Saker man inte får veta annars....
Kan vi inte komma överens om att göra det för barnens
skull.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)