Vi och våra traditioner

Fattar inte att någon inte snart sätter ner foten. Vi förlorar snart alla våra traditioner om vi fortsätter som vi tillåter att det gör.
förra året fick man inte ha pepparkaksgubbar, nu är det tomtar.
http://www.expressen.se/kvp/skolan-infor-forbud-mot-tomtar-i-luciatag/
Man får inte vara i kyrkan på avslutnign jo om man inte sjunger psalmer och prästen låter bli att välsigna någon. Tänk att man kan vara så rädd för en välsignelse. Vad skulle den skada?
Ändå välsignar vi varandra så fort någon nyser för vad betyder prosit? Översatt på engelska: god bless en önskan om god bättring.

Snart får vi väl inte sjunga nationalsången på nationaldagen.

När skall folk säga ifrån?
Hur länge skall vi tillåta att man urholkar vår historia och bakgrund? Tar ifrån oss vårt arv?
Jag anser att vi skal slåss för det som är vårt.

Det handlar inte om att vara emot andra kulturer, religioner eller livsåskådning eller ta ifrån dem sitt. Men vi skall väl heller inte ge upp vårt eget.
Jo vi skall vara så öppna och till mötesgående att vi avsäger oss det som är vårt, vår kultur, historia och traditioner.
men det handlar väl om att inte begränsa andra men inte genom att begränsa oss själva.
Ingen annan religion kommer att minska sin utövning bara för att vi tar bort våra traditioner.
Ingen far illa utav att höra om historian i det land man bor i. Ingen mår dåligt av att få kunskap om hur kulturen här uppstod eller varifrån våra traditioner kommer eller varför de utövas.
Vad skadar det att få veta varför man firar det vi firar i det land man valt att flytta till?
Varför de traditioner finns som finns.

Det värsta är tycker jag att det är inte de som vi avsäger oss alltihop för som begär det utan oftast är det svenskar som står på barrikaderna och hävdar att vi skall göra det för andras skull, just de som själva inte ens ber om det.

Lika fel hamnar vi i diskussionerna om åsiktsfrihet, utifrån demonstrationerna i Lidköping förra helgen. Vi har åsikts frihet och den är så viktig att vi t.o.m tillåter människor som trycker ner andra att få sprida sina åsikter. Om de förtrycker andra så anser jag att de försbrukat sin rätt att komma till tals.


Sedan ang. Lucia, I västervik får föräldrarna t.o.m betala för att se sina barn framföra Lucia tåget.
http://www.expressen.se/kvp/tvingas-betala-for-att-se-sina-barns-luciatag/
Skolan har hyrt in sig i en lokal som är så dyr att föräldrana får betal entre för att de skall ha råd att vara där.
Undrar hur de får ihop det med att skolan inte får kosta. Visst de hävdar att det är frivilligt men stackars den mamma eller pappa som inte har råd att gå. Stackars det barn som inte får visa upp sig för att det de gör plötsligt kostar pengar.
Som sagt när skall vi sätta ner foten. Starta upprop för det som vi står för och som så många andra som kommer hit anammar och tycker om och uppskattar? Det får bli någon annans jobb men jag skriver gärna på och går gärna med i tåget...

Ännu ett svar

 Då har jag fått svar igen ifrån regeringskansliet.

 

Bästa Ewa,

Tack än en gång för ditt brev som inkom till Socialdepartementet den 20 november. Socialstyrelsens uppdrag att kartlägga i vilka situationer och i vilken utsträckning socialnämnderna väcker frågan om nationell adoption av barn som är eller kan komma att bli placerade i samhällsvård, ingår i 2013 års regleringsbrev. Det hittar du via nedanstående länk: http://www.esv.se/sv/Verktyg--stod/Statsliggaren/Regleringsbrev/?RBID=14674 Har du vidare frågor är du varmt välkommen att höra av dig igen.

Med vänlig hälsningAnna CloseBrevsvarare för barn- och äldreministernSocialdepartementetRegeringskansliet

 

Har inte hunnit kolla vad som står där men mina berättelser fortsätter.

Umgänge för vem?

Är med i en grupp mot mobbing. råkoll med Pipping.  Lisbeth var en av dem som stöttade oss mest i början. Nu skriver hon på sin blogg om umgängen http://rokokoll.se/?tmp=391895
Vem är umgängen til för?
Jo föräldrarna.
Så bra skrivet.
Det handlar om två barn och hur deras umgägen ser ut. Gå in och läs dem.

Om umgängen var för barnen skull skulle de se helt annorlunda ut. De skulle utgå ifrån barnen inte ifrån deras föräldrar. Barn skall ha rätt till sina föräldrar missförstå mig inte men umgängena skall utgå ifrån barnen och deras behov.

Man skall tänka på att det inte, i de allra flesta fall, handlar om föräldrar med en god föräldra förmåga, fungerande föräldrar som kalrar av att se till sina barns behov.
Det är därför jag vill att man skall säkerställa att det verkligen är så, att det inte finns föräldra förmåga. Att det är uteslutet att de klarar av sina barn. När man konstaterat det skall man sedan utgå ifrån barnen, ingen annan.

Jag har också berättelser där barn med all tydlighet visar att barnen inte vill, de stampar i golvet säger vill inte, vägrar gå upp, klammrar sig krampaktigt fast i sängen, vägrar äta, sätta på sig kläderna eller vägrar sätta sig i bilen då de skall åka på umgänge men aldrig annars. Barn som kräks då de skall åka eller får ont i magen eller hvudet.  De vet att om de är sjuka kanske de slipper.
Jag vet familjehem som talar om att barnen har feber och får frågan hur mycket innan man ens kan tänka sig att ställa in.
Jag vet barn som vill träffa sina föräldrar men där föräldrarna vägrar och då blir det inget umgängen men om föräldrarna vill så blir det umgänge hur illa barnen än mår.

Så umgänget kan jag bara hålla med om är inte för barnen utan för föräldrarnas skull.

Kunskapstestet Pisa

Ja det har väl inte undgått någon att Svenska ungdommar presterat dåligt i jämförelse testet för skolan.  Maciej Zaremba kommenterar det i en artikel idag.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/maciej-zaremba-hur-kunde-sverige-utarma-sin-lararkar/
Han skriver:

Det är inte den svenske lärarens skuld om hen är så illa rustad. Den lärarhögskola som staten haft att erbjuda efter år 2000 kan bäst beskrivas som akademisk slum. Har kandidaten riktig otur kommer hon ut utan att behärska något ämne och utan att någonsin ha stått framför en klass. Otroligt, men sant. Sverige måste ha varit det enda landet i Europa där man kunde bli lärare utan att ha lärt sig att undervisa. Och därefter, i klassrummen, blev den arme lämnad ensam med sin otillräcklighet. Ingen besökte hans lektioner, anmärkte på missgreppen, gav stöd och tips och råd. Hade det varit en fabrik kunde man söka know-how hos verkmästaren. Men på en svensk skola är det inte säkert att en rektor har ett hum om hantverket. Han är kanske inte ens lärare till yrket.

I Finland eller Polen kan ingen bli rektor som inte är erfaren pedagog. Lika otänkbart är det med lärare i matte eller fysik som inte har examen i dessa ämnen, plus didaktisk skolning. I Sverige, däremot, har man efter 1997 kunnat hämta lärare och rektorer från gatan. Detta var en helt unik ordning, tillkommen efter önskemål från Kommunförbundet, som menade att alla statliga krav på lärarens kompetens kränkte det kommunala självstyret. Facit: i dag saknar nästan varannan lärare i matematik och fysik specialkunskaper i dessa ämnen. De skulle inte släppas över tröskeln till ett polskt eller finskt högstadium. Behövs det fler förklaringar till Pisa-resultaten?
 

Är utbildad lärare själv så jag är mycket väl medveten om hur det är på utbildningen. Eftersom de flesta utbildningar i Sverige, däri bland lärarutbildningen, skall vara forskningsbaserade så handlar det om att skriva rapporter.
Du skall efter avslutad utbildning kunna skriva och läsa en vetenskaplig rapport. Du skall kunna opponera på den. Varför? Jo ifall någon sedan skulle vilja forska i ämnen runt skolan för där saknas forskning.

Det innebär att man väljer ett ämne att skriva om och sedan skall man skriva en vetenskaplig rapport om det. du skall ha ett tydligt syfte med den och knyta an till tidgare forkning. Man skall tala om vad man kommer fram till och hur och varför de slutsatserna dragits. Det skall sedan diskuteras och redovisas om syftet uppnåtts. Man hinner några sådana rapporter per termin. Det tar flera veckor för varje rapport, tror att vi hade sex till åtta veckor på oss per rapport. Det innebär 2 -3 rapporter per termin.
Sedan skall man opponera på varandras rapporter. Dvs kritisera saker i dem. Mest handar det om att man inte skrivit med rätt avstånd, skrivit källor på rätt sätt eller glömt dem helt. Om man skrivt citat tecken eller eller citerat rätt. Man skall titta på svagheter i diskussionen runt ämnet och tala om hur man knytit an till tidigare forkning. Sedan hur man lagt upp den och om man besvarat syftet i rapporten, hur utformats, dvs formalian. Det blir viktigast att skriva den rätt, inte vad den handar om.
obs skall väl tillägga att det är min åsikt.

Massor av tid gick åt att informera oss om hur och var  vi skulle hitta all denna information vi sedan skulle sammanfatta i rapporten. Vi fick massor av sidor rutn hur det skulle stå, rätt radavstånd, vad som skulle stå i sidhuvud och sidfot, hur man skulle föra in innehållsförteckning och länka till rätt sidor. Det var det man sedan betyg satte, hur väl vi lyckats i att skriva rapporten.

Om du lär dig att skriva en rapport rätt kan du skriva om vilket ämne som helst, passera utbildningen och få godkänt. Men gör det dig till en bättre lärare?
Vad hjälper det när jag står där inför en klass måttligt intresserade elever sista lektionen en fredag, då alla helst vill gå hem?

Vad hjälper det när tiden inte räcker till då man helst vill planera lektioner, roliga sådana, inspirerande sådana men belägras av utvärderingar som skall skrivas, prov som skall rättas, utvecklingssamtal och orosanmälningar. En orosanmälan skall t.ex skriva i tre steg. Allt skall dokumenteras. Varje gång skall den dras igenom arbetslaget och godkännas av både rektor och vårdnadshavare. Du skall hinna träffa dina handledarelever, följa upp de som har det jobbigt, inte är där de skall, inte hänger med. Du skall ha kontakt med hemmet. du skall hinna med samtal och träffar i och med arbetsgruppen och i vissa fall även psykolog och kurator. Du skall hinna med anti mobbing samtal och planering och arbete för att förhindra mobbing. Mitt i detta skall du hitta inspiration för nya lektioner.
Det kan vara nog så svårt att hitta inspirationen för roliga givande lektioner och det hade varit guld att kunna gå tillbaka till utbildningen och ta skåpmat därifrån, men den finns inte. Vi skrev ju rapporter. Skrev om hur det skulle bli, hur vi trodde att det skulle vara, Om hur andra tänkt eller jobbat och varför.  Det var väl det enda som gav lite inspiration om man valde rätt person att skriva om. Man kunde lika gärna upptäcka att det var en pedagog eller pedagogik man aldrig skulle vilja jobba med.

För mig,  handlar det mer om att lära sig skriva rapporter inte om att utbildas till lärare. Det har jag kritiserat.  Den enda träningen i det får man på praktiken. Den ser olika ut beroende på vem man får som handledare. Sedan är den tiden inte så lång samt den är styrd. Man måste göra den i två stadier. dvs på på hög och låg stadie. Även om du inte kommer att jobba mer än på det ena. även om du inte blir behörig på mer än ett av dem. du måste idag ha två ämnen och måste praktisera på båda men jag har bara ett ämne så det blev lite konstigt.

Jag tyckte att den mesta tiden gick åt att leta underlag och bakgrund åt dessa rapporter eller essäer (Liknande som istället skrivis på vissa skolor) De flesta lektioner är det frivillig närvaro på. Väldigt få var det obligatorisk närvaro.

Jämför nu det med utbildningen till socionom. De har heller inte obligatoriska närvaro krav. Det innehåller inte alla delar man kommer att jobba med. Stora delar saknas om du inte väljer till dem frivilligt. T.ex inge runt barn eller deras utveckling. De skall också skriva vetenskapliga rapporter eftersom de också skall vara en vetenskaplig utbildning.

Jag anser att hela den här forskningsbaserade utbildningen är fel. Du blir bara bra på det du skriver om det du väljer att djupdyka i. Möjligen får du lite insyn i de ämnen du skall opponera på.

Jag håller med Maciej:

Forskare som tidigt larmar om förfallet får mycket svårt med anslag till sin forskning. Deras kollegor behöver inte ens läsa vad de skrivit för att veta hur fel de har.

Det är skrämmande att se hur snabbt det uppstår konsensus om att den som går emot det för ögonblicket härskande tänkandet måste vara litet tokig.
 

I ett land som tror sig avkristnat men där väckelsen bara slumrar under ytan är det mycket effektivt att antyda att den som är av radikalt annan åsikt (kanske sig själv ovetande) går det ondas ärenden. Dylika argument vinner kanske inte debatter, men de skapar ett klimat som avskräcker vettiga människor från att ta till orda. Och då kan en ganska liten grupp trosvissa få oproportionellt stort inflytande.

Detta var mer än påfallande i debatterna om förträngda minnen, styckmordrättegången och Quick-fallet. Kritikerna tillskrevs de skummaste motiv. Vem vill försvara sig mot argumentet att man tar lätt på övergrepp mot barn? Hyser sympati för styckmördare? Medan de som varnade för att ”reformpedagogiken” (låt barnen söka kunskap själva) skulle haverera skolan fick veta att det nog var sadisten Caligula som var deras ideal.

Och tänk, det lyckades. Sverige tappade huvudet. Några accepterade den falska motsättningen mellan kunskap och frihet. Andra vägrade att delta i en debatt där de först måste förklara att de inte är barnaplågare. Ännu andra fann det klokast att inte framstå som alltför oresonliga.
 

Är det så det är? Man tystar de som kritiserar det som i grunden är fel?
Vi lobbar och kämpar för att få upp felen till ytan men kallas lätt rättshaverister men är vi det?
En rättshaverist är en som kämpar för kämpandets skull vi kämpar för de utsattas. Det kostar men vi kämpar ändå. vi tystas men vi kämpar ändå. vi är uttröttade men vi kämpar ändå. gud hjälpe oss att vi inte slutar kämpa innan  vi lyckas. Lyckas att få Sverige att tappa huvudet, erkänna att systemet kanske inte fungerar som det var tänkt, inte blev så bra som det skulle vara. Erkänner att det behöver rättas till för barnens skull, för medborgarnas.

Bill Gates 11 budord

Hittade en liten lista där en av världens rikaste män, Bill Gates talar om hur man skall lyckas.
Bill Gates 11 budord till ungdomar som vill lyckas:

1. Livet är orättvist, vänj dig....
2. Världen bryr sig inte om ditt själv­förtroende. Världen förväntar sig att du ska prestera något innan du kan luta dig tillbaka och må bra.
3. Du kommer inte ha en fet månadslön direkt efter gymnasiet. Du kommer inte att bli VD med fin bil innan du förtjänar det.
4. Om du tycker att din lärare är jobbig: Vänta tills du får en chef.
5. Att jobba i gatukök eller som städare är inte under din värdighet. Dina far- och morföräldrar hade ett namn för det – de kallade det för möjligheter.
6. Om du strular till det: Skyll inte ifrån dig, lär av dina misstag.
7. Din skola kanske inte tror på vinnare och förlorare, de kanske ger alla nya chanser hela tiden. Detta liknar inte någonting i det verkliga livet.
8. Innan du var född, var dina föräldrar inte så tråkigt som de är nu. De blev sådana för att de måste betala dina räkningar, städa efter dig, tvätta dina kläder och lyssna på dig när du pratar om hur cool du tror du är. Så innan du räddar regnskogen från parasiter som dina föräldrars generation, prova att avlusa garderoben i ditt eget rum.
9. Livet är inte uppdelat i terminer. Du kommer inte ha några sommarlov och väldigt få arbetsgivare är intresserade av att hjälpa sina anställda hitta sig själva. Gör det på din egen fritid.
10. TV är inte på riktigt. I verkliga livet måste folk faktiskt lämna kaféet och gå till jobbet.
11. Var snäll mot nördarna. Chansen är stor att du kommer att jobba åt en.

Ja mycket stämmer eller är värt att tänka på.