Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 9 oktober 2012

Ulricehamn

Då är det Ulricehamns tur att få kritik.
http://www.bt.se/nyheter/ulricehamn/ulricehamns-kommun-far-skarp-kritik-av-socialstyrelsen(3468196).gm
Det är deras jobb ang våldsutsatta kvinor.
Några av punkterna:
* Kommunen jobbar inte aktivt med att identifiera våldsutsatta kvinnor.
* Det saknas skriftliga rutiner för hur ärenden med våldsutsatta kvinnor ska handläggas och även för riskbedömningar. I bara ett av nio fall beskrivs våldet mot kvinnan.
* Handlingsplanen, som är från 2004, anses vara inaktuell och kännedomen om den bland chefer och handläggare är låg.
* Ärenden riskerar falla mellan stolarna på grund av organisationens uppdelning.
* Barnombud – eller motsvarade – existerar inte.
* Det finns inga speciella insatser för särskilt utsatta grupper. Missbrukande kvinnor tas inte emot på kvinnojouren utan hänvisas till vandrarhem eller liknande.
* Beslut om att inte inleda utredningar i fall där barn kan ha bevittnat våld tar generellt lång tid.
Socialstyrelsen kräver flera åtgärder. Bland annat att anmälningar hanteras skyndsamt och att rutinerna för handläggningsprocesser ses över.
Vidare anses att personal bör få regelbunden kompetensutveckling, samt förbättra informationen och revidera handlingsplanen för arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn som har bevittnat våld.

 
Men inte heller här blir det konsekvenser....

söndag 7 oktober 2012

Familjehem utan trygghet

Fick en länk till en artikel på nexsmill.
http://www.newsmill.se/node/47132

Familjehem

Lotta Nordfeldt om Familjehem

Staten ger inte familjehemsplacerade barn trygga hem

Har faktiskt settt den tidigare då den lades ut med frågan hur många som ville stå bakom. Den är bra.
Plockar lite ur den. Det står:

den 14 juni föreslås en rad förbättringar av socialtjänstlagen vad gäller barn som omhändertas. Det tycker vi är positivt. Men man nämner ingenting om arbetsvillkoren för dem som dagligen ska ta hand om de mest utsatta barnen - de barn som placeras i familjehem. "Vi Familjehem" saknar skäliga arbetsvillkor samt skälig ersättning för vår insats för staten. Detta går ut över de placerade barnen. Vi är inte trygga nog.

Många av oss har blivit uppsagda från våra ordinarie arbeten pga upprepad tjänstledighet då vi varit med våra älskade lånebarn för att ”knyta an” till dem. Det råder en enorm brist på familjehem i Sveriges kommuner. Vissa kommuner kan inte rekvirera något hem i den egna kommunen alls. Vi vet varför. Vi tror dock inte att det lagrådsremissen föreslår är en lösning på att få fler Familjehem.

Vi blir ju inte fler familjehem om vi utreds mer. Vi blir inte fler om vi ska hålla ännu högre kvalitet, tvärtom tror vi. Dessutom har många av oss adekvat utbildning för uppdraget, vi är barnsköterskor, förskollärare, barnsjuksköterska, socionom, mentalskötare, landstingspolitiker mm


Det är inte bristen på utbildning som gör att vi inte orkar i längden. Det är brist på säker anställning. Vetskapen om att vi inte får rätt till pension, att vi inte har rätt till a-kassa när vi blivit utan uppdrag. Detta drabbar barnen.

Vi Familjehem är även otrygga då det gäller barn som placeras hos oss och behöver skyddad identitet för 8 pga hedersrelaterat våld och hot eller fysisk misshandel av barnet). I dag finns inga inga rikstäckande rutiner hos socialtjänsten för hur man hanterar dessa situationer. En sekretessmarkering är inte speciellt säkert. Och vi utsätter vår familj samt det placerade barnet för risker.
 

Lägg sedan till att du kan bli av med jobbet över en eftermiddag. Att du tvingas lämna ut ditt liv allt från ekonomi, syn  på politik sexliv inför helt främmande personer.

Att som idag placera barn i familjehem med en ersättning på ca 5000kr som dessutom ska beskattas. Det kräver att familjhemmet jobbar med annat också. De är få som står pall när det blir konflikter eller tidskrävande insatser som ju tyvärr är mer vanligt än ovanligt just för dessa placerade barn. Vi har allt för många gånger tagit emot ungar som flyttat runt mellan hem. Uppåt 29 olika boenden och endast 16 år gammal. Anledningen var att familjhemmen sa upp sig.

Alla barn som placeras har ett enormt behov av vuxna som finns för dem. Att någon är hemma och fixar frukost innan skolan, att kunna vara hemma en dag och tanka trygghet. Att ha en vuxen hos sig då det är lov, att inte behöva vara långa dagar på dagiset. Att familjehemsföräldern följer med på läkarbesök umgängen socialkontorsbesök är en förutsättning för att känna sig trygg. Många barn som placeras är mycket traumatiserade samt alltflermed diagnoser. Detta kräver extra mycket av oss som föräldrar.

Det är inget man gör med en axelryckning. Det kostar, tar tid och är påfrestande men vi gör det för att vi vill göra skillnad, för att vi vill göra en samhällsinsats.
Jag ställer mig helt bakom artikeln och kommer att skicka den till alla jag har kontakt med som kan påverka.

lördag 6 oktober 2012

Ingen jobbar med utsatta barn i Sverige

Fick en länk till Sofia Rapps blogg med en fråga om jag läst hennes inlägg igår. http://sofiarappjohansson.se/varldens-barn-och-sveriges-ungar/ Gick in och det fick mig att höja ögonbrynen.

Det är ju någon gala för barn på TV gala och hon hade mailat till en sju organisationer i Svergie som var med beröm för vad de gör och frågan vad de gör för barn i Sverige.
De hon mailade var Sos-barnbyar, Rädda Barnen, Röda Korset, Radiohjälpen, Eva Hamilton-svt , UNICEF och Riksdagen. Alla svarade utom de två sista. Det som fick mig att höja ögonbynen var deras svar.
Hon hade lagt ut dem också gå gärna in och läs.

Ingen av dem jobbade med barn i Sverige. Ingen av dem hade projekt för att stöjda utsatta barn här.
Jag inbillade mig att det var det de gjorde.
Varför satsar alla sina kraft utomlands när behoven är lika stora här?

Rädda barnen hade någon satsning för barn som utsattes för sexuella övergrepp. men det var allt.

Nästa fråga som kom flygande i huvudet på mig var, om de inte gör det vilka gör det då? BO och  BRIS, vet jag men fler? Childhood foundation, Barnrättsakademin i Örebro?

Är det inte dags att gå ihop och börja göra något här?

fredag 5 oktober 2012

Lätt att klumpa ihop

Igår såg vi på debatt. http://www.svtplay.se/debatt  på 14.22
Det handlade om att romer nekas hyra bil på mackar.
Tyckte så synd om Dick Malmlund som var säkerhetschef. Han ansattes hårt trots att han inte var emot utan bara hade förståelse.
Han ville att man skulle ta upp problemet. Det fanns problem med alla. Det var både med ungdomar, pensionärer, invandrare och misbrukare.
Risken är att man klumpar ihop och så lyfte han exemplet att alla mackar fick skit för att 1/3 vägrade. 2/3 nekade inte.

Han ville att man skulle lyfta problemet om stölder och problemet att en del missköter sig oavsett bakgrund. Oavsett vad man har för bakgrund.
Det är väl självklart om man hyrt ut bilar till romer tidigare och inte fått hem dem eller betalt att de inte är så förtjusta att hyra ut till liknande personer.
Det är likadant med MC knuttar, punkare eller "lodisar" I många fall skulle man även begära förskottsbetalning av dem också men där talar man inte om rasism.  Om en person som ser sliten ut, som skulle kunna vara missbrukare skulle också ha ögonen på sig och har det.

Sedan kan det finnas andra anledningar.
Härom veckan kom det en bil med att par män ner på vår gård. De ville köpa skrot. Det låg en hög som vi skall ha iväg. De var mörka och de skulle kunna vara romer. Eftersom vi har den bakgrunden vi har och inte vill bli kända i de kretsarna så nekade jag. Hade jag accepterat så hade jag säkert haft dem här med samma fråga gång på gång, eftersom vi sålt tidigare. Men det beror inte på att jag inte vill ha med romer att göra, egentligen.

Det var även med en man som hade haft påhälsning av samma personer under flera år. De hade både erbjudit honom stöldgods att köpa och de kom in gång på gång utan att handla något varför han blev misstänksam. Han började kolla dem, gå efter dem i affären. De anmälde honom och han åkte dit för diskriminering.

På något sätt måste man både ha förståelse men även hålla isär sak och person. Det finns rötägg i alla kulturer.

I Hadille ärendet ligger nu en intrevju ute med den som skall vara hennes mamma. http://www.svt.se/nyheter/sverige/hadilles-mamma-jag-har-inte-overgivit-min-dotter Hon menar att hon inte övergivit sin dotter. Men jag förstår fortfarande inte varför hon åkte hit och föder ett barn om hon inte tänkt stanna. Sedan begriper jag inte varför hon inte väntade med att åka härifrån tills hon kunde ta tösen med sig.Hon lämnade sin dotter bara några veckor gammal, nu säger hon att hon inte övergivit henne, men det var ju precis vad hon gjorde.  Man behandlar inte barn på det viset.
Jag anser att det är försent att flytta flickan däremot skall man arbeta för att få en relation med mamman.

I dagens juridik hittade jag en artikel http://www.dagensjuridik.se/2012/09/mamma-vagrade-lata-pappa-traffa-dotter-far-ensam-vardnad-trots-flagranta-brister om en mamma som nekat pappan att träffa sin dotter och därför vinner vårdnaden eftersom flickan nu inte längre kan hans språk, inte känner honom, inte bott med honom.
Kontentan: gör man bara fel tillräckligt länge så får man alltså rätt ändå.

rasism