Fick ansvarsfrihet

Då är det igång igen. Kommunfullmäktige röstade för ansvarsfrihet trots den näst grövsta kritiken.
Både radio sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4479437 och i Borås tidning. http://www.bt.se/nyheter/mark/socialpolitiker-i-mark-klarar-sig-med-anmarkning-efter-kritik(2745165).gm
Alla är lika förvånade över att de fick ansvarsfrihet trots kritiken. Hittade en som sitter i kommunfullmäktige som bloggar om det. http://wp.me/p9Kg4-80
Han kunde inte vara med men skriver att det var flera av allianspartierna som var emot att ge ansvarsfrihet men sedan:

”sent extrautskick från kommunfullmäktiges presidium med ett förslag till beslut där man förordar ansvarsfrihet för hela nämnden”.

Först skall alltså partierna diskutera det själva men presidiet föreslår att de ger ansvarsfrihet och alla ställer upp på det trots att de var tveksamma. Vem bestämmer över vem kan man undra.
Han avslutar med:

”Detta är riktigt illa tycker jag då delar av det gamla presidiet fortfarande har vägrat ta sitt ansvar och sitter kvar! Sen undrar jag hur 3, kanske rent av 4 partier i alliansen som övervägda att inte bevilja frihet ändrar sig så snabbt? Var finns den fria viljan? eller är det partipiskan som viner inom alliansen för att skydda sina egna intressen? ”

Alla skyller på varandra och ingen vill ta ansvar. Hur kan man ta ansvar utan att ta konsekvenserna?
Den gamla nämnden menar att man tog ansvar genom att ordförande och vice avgick men det gjorde de ju inte frivilligt och inte för att de tog något ansvar utan för att de kände sig tvingade och jagade av press och jag vet inte allt de skyllde på. De anser väl fortfarande att man gjort rätt det är ju i alla fall vad Anita Lomander säger.
Är det ingen i Mark som är rakryggad nog och stå för vad man gjort och ta konsekvenserna? Det finns ju iallafall 2-4 ärenden till som är lika dåligt skötta som vårat.

Krav på förändring

I gårdagens BT http://www.bt.se/debatt/barnens-skydd-mot-myndigheter-maste-starkas(2742884).gm var det ett debattinlägg av advokat Peter Zeijersborger. Han i Markbladet. Han skriver om att barnens skydd mot myndigheter måste stärkas.
Han lyfter det jag också påpekat vid ett flertal tillfällen. Barn har inget ombud om inte deras sak går upp i rätt. Det är säkert så som han sa i Markbladet igår att omplaceringen av våra kanske inte skulle skett om de haft ett ombud.
Nu är det ju tyvärr så att det ombudet barnen (hos oss) hade inte var bra. Utan partiskt. Hon har vid tre tillfällen företrätt barnen och varje gång hävdat att de inte behövde vara placerade. Hon har vid ett flertal tillfällen företrätt familjen till mamman vilket jag har sett domar från. Frågan jag ställt är hur eller om hon kan vara opartisk vilket jag inte anser. I viket fall så hade det i ”vårt” ärende antagligen inte hjälpt.

Hittade en blogg om oss och barnens anknytning. http://blogg.expressen.se/tulegatan3/entry.jsp?messid=653096 Bloggaren sitter i kommunfullmäktige i Stockholm och är väldigt engagerad i samhällsfrågor.
Hon skriver:

En ny utredning visar att den första fosterfamiljen var väl lämpad. Varför då omplacera dem därifrån? – Det var absolut onödigt, säger socialnämndens ordförande Per-Olof Hermansson (KD). Märkligt är också att v. ordf. Anita Lomander (S), som var med då förra nämnden beslutade att omplacera barnen, sitter kvarBarnen anses för sköra att flytta en gång till. Tillbaka till sitt hem. Ett svagt argument. Varför är de sköra och skadade? Är det inte för det lidande som socialtjänst och nämnd orsakat dem? Även Lomander.
Att nu låta ytterligare tid förflyta mot återförening, om nu så är avsikten, är ett brott mot barnkonventionen och barnens psykiska hälsa. Nu är tanken förmodligen att barnen ska försöka knyta an till det nya hemmet. Samtidigt som de längtar tillbaka till sitt riktiga hem..

Hon har fler sidor och skriver på Alternativ debatt http://www.alternativ-debatt.se/

Rubriken: "Utsatta barn kan inte vänta".
Hon skriver:

Juridiskt ombud bör finnas t.ex. då föräldrar omkommer i en olycka. Då gäller idag inte ens ett vårdnadstestamente, en upprättad viljeyttring från föräldrarna, om vilka som ska ta hand om barnen om föräldrarna går bort. Eller fall där den ene föräldern dräper den andra. Barnen saknar då vårdnadshavare. De närstående har ingen talan. Eller som i Marks kommun där fosterföräldrarna plötsligt fråntogs sin roll. Och barnen förlorade det riktiga enda hem de haft.

Hon har många läsare. Hon skriver om att socialtjänsten i Sjöbo har fått kritik och trots att det var fel i 21 av 30 ärenden och 40 av 52 anmälningar (från bl.a. polis och skola) lades ner så slår de ifrån sig och man att det inte finns någon anledning att ändra på sitt arbetssätt.

I Expressen igår var det ett fler tal tunga namn som låg bakom ett debatt inlägg runt att Moderaterna och SD var de enda som nu är emot att göra FN´s barnkonvention till svensk lag. http://www.expressen.se/ledare/1.2417586/veronique-lonnerblad-reinfeldt-maste-ta-barnens-parti Reinfeldt uppmanas att ta banrens part.

På något sätt känns det allt som om frågan är brännande och väldigt aktuell. Krav på förbättringar väcks överallt och det pyser lite överallt. Anmälningarna runt socialtjänsten strömmar in och socialstyrelsen har fullt upp. Men räcker deras insatser? Har de tillräckligt med befogenheter för att göra något, ställa krav eller förändra det som är fel?

Brukarenkät

Igår kom Markbladet. www.markbladet.se
Även de tog på sid 14 upp socialens minus men har med lite runt hur var de skall hitta pengarna och hur de skall lösa det.
Där var det även med en liten notis om att de haft en brukarenkät ute för alla som haft kontakt med socialen mellan d 17 okt 2009-17 okt 2010.(den de talade om på stormötet i höstas)

Eftersom barnen togs d 28 okt. borde inte vi också fått en brukar enkät?

Mailade frågan till de andra jag har kontakt med och sju av dem har inte fått den. Är det fler och hur har man plockat ut ”brukare” då? Det står att ALLA som varit i kontakt med soc. under den tiden skal ha fått den men det stämmer ju inte.
Sedan hade en familj fått två ex.
Någon hade ringt kommunchefen som talat om att hade hon vetat om den hade hon stoppat den. Vet inte om det är en missuppfattning och hon trodde att det var en till
I vilket fall hade en ringt upp statistiska centralbyrån och ställt frågor runt den.

Kritiken mot den var berättigad.

• Den var inte vetenskaplig eftersom kuvären eller enkät inte var avkodade. Om någon hade velat skulle man lätt kunnat kopiera av X antal och lämna in utan att någon skulle veta det.

• Det är inte tydligt vilken avvägning man gjort och tydligen har inte ”alla” ingått som man säger. Vilka har fått och vilka har inte fått? Det påstås alla men jag vet ju i alla fall sju och inte fått.

• Svarsfrekvensen var visst bara runt 20 %. Vilket gör att man inte kan dra slutsatser. Ändå fick de kritik. Utav dem var inte ens hälften nöjda De fick i NKI (nöjd kundindex) bara 46 av 100 möjliga.

• Sedan är frågan hur man hanterar PUL Person Uppgifts Lagen. Den säger att ingen info som rör någons identitet får inte samlas i något register.
Hur har valt ut dem de skickat till och vem har skrivit på adresser? Hur har man hanterat frågan om sekretess? De har dessutom skickats i kuvert med Marks logga på. Det medför att man hänger ut människor.

• Hur hanterar man svaren som kommer in? Vem sammanställer dem?

• Vilket syfte den har skall framgå av enkäten och det gjorde det visst inte.

Sedan har jag för mig att svaren skall lämnas in någonstans, det gäller alla vetenskapliga studier. Men eftersom den inte är vetenskaplig så kanske det inte gäller? Men frågan är ändå hur man följt lagar/råd då det gäller vetenskapliga undersökningar enligt rådande vetenskapsstandard?

Ordförande menar att ”brukarna” inte är så missnöjda som man skulle kunna tro. Men de fick 46 av 100 möjliga. Vänd på det så är det 54 NKI som är missnöjda, 80 % som inte svarat alls och X antal som inte ens fått den. Vilket innebär att man inte kan dra slutsatser av den och förljaktligen inte heller kan dra slutatsen att brukarna inte är så missnöjda som man skulle kunna tro.

I Markbladet tar de även upp att man nu skall svara socialstyrelsen och hoppas att det är sista brevet.

PÅ sid 34 är det en intervju med deras egen jurist som man kan ställa frågor till i tidningen. Peter Zeijersborger. Även han tar upp utsatta barns situation och menar att hade de haft ett eget ombud kanske barnen inte omplacerats. Vet att han företräder ett flertal av de drabbade.
Sedan är det på sid 47 ännu en som undrar vad som hände med ”läge för det goda livet”. Han menar att man lekt storstads kommun och mer liknar en av förorterna till Göteborg.

Flera bloggar om enkäten . http://nykommunsloganimark.wordpress.com/2011/04/23/hermansson-ser-ingen-katastrof/ Han hänvisar till en artikel i BT runt siffrorna runt enkäten. Inte i nätbilagan så jag har inte sett den. Även han känner personer som inte fått brukarenkäten.

Och http://vonlocksley.blogspot.com/ undrar över socialchefen Magnus kommentar:

”Vi har blivit bättre på att uppmärksamma utsatta barn, säger socialchefen Magnus Andersson. Och vi väntar inte längre på att få in en anmälan utan agerar direkt."

Tar man barn i förebyggande syfte?

Djupa spår

Fick ett tips om ett radioprogram som var d 21 apr. Det var radio psykologen och människor fick ringa in till programmet på P1. En kvinna ringde och inslaget ligger på http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3637 som var liten när hon först fosterhemsplacerade sina första tre år och sedan fick flytta hem till sin biologiska familj igen. Där fanns det en yngre syster som fick all uppmärksamhet.

Hon beskriver hur hon längtade tillbaka och hur hon känt sig utanför, mindre älskad. Det har hängt med ända upp i vuxen ålder. Att hon trodde att det var över, utagerat men hur programmet hade fått allt att pysa upp i henne. Att hon aldrig fått bearbeta, inte fått tala om. Hon hade ju sin anknytning till familjehemmet. Det var där hon hörde hemma och det var dit hon längtade.

Att leva hela sitt liv och längta efter något man förvägras. Hon var tre och det hade ändå hängt med hela livet ända tills nu. Att höra talas om andra rev fortfarande upp sår.

Det är ju precis som för de barn som bodde hos oss. Hela deras anknytning finna hos oss. Det är där lagen enligt mig behöver ändras. Lagen tar bara hänsyn till större barn som redan har sin anknytning hos de biologiska föräldrarna. Men här är det en som berättar om hur skadad man blir, hur länge det sitter i.
Hon beskriver hur hon som vuxen letade upp familjehemmet och då hon kom dit och fick en kram och direkt efter så många år ändå kände att hon äntligen var hemma.

Toppen av ett isberg

Då är helgen över och det är vardag igen.
Idag har de träff med gamla nämnden utifrån kritiken från revisorerna.

I dagens Expressen har Jan Eliasson skrivit ett inlägg där han kräver att man skall skärpa barnens rätt till stöd och skydd. http://www.expressen.se/debatt/1.2415069/jan-eliasson-skarp-barnens-ratt-till-skydd-och-stod Han skriver att Rädda barnen har föreslagit en ny lag: lagen om stöd och skydd för barn och unga. ”Allt för att sätta barnens bästa i centrum, skapa utrymme för delaktighet från barnens sida, stärka samhällets ansvar för utsatta barn, öka arbetet för förebyggande och klargöra kompetenskraven för personal som arbetar med barn ”

Det är många som kämpat för barnens rätt och vissa saker har man hört i åratal. Hittade ett inslag från TV på youtube. http://www.youtube.com/watch?v=SnwtbqT79xU&feature=player_embedded Det är gammalt och jag vet inte vilket program det var med i. Redan 2008 http://www.aftonbladet.se/debatt/article2335589.ab skrev Peter Althin och hans kollega Anton Strand runt att socialtjänsten ödelägger liv. Så det kan vara sedan dess. Men det skulle lika gärna kunnat vara idag. Inget har ändrat sig.

Hittade även en artikel på sourze. http://www.sourze.se/Socialtj%C3%A4nsten_%E2%80%93_en_totalit%C3%A4r_maktapparat_10729210.asp Skribenten menar att Socialtjänsten en totalitär maktapparat
De skriver att

”De senaste åren har socialtjänsten utsatts för viss granskning, men denna går tyvärr inte på djupet och analyserar inte det grundläggande systemfelet”.

Jag håller med och tror att det som börjat komma upp är bara toppen av ett isberg. Tror att det lika ofta är fel då det gäller då man placerar barn från början. Det visar om inte annat akademikerförbundets utredning runt sina medlemmar som visade att var tredje trodde att de skulle få kritik vid en granskning. Hela socialtjänsten behöver ses över.