Ensamkommande

Att det kommer många och det skapar kaos på många håll är inte nyhet längre.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6319479

Inte bara fältassistenterna kan tvingas lägga ner den ordinarie verksamheten för att ta hand om ensamkommande barn i Borås

Kommunstyrelsens ordförande i Borås, Ulf Olsson, är mycket bekymrad.
Han menar att antalet ensamkommande barn är så stort att det råder brist på en rad olika yrkesgrupper.

– Socionomer, förskollärare, läkare och andra är helt enkelt en bristvara just nu, säger han.

– Men socionomer är mest akut eftersom lagen säger att vi måste utreda och placera ensamkommande barn, och det är socionomerna som har den utbildningen.

På måndagen hålls ett krismöte i Borås om hur man ska lösa den akuta situationen.

 

I Kronoberg håller man på att granska, det har varit ett uppsving vad gäller orosanmälningar
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=106&grupp=22525

Antalet barnavårdsutredningar i länet har ökat från cirka 1000 styck år 2010 till knappt 2000 som är prognosen för i år. Ökningen är på ungefär 85 procent på fem, sex år. 

Under samma period har antalet orosanmälningar ökat med 100 procent. Antalet fall som "går vidare" till utredning är alltså nästan lika många. 

Per Sandberg, socialchef i Växjö, säger att det ökade antalet utredningar inom socialtjänsten i Växjö och i övriga länet troligen beror på att fler fall med barn som misstänks fara illa upptäcks när antalet orosanmälningar ökar. 

– Många av de anmälningar som kommer in är korrekta, säger Per Sandberg. 

Men han lyfter också fram en annan aspekt. En sak han redan tidigare i höst uppmärksammade i en debattartikel i Dagens Samhälle. 

Per Sandberg menar att socialsekreterare i dag upplever en ökad press att öppna utredningar. De känner sig granskade av medier och myndigheter, framförallt efter det som hände med åttaåriga Yara i Karlskrona. Hon mördades av sina vårdnadshavare på våren 2014. 

De vågar inte avskriva anmälningar eller bevilja tidigt stöd. Istället sätts omfattande utredningar igång. 

Det är ett jättetryck på en socialsekreterare i dag. Det är från media, det är från de statliga tillsynsmyndigheterna. Det kan vara så att man öppnar utredningar i onödan, men hellre en för mycket, än en för lite"

Växjö kommuns socialchef Per Sandberg 

 

Att inleda utredningar på fel grunder kan föra med sig problem. Barn och deras familjer granskas ingående och det riskerar att bli svåra utredningar där familjer vänder sig från myndigheterna. 

De känner sig kränkta. 

– Det finns en del föräldrar som är helt oförstående. De är oerhört kritiska. Om man inte kommer överens med föräldrarna så kan det leda till ett tvångsomhändertagande, säger Per Sandberg. 

Att de riskerar att få sitt barn tvångsomhändertaget är en orsak till att en del föräldrar låter sig bli granskade trots att det inte finns tillräckliga skäl till att inleda en utredning från första början. 

Alla artiklar i granskningen finns här. 

 

Petition, namninsmaling för ett bättre barnperspektiv

Har startat en namninsamling.

Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret

http://www.skrivunder.com/barnperspektivet_maste_bli_mer_an_ett_fint_ord_pa_pappret
Enligt lagen skall ett tydligt barnperspektiv väga tyngst rådande i alla ärenden gällande barn. Ändå är det inte så. Och trots att man uppenbarligen bryter mot lagen så blir det inga konsekvenser. Igår hände det igen En flicka som varit placerad i tre år sedan mamman hade sett på då styvpappan misshandlade henne som spädbarn. De hittade henne med brutna höftben. Huvudet hade slagits mot stengolv Hon var mycket allvarligt skadad.
Flickan har varit placerad och har bott i samma hem hela sitt liv sedan dess.
I våras kidnappade mamman flickan. Hon gick under jorden. En reporter har backat henne och skriver om hennes kamp men har inte träffat flickan själv men har inte kollat att det mamman säger stämmer. Efter mycket om och med hittades hon men vägrade släppa in socialen för att se hur flickan mådde så blev det ett nytt LVU med hjälp av polisen. Flickan fördes tillbaka till familjehemmet. Flickan berättar både för soc och polis att mamman slagit henne. Ändå vinner mamman i rätt. Flickan skall hem till henne igen
Man kan undra hur mycket stryk ett barn skall tvingas stå ut med för att slippa. Hur illa får man behandla ett barn och ändå få behålla sitt föräldraskap? .
Igår åkte mamman helt sonika och hämtade henne. Mot flickans vilja.Flickan grät och var utom sig. Talade om att hon inte ville. Att mamman slår henne och familjehemmet kunde bara se på då mamman tar henne med våld. Ingen kunde försvara henne.
Flickan är förkrossad, familjehemmet likaså. och barnperspektivet finns inte. Att barn skall höras gäller heller inte Hon har berättat men det hjälper ju inte.
Vad är lagarna värda då de ändå inte följs inte ens i rätten utan föräldra perspektivet väger tyngst.
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/efter-flera-ars-kamp-maria-har-fatt-tillbaka-sin-dotter/
Journalisten som skrivet har inte träffat flickan själv utan utgår ifrån att hon har det bra för han hör barnskratt i bakgrunden. Han vet inte ens om det är hon som skrattat.
Det är inte det enda ärendet.
Låt oss hjälpas åt.

Skriv på så kräver vi tillsammans att:
-barnperspektivet skall bli mer än ett fint ord på pappret.
-lagar som är till för att skydda barn skall kopplas till konsekvenser
-brott mot lagar som skall skydda barn skall kopplas till straff
-alla instanser som har hand om barn skall utbildas i vad barnperspektivet är och vad anknytning betyder

Sprid den och skriv på, glöm inte familjen. Ju fler vi blir desto bättre.

Vilken helg

Vilken helg det varit.

Vi, jag och en ungdom som råkat väldigt illa ut under sitt liv,  åkte upp till Stockholm igår till barnombudsmannen, inga problem.
Det var på hemvägen det började. Stormen...
Tågets avresa flyttades fram och flyttades fram för att till sist ställas in.
Försökte boka om, över 300 i kön före mig.
Sedan låg Comviq nere så den ena av våra telefoner var obrukbar. Vi kunde inte göra något var för sig för då hade vi inte fått tag i varandra igen.
Sprang till cityterminalen för att ta en buss. 50 före där hade vi tur fick en lapp av en kille med bara två nummer före. Men allt fullt eller inställt.
Insåg att vi skulle bli kvar ringde en vän och fick våldgästa där.
Kommer dit och hamnade mitt upp i ett... födelsedagskalas och spelkväll, vi hade jättekul, jag vann. 

Försökte boka om biljett till morgondagen men det gick inte. Det stod att inga tåg skulle gå förrän efter kl 14 lördag.
Men det gick att beställa biljetter på förmiddagen, fförsökte boka om gick inte men lyckades till sist sälja tillbaka. Försökte sedan köpa en annan vilket lyckades men fick sedan besked att även det tåget var inställt. 

Lördag morgon kollade jag om de börjar köra men nej. Vissa bussar gick men gick inte boka på nätet så vi för till stan o tänkte hoppa på första bästa. 
Nu upptäcker vi att 3 låg nere så nu var det andra telefonen som inte fungerade.
Där fick veta att alla bussar var fulla och inga tåg planerades/förväntades gå förrän efter 14.
Det var någon studsmatta som flugit in i strömledningarna hörde jag. (vet inte om det stämde)
Bokade om för att få sittplats men det ställdes in. 
Gav upp o tänkte hoppa på ändå. 
När ett äntligen såg ut att gå gick vi dit. Det var ett nytt tågbolag som jag försökt boka på men då det tåget inte gick normalt utan var extra insatt gick det inte boka. Som tur var frågade vi och det var utbytt till buss gick dit och lyckades prata in oss på den. 
Problemet var att de inte gått ut ordentligt med Info så vi stå nästan en timme medan folk droppade in. Vid 15 bar det till sist i väg. 

Det gick bra ändå till strax innan Skövde, där ramlade inte mindre än tre träd över oss. Det första tog sidospegeln fram, andra taket, sista smällde ytterrutan längre bak där jag satt. Stor bula inåt och smulor av ytterrutan. Blev stående över 30 minuter tills trafikverk kom och kunde ta bort sedan kom både ambulans och brandbil. Vid 19. 30 kunde vi äntligen sätta oss i bilen för de sista milen hem i blåsten. 

Då var jag så trött att jag stöp i säng. En resa vi kommer att minnas

En sorgens dag

Igår hämtade mamman Juni. En flicka som varit placerad i tre år. Mamman hade sett på då styvpappan misshandlade henne som spädbarn. De hittade henne med brutna höftben. Huvudet hade slagits mot stengolv Hon var mycket allvarligt skadad.

Flickan har varit placerad och har bott i samma hem hela sitt liv sedan dess.

 

I våras kidnappade mamman flickan. Hon gick under jorden. En reporter har backat henne och skriver om hennes kamp men har inte träffat flickan själv och har inte kollat att det mamman säger stämmer. Efter mycket om och med hittades hon eftersom hon vägrade släppa in dem för att se hur flickan mådde så blev det ett nytt LVU och man tog “hem” flickan. Flickan berättar både för soc och polis att mamman slagit henne. Ändå vinner mamman i rätt. Flickan skall hem till henne igen.

 

Igår åkte hon helt sonika och hämtade henne. Mot flickans vilja.

Flickan är förkrossad, familjehemmet likaså. och barnperspektivet finns inte. Att barn skall höras gäller heller inte Hon har berättat men det hjälper ju inte.

Vad är lagarna värda då de ändå inte följs inte ens i rätten utan föräldra perspektivet väger tyngst.

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/efter-flera-ars-kamp-maria-har-fatt-tillbaka-sin-dotter/

Jag finner inga ord. Det gör ont ändå i i själen. Jag har redan blivit påhoppad för att jag tagit ställning. Av personer i mammans omgivning.
Det är så många och det händer inget.
Har börjat fila på en anmälan till DO utifrån alla ärenden.
Jag vill att de utreder om barn diskrimineras för att de är för små för att föra sin egen talan.


I dag skal jag till Stockholm igen. Jag skall med en kille till barn ombudsmannen. Killen har flyttats över 26 gånger. Handlar om att trasa sönder någon, ta ifrån ett barn tillit, tryggheten och självförtroende.

Är det riktig kärlek?

Hallå Borås tingsrätt, vad är en familj?
Vad är det värt att myndigheterna felaktigt flyttar två småbarn från de enda föräldrar de känner till?
Och - kan familjehem älska sina barn på riktigt? Undrar Kerstin Weigl,  som härom veckan fick störa journalistpriset,  i en krönika om stämningen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article21872153.ab

De två barnen hade placerats när de var ett år respektive några månader. Utan förvarning omhändertogs de 2009 under umgänge med sin biologiska mamma. Beslutet fick hård kritik av Socialstyrelsen.

Tjänstefel var det, ansåg Borås tingsrätt som förra året dömde en politiker och två tjänstemän. Men upprättelsen saknar värde - inga brottsoffer fanns, enligt domen. Inte barnen och inte Eva och Anders, De var ju "bara" familjehem.

 Och det är vad stämningsansökan siktar in sig på. De hävdar att efter fyra år fanns en familjerelation, starka känslomässiga band. Därför har Evas och Anders rätt till respekt för familjeliv kränkts.

De anför flera andra domar från Europadomstolen Något jämförbart fall är inte prövat i Sverige tidigare.

Man kan tänka att Mark-fallet är unikt, men det tror jag inte, att döma utav alla brev om vårdnadsärenden som når mig.

Man kan sucka över att just den här historien ändå inte kan få ett lyckligt slut. Sex år har gått. Barnen har ett annat hem.  De fick aldrig tillbaka barnen de kallar "sina". Umgänget är avstängt och myndigheterna har förgäves försökt utfärda kontaktförbud för Eva och Anders.

 Men jag tänker att det finns alla skäl att processen blir rejält uppmärksammad, särskilt en höst som denna då socialtjänsten i de flesta kommuner jagar familjehem åt ensamkommande flyktingbarn.

Hur ska vi se på dessa familjer? Och: Vad är en familj? Se där en av de eviga stora livsfrågorna.
 

Ja, vad är en familj? Vem är förälder? Är blod tjockare än vatten?  Kan man älska barn man inte fött? Glömmer barn borde dem de ser som sina föräldrar om det är dem de har sin anknytning till?
Viktiga frågor