Familjehem en växande marknad

Då blir det Stockholm igen.

Hittade en artikel i Sydsvenska dagbladet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fosterhem-en-vaxande-marknad_5986731.svd
Utifrån att det är så svårt att få tag i familjehem är det nu en växande marknad. Men risk, min pasus, att en del hem blir familjehem som inte borde bli familjehem. Känner till några som kommuner först ratat som sedan blir familjehem genom organisationer istället.

”Vi får sämre översyn samtidigt som det är mycket dyrare”, säger Kerstin Lidman, socialchef i Sollentuna kommun

–Vi har en ständig brist på familjehem. Det är inte så framgångsrikt att placera barn på en institution. När de kommer ut därifrån har deras familjesituation inte förändrats. Därför satsar vi mer på familjehemmen numera, säger Kerstin Lidman.
Svårigheten att få tag i familjer har nu öppnat dörren för en ny verksamhet. Privata företag rekryterar fosterfamiljer och förmedlar sedan platserna till kommunerna mot en högre ersättning.

Sollentuna är ett exempel där de inköpta familjeplatserna ses som ett stort problem, även om det inte behöver innebära någon skillnad för de placerade barnen.

– Det är främst en ekonomisk fråga. Vissa av de här barnen får en uppväxtplacering vilket innebär att de stannar hos familjen tills de är 18 år. Då gör vi utbetalningar till det privata företaget varje månad under den perioden, säger Kerstin Lidman, socialchef i Sollentuna kommun. 
 

Bristen på familjehem kan få andra konsekvenser. Trots att HVB-hemmen, för boende och vård, inte ska ses som ett alternativ till ett familjehem så kan de ändå bli en nödlösning för de som saknar plats hos en familj. Hemmen är till för ungdomar som är självdestruktiva eller har behov som gör att de inte kan bo hos en familj.

I en rapport som BO, Barnombudsmannen, presenterade i veckan berättar intervjuade barn som placerats på HVB-hem om allvarliga missförhållanden. Det rör sig om bestraffningar, kränkningar i form av kontroller av mobiltelefoner och förbud mot att få träffa familjemedlemmar.
BO kräver nu att barnens rättigheter tydliggörs genom att skärpa lagstiftningen för HVB-hemmen.
 

Hur kan det fortfarande få finnas brister i omhändertagandet av placerande barn?

– Det handlar om en kvalitetsutveckling där olika kommuner kommit olika långt. Jag har sett de här bristerna under lång tid och det var därför jag sa åt BO att prata med barnen själva, säger barn- och äldreminister Maria Larsson (KD).
Hon har tidigare sagt till SvD att det kan bli tal om flera lagändringar för att stärka de placerade barnens rättigheter.
Maria Larsson uppmanar alla kommuner att vara noga med att välja boenden som ger en bra vård.
– Om ett hem inte fungerar så bör man avsluta kontakten, säger hon.
 

Men Maria Larsson. Fortfarande inte ett ord om handläggaransvaret eller vad som händer med dem som brister i det.
Fortfarande är det på familjehemmen som skulden läggs.
Ändå läser man här:
http://hn.se/nyheter/halland/1.1856260-fortfarande-oklart-varfor-olle-maste-flytta
Det är oklart om Olle får stanna. Det står om : Familjehemmet har sedan tidigare kända brister, familjen har skulder hos Kronofogden, hemmet har ansetts stökigt och huset i behov av renovering.

Inte ett ord om att skulden är ifrån en sköntaxering efter ett tidigare företag eller att skulden nästan är betald. Inte heller att det stökiga huset eller renoveringsbehovet beror på att de inte kunnat renovera inna eftersom pojken reagerat med depression eller panik vid alla förändringar tidigare.  Nu håller de på och är snart färdiga. Där vill man inte avsluta på grund av att familjen missköter uppdraget utan av någon anledning som ingen förstår.

Sammanbrottsutredningen skall visst vara klar. Den socialstyrelsen fick utifrån oss. Att se över hur många barn, orsak och hur ofta små barn omplaeras. Det handllar om barn mellan 0-10 år. Kan säga direkt att det största felet med utredninge är att de frågat fel personer. (Återigen gör ju myndigheter aldrig fel) de har frågat handläggarna. Även i vårt fall hade de fått till svar att det var behövligt.

Stockholm igen

Är trött.
Det händer för lite, för sakta.
I morgon åker jag till Stockholm igen. Denna gången skall jag träffa den som ser över LVU lagen  och de delar i SoL som har med LVU att göra.
Utredningen skal vara klar 2014.

Talade med en politiker som varit på ett möte i veckan. De hade talat om socialtjänstfrågor. Missförhållanden rörande barn. Barn som utsätts ännu mera genom att handläggare fattar dåliga beslut för redan utsatta barn. Där hade en åhörare sagt att det händer varje dag, det är mycket värre än vad någon vill tro. Det är ju precis vad jag säger också.

Talde även med det ombud som företrder de två flickorna i Töreboda. Hade ett bra samtal och kunde ge lite råd som hon skulle framföra. Fick även lite åsikter som jag skall ta med mig i morgon.

I Sundsvall säger tjänstemännen att socialförvaltningen håller på att haverera. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.5316044--socialtjansten-pa-vag-att-haverera-
vet inte om det är politikernas fel. Har 7 ärenden där som vad det ser ut är felhanterade. Men ingen vågar anmäla då de är rädda för represalier.
Ibland blir jag även trött på fegheten hos familjehem. Man lägger ner, tiger, trots att barnen far illa, bara för att man är rädd för anmälningar, att inte få fler uppdrag, att smutskastas. Men jag undrar hur man kan leva med sig själv om man inte gör vad man kan. Vad skall man svara om barnen en dag kommer och ställer en mot väggen och frågar: vad gjorde du? Älskade du mig inte tillräckligt?

Förklaring men ingen ursäkt

I ärendet runt pojken i Eksjö som skall omplaceras ligger det nu ett inslag ute om att mamman faktiskt ville att pojken skulle vara kvar där han var.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5359896 Hur gör de nu? inga anhöriga. Pojken mår bra där han är. Mamman ville att han skulle vara kvar likaså visar alla utredningar det. Hoppas på att de river upp beslutet och låter honom stanna.

I våras var det två barn som utsatts för sexuella övergrepp i ett familjehem. Direkt skall man nu skärpa granskningen av familjehem.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/granskning-av-familjehem-maste-skarpas_7704124.svd?utm_source=sharing&utm_medium=email&utm_campaign=20121127
Missförstå mig inte. Jag tycker att granskningen skall fungera och familjehem som missköter sina uppdrag skall inte vara familjehem.
Det jag reagerar över är att då det gäller ett familjehem som missköter sig så händer det något direkt men då barn missköts av socialen händer inget.

Nu kom domen. Fosterpappan som förgrep sig på barnen i våras har fått sitt straff. 8 år. http://www.svd.se/nyheter/stockholm/atta-ar-for-valdtakter-pa-jourhem_7704094.svd?utm_source=sharing&utm_medium=email&utm_campaign=20121127
Men kommer han också ut efter halvtid? det innebär i praktiken 4 år medan han förstört hela livet för de två han förgrep sig på. http://www.expressen.se/nyheter/jourhemspappa-doms-till-atta-ars-fangelse-for-valdtakt/
Det blir i och för sig inte lätt att först åka in. Att inte få ta några beslut själv inte ens när du skall gå på toa, ha övervakning, alltid vara påpassa, kollad. Inte få träffa sin familj så ofta, inte få ringa eller gå ut.  Det i sig är jobbigt men visst förtjänar han det.
Jag vara med i en besöksgrupp på ett av fängelserna i många år och vet därför att fångarna brukar ha sin egen heder och den gäller just vid brott mot barn, särskillt sexuella övergrepp. Gissningsvis får han sitta isolerad för sin egen säkerhets skull.
Det är inte utan att jag hoppas att han får det lika traumatiskt som de barn som bodde hos honom.
Vet att de flesta, det sägs 99% själva har utsats för övergrepp. Men det är en förklaring men ingen ursäkt.

Talade igår med en familj till som håller på att råka illa ut. Eller rättare sagt familjen till ett barn som håller på att råka illa ut. En pojke på 2 1/2 år som bott i familjen sedan han var knappt 1/2 år.
De hade gjort en utredning om det var möjligt och mamman klarade inte ens att vara "ren" under den. Nu skall han ändå hem i december är det sagt  som motivation för henne att sluta. Man vet alltså inte ens om det är möjligt. Men barn är väl inte experiment? Dem tar man väl inte hand om på försök?  Jag känner mig så trött och uppgicven. att det inte tar slut.

Överförmyndarnämnden

Det slutar aldrig förvåna mig hur mäniskor som är satta att stötta eller hjälpa utsatta gör något helt annat.
I Varberg har man granskat överförmyndarnämnden.
http://hn.se/nyheter/varberg/1.1850261-uppenbara-brister-hos-overformyndarnamnden-i-varberg

Ett av de allvarligaste fallen gäller ett arvsskifte. Den gode man som utsetts visade sig vara gift med huvudmannens syster. Svågern är alltså jävig och en ny ställföreträdare borde ha utsetts för att bevaka huvudmannens intresse vid arvsskiftet.

 - Boupptäckningen gjordes 2007 och fortfarande har huvudmannen inte fått sitt arv, säger Lars Schill.

 Ytterligare ett par mycket allvarligt fall har upptäckts där barn inte har fått sina intressen tillgodosedda. Och i drygt tio fall har slarv med aktnummer och liknande upptäckts

Då har  styvpappan som misshandlade Bobby till döds tillsammans med Bobbys mamma släppts ut.
http://www.expressen.se/nyheter/bobbys-styvpappa-fri-efter-sex-ar-i-fangelse/ Han har avtjänat 2/3 av staffet och det blev 6 år. Jag förstår inte varför man sätter straff som ingen avtjänar iallafall.

Inget juridiskt skydd

Ännu en artikel om killen från igår. Här kallas han Olle http://hn.se/nyheter/halland/1.1850900-attaarige-olle-kan-tvingas-flytta-igen
Det står:

Efter ett halvår började Olle slappna av. I dag, flera år senare, går han i skolan, har utvecklats fint och har blivit en del av familjen. Lena och Lars biologiska barn, som är äldre, ser honom som en lillebror.

 

- Vi har tänkt adoptera honom när han fyller 18 år så att han också kan ärva oss. Det känns självklart, han är ju lika mycket en av oss, säger Lena.

 I vintras ville en kommun placera en tonåring hos Lars och Lena. I kommunens utredning rekommenderas familjen av alla referenser, de beskrivs av socialsekreterare och andra som "fantastiska" "engagerade", "duktiga" och "kompetenta". Även Eksjö kommun, som ansvarar för placeringen av Olle och stiftelsen Smålandsgårdar, sa ja med bästa rekommendationer.

Faktum är att det var om jag förstod saken rätt Eksjö själva som placerade den sista även om det var genom Smålandsgårdar. De vill alltså flytta honom på grund av en placering de själva gjort. Som de nu påstår är för mycket.
Skall även tillägga att mamman nu är död. Killen skall inte hem och han har inga, vad man vet, levande anhöriga.

På slutet får enhetschefen en fråga:

Generellt, vad krävs för att socialtjänsten ska överväga en så avgörande åtgärd som att flytta ett barn från en familj?

- Det kan vara en sammanvägd bedömning.

Det stämmer inte. Det finns tre skäl till att flytta barn. Misshandel, sexuella övergrepp eller fara för barnets liv. Ingen av orsakerna finns här.

En kompis skrev:
"det finns inget juridiskt skydd för de barn vi talar om. De är hänvisade till tjänstemän på socialbyråerna och deras uppfattningar o tolkningar. Om en psykolog kallad av socialtjänten tas in är det med baktanke att denne skall stärka socialtjänstens utlåtande. De lagar som tas ger inte barn rättsskydd. Tro mig o kalla mig haverist...ok men då är jag det".

Det får jag säga att i så fall är jag det me´.

Vad gäller barn som omplaceras så hävdar man att barn som har en bra anknytning klarar att få en ny anknytning. Och för dem som inte har någon kan det bara bli bättre.
Men om de redan har en anknytning och familjen inte gjort något fel? Varför skall barnet då fråntas allt?  Det spelar ju ingen roll om de kommer till ett bra familjehem det är ändå en förlust för barnet. De måste förlora något för att få något nytt. Sedan kan man undra hur många gånger skall de klara av en ny anknytning? tillsist vågar de ju inte knyta an alls .