Ta ansvar för placerade barn

Det är många som kräver ansvar för placerade barn. Det jag tyckte var bra är hur hon sammanfattar hur andra, många  kräver en förändring även om det är på lite olika sätt
http://sourze.se/2013/08/07/ta-ansvar-for-omhandertagna-barn__90101

Omhändertagande av barn och unga är det svåraste ingrepp samhället kan göra i ett barns och en familjs liv. Ibland är omhändertagande nödvändigt för att barnet ska få trygghet och ett normalt liv under sin uppväxt. Men ibland sker det på oklara grunder.

Två företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, skriver i en artikel i Dagens Samhälle, nätupplagan, under rubriken: ”Debatten om de placerade barnen måste nyanseras.” Länk: skl.se

Hälsoproblemen, av såväl fysisk som psykisk karaktär, är överrepresenterade av barn som placeras i familjehem eller på hem för vård eller boende. Placerade barn mår dåligt Länk: svd.se 

Men SKL förefaller sträva efter att förminska argumenten av barns ohälsa, utsatthet och rättsäkerhet.

Vissa socialtjänster slarvar med dokumentation, har personakter i oordning och har en oklar beslutsprocess. Detta borde beivras. Men sanktionsmöjligheter saknas. Skarp JO-kritik mot individ och familjeenheten. Länk: hd.se

Barnombudsmannen, BO, har skrivit att barn i utsatta situationer får sina rättigheter åsidosatta i två fundamentala avseenden.”Utsatta barn får ständigt sina rättigheter åsidosatta”Länk: dn.se Dessutom bör omhändertagna barn och unga få ett opartiskt juridiskt ombud.

Det handlar också om begreppet: ”Ej part i målet”. Det gäller t.ex. om den ena partnern dödar den andre. Då önskar närstående ofta ta hand om barnen. Men enligt juridiken är de närstående ”Ej part i målet”. De har alltså ingen talan.

Ett annat, mer aktuellt fall, är Lisa. Pappan dödade mamman. I tre år bodde Lisa, nu fyra år, hos morföräldrarna som själva har en 9-årig dotter. I två domar fastslogs att det är av ”yttersta vikt” att barnet får bo hos morföräldrarna. Men socialtjänsten ändrade sig. Lisa omhändertogs och socialtjänsten vägrar nu att uttala sig.

6.711 namnprotester hade samlats in för att Lisa skulle få bo hos morföräldrarna. Lisa har fortfarande sin pappa som vårdnadshavare – fast han är livstidsdömd för mordet på Lisas mamma 2009. Och pappan – som mördade morföräldrarnas dotter –vill förmodligen inte att dessa ska få vårdnaden. Vilken roll spelar pappan fortfarande – som vårdnadshavare?

Men främst handlar det om barnen. Vad är barnets bästa? Socialtjänsten gör olika tolkningar.

Det är viktigt att framhålla att det finns många bra familjehem som gör ett fint arbete. Att flertalet barn förmodligen får den trygghet och omsorg de behöver av familjehemmet. Men vi får inte negligera att mycket återstår att göra när det gäller att förbättra omhändertagandet och rättsäkerheten för barn. 

 

Sedan är det ett gäng som kräver ökade krav på HVB hem och vad de gör
http://www.unt.se/debatt/kraven-pa-hvb-maste-skarpas-2415183.aspx#.UYypO2xPUJw.facebook

Tyvärr är verksamheten inom många HVB dock behäftad med stora brister. Det visar flera olika granskningar. Personalen har inte den kompetens som deras tillstånd från Socialstyrelsen ställer krav om, utlovade behandlingar utförs inte – det finns fler exempel.

 

Men nu är det dags att ta ytterligare steg, att skärpa kraven på de HVB vi anlitar, att träffa tydligare specificerade avtal och att utforma bättre rapporteringssystem. Vi vill uppnå följande:

• Bättre och mer individuellt inriktad vård till barn och ungdomar. Det individuella perspektivet är det centrala, barnets/ungdomens bästa i fokus.
• Tydliga rapporteringsformer från HVB till socialtjänsten om vården, som underlag för uppföljning på individnivå, av behandlingsmetoder och ekonomiskt.
• Nya former för ramavtal med HVB vid kommande upphandlingar, med t ex uppdelning av HVB-kostnaden i en boendedel och en del för vård och behandling.
• En fortlöpande utvärdering av vårdmetodernas effektivitet och resultat.
• Sparade skattepengar då betalning ska ske i relation till dokumenterat utförd vård.
• Tydligare ansvarsfördelning gällande insatser från socialtjänsten, HVB och Socialstyrelsen.
• Skärpta former för kontroll och inspektion av HVB, ett ansvar som ligger på Socialstyrelsen, men från och med 1 juli 2013 den nyinrättade Inspektionen för vård och omsorg.
• Inrätta en informationskanal där såväl Socialstyrelsen som kommunernas socialtjänst kan lägga in inspektionsrapporter respektive sina erfarenheter från olika HVB.

Barn och unga som behöver vård och omsorg ska få de insatser som de har behov av och som lagen ger dem rätt till. Vårt ansvar är i allra högsta grad att säkerställa en god kvalitet och uppföljning av de utförda insatserna för respektive placerad person.

 

Jag kan bara hålla med allihop.

 

 

Bortgift mot sin vilja

Det finns många barn som far illa.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5609846
Barn som vi inte tänker på utom då deras problem lyfts i press.

Det är ingen självklarhet för alla i Sverige att få gifta sig när man vill och med vem man vill. Många unga tjejer och killar lever med en oro över att deras familjer ska tvinga in dem i ett äktenskap de inte valt själva.

Enligt en kartläggning som ungdomsstyrelsen gjort riskerar omkring 70 000 ungdomar i Sverige att bli gifta mot sin vilja. Eftersom regeringen inte anser att den nuvarande lagstiftningen är tillräcklig, så förbereds just nu ett nytt lagförslag som ska stärka skyddet.
Även om Helen Johansson tror att det är svårt att helt lagstifta bort problemet, så välkomnar hon en skärpning av lagen.
– Sedan tror jag väl att detta kan hända ändå, men det är viktigt att vi markerar.
 

Ja som barn skall man vare sig giftas bort eller få barn. Barnperspektivet måste stärkas på alla håll.

 

En diskussions dag m.m.

Fick en länk som kommentar här på bloggen
En pappa fick tillbaka ett bortadopterat barn
http://maukonen.wordpress.com/2013/08/06/pappa-far-vardnaden-om-bortadopterad-dotter/
Bakgrunden var att han var inom det militära och mamman ljög och sa att pappan inte var intresserad. Myndigheterna brydde sig inte om att kontrollera utan adopterade bort barnet. När han sedan fick veta begärde han att adoptionen skulle gå tillbaka. Och vann.
Här bedöms pappan vara lika viktigt som mamman. Han har samma rättigheter.
Nu krävs mer och mer båda föräldrars tillstånd.
Svårt att få om man inte vet vem som är pappa, om mamman vägrar tala om men har ett par haft sällskap så måsst de ta reda på om han vet och om han vill han också.
Det är i USA men frågan är om man inte behöver titta på dessa frågor även i Sverige.

I Borås har man brist på familjehem. Och där drar man sina egna slutsatser som kanske inte är helt fel. 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5611417

Den ekonomiska osäkerheten för familjehem har länge diskuterats på nationell nivå, och bättre villkor kan behövas för att få fler att ställa upp.
– Det är ju en nationell diskussion som pågått ganska länge och det är något som våra erfarna familjehemssekreterare säger också. På utbildningar har vi ju bland annat fått ta del av en magisteruppsats där en kvinna intervjuat familjehem och där det framkommit att villkoren för familjehemmen inte är trygga, bland annat inte a-kassegrundande då. Det är viktigt att den här diskussionen och debatten fortsätter.
Diskussionen handlar främst om huruvida familjehemsföräldrar ska betraktas som anställda eller uppdragstagare, och den frågan avgörs av socialdepartementet. Idag utför familjehemmen ett uppdrag åt kommunen vilket innebär att många, som väljer att gå ner i tjänst för att ägna tid åt uppdraget får ingen eller en lägre a-kassa om de senare blir av med uppdraget men inte får nytt jobb.
Gissela Trapp som är tillförordnad chef på familjehemsenheten : – Det vore faktiskt ganska humant 2013 att ha den typen av villkor när man är familjehem som man har annars när man är anställd, så det tänker jag säkert skulle kunna påverka. Men det är många delar och dimensioner i det här med att vara familjehem, varför man väljer det eller inte väljer det, tänker jag.
 

Det har vi drivit i 4 år. Skönt att vi får uppbackning.
Nu har vi chansen att framföra det.
Vi har en dag på gång för att diskutera dessa frågor. Vi kommer att bjuda in alla organisationer och andra intresserade för att till självkostnads pris delta och diskutera om och hur vi kan förändra för att förbätta för barn.
Våra frågor under dagen är:
Vad är barnperspektivet, vilka brister har vi hittat och hur förändrar vi? Vad behövs?
Det vi kommer fram till kommer att överlämnas till vård och äldre ministern Maria Larsson.

Sedan en liten glad överrasskning för vår del. Vice ordförande Anita Lommander som är så emot oss och var med i en grupp som aktivt drev att barnen inte skulle tillbaka. Som i press inför hela Sverige lovade att rösta för ett överklagande men sedan gjorde tvärtom, som sa att hon ville ha det testat men sdean röstade emot.
Hon som menar att barnen kan glömma oss och gå vidare utan skador bara det tar tillräckligt lång tid avgår nu.  http://markbladet.se/?artikel=201308051343366592 förhoppningsvis kan det bara blir bättre.

Barns röst försvinner

Nu har ny forskning visat på det vi sagt hela tiden: Barnen kommer inte till tals http://www.svt.se/nyheter/sverige/barnen-gloms-bort-vid-vardnadstvister

Ny forskning visar att det finns brister i rättsväsendet när det kommer till barn vars föräldrar slår eller begår övergrepp på dem. Kritiker från flera håll menar att det beror på att myndigheterna lägger för stor vikt vid fel saker och att barnets röst därför försvinner.

barnets viktiga berättelse försvinner när det läggs alldeles för stor vikt vid att föräldrarna ska komma överens.

– Det är meningen att vårdnadshavare ska få hjälp och att det här ska lösa sig mellan socialtjänst och föräldrar. Det handlar oftast om att undvika att hamna i domstol, säger hon.

Konsekvensen blir då att man inte lyssnar på barnet och att viktiga detaljer inför en eventuell rättegång inte kommer fram, menar hon.

 Kritiken kommer också från rättssalen. Lena Wiström, som är familjerättsjurist tycker att barnperspektivet i Sverige är för svagt.

– Ibland talar man nästan inte alls med barnen. Ofta säger man att de är för små. Men jag menar att man kan alltid tala med barnen, bara det är korrekt utbildad personal som gör det. Och där brister det väldigt många gånger, säger hon.

En advokat som mer eller mindre specialiserat sig på LVU och vårdnadstvister skriver i en debattartikel:

BARNPERSPEKTIV Föreställningen om att föräldrar alltid vill sina barns bästa har präglat den lagstiftning som vuxit fram. Men det finns undantag, och dem måste samhället kunna hantera. Dock finns inte tillräckligt stor förståelse eller förmåga till detta idag, skriver juristen Lena Wiström, som varnar för en praxis som rangordnar kontakten med båda föräldrarna före risken att barnet far illa.

Barnskydd finns reglerat i europakonventionen, barnkonventionen, föräldrabalken, socialtjänstlagen och lagen om vård av unga men trots det far många barn i Sverige illa. Föräldrarätten och barnets rätt till trygghet står i klar konflikt med varandra i vissa fall och här är gränsdragningen oerhört svår eftersom problematiska bevisfrågor kring vilka beviskrav som ska gälla uppstår.
Fortfarande är det svårt att få en domstol att inskränka umgänge, trots att en part kan vara dömd för att ha misshandlat den andre, om det inte också finns dokumenterat våld mot barnet självt. Detta trots att forskning visar att våld mot en partner ofta också inkluderar våld mot barnen. Att bevittna våld är också att se som psykisk misshandel vilket man ofta glömmer i bedömningar om umgänge.

Barnets skydd genom föräldrarätten är i princip att vårdnadshavaren/havarna har ansvaret för barnet och dess personliga förhållanden. I samma lag har vårdnadshavarna även ansvar för att skydda barnet från våld.
Domstolen ska pröva om kontakten med en förälder innebär någon risk för barnet. Här menar jag att svårigheten ligger eftersom domstolarna tenderar att lägga ribban för sådan risk för högt. Praxis har utvecklats mot att en allvarlig risksituation krävs för ett barns kontakt med en förälder ska begränsas. I praktiken har den förälder som hävdar att det finns en risk att barnet far illa hos den andra föräldern en slags bevisbörda. Det ska inte handla om dömande verksamhet i vårdnadstvister utan om att inget barn ska löpa risk att utsättas för fara. Tvister om barn avgörs dock i samma domstol, av domare som ofta även dömer i brottmål, och dessa har inget krav att ha särskild utbildning.

Barn

Lena Wiström om att lagen inte skyddar utsatta barn vid vårdnadstvister

Utsatta barn skyddas inte av lagen vid vårdnadstvister

Publicerad 4 augusti, 2013 - 18:48

BARNPERSPEKTIV Föreställningen om att föräldrar alltid vill sina barns bästa har präglat den lagstiftning som vuxit fram. Men det finns undantag, och dem måste samhället kunna hantera. Dock finns inte tillräckligt stor förståelse eller förmåga till detta idag, skriver juristen Lena Wiström, som varnar för en praxis som rangordnar kontakten med båda föräldrarna före risken att barnet far illa.
Barn mår i de flesta fall bäst av att få vara med båda sina föräldrar. Rättsligt är detta också utgångspunkten. Svensk lagstiftning bygger på en familjepresumtion där föräldrarätten är stark vilket ibland står i konflikt med andra regler som rör barns rättigheter, såsom t ex rätten för barn att växa upp utan våld. Barnskydd finns reglerat i europakonventionen, barnkonventionen, föräldrabalken, socialtjänstlagen och lagen om vård av unga men trots det far många barn i Sverige illa. Föräldrarätten och barnets rätt till trygghet står i klar konflikt med varandra i vissa fall och här är gränsdragningen oerhört svår eftersom problematiska bevisfrågor kring vilka beviskrav som ska gälla uppstår.
Fortfarande är det svårt att få en domstol att inskränka umgänge, trots att en part kan vara dömd för att ha misshandlat den andre, om det inte också finns dokumenterat våld mot barnet självt. Detta trots att forskning visar att våld mot en partner ofta också inkluderar våld mot barnen. Att bevittna våld är också att se som psykisk misshandel vilket man ofta glömmer i bedömningar om umgänge.
Barnets skydd genom föräldrarätten är i princip att vårdnadshavaren/havarna har ansvaret för barnet och dess personliga förhållanden. I samma lag har vårdnadshavarna även ansvar för att skydda barnet från våld. En förälder som misstänker att barnet far illa hos den andre måste försöka få inskränkningar i umgänget med en förälder som kan skada barnet på olika sätt. Det innebär att den föräldern måste försöka bryta den starka föräldrarätten för att skydda barnet. Det kan ibland straffa sig om bevis saknas. Föräldern kan då anklagas för att förstöra barnets relation med den andre föräldern och det kan kallas umgängessabotage vilket kan göra att den andre föräldern anses lämpligare.
Lagstiftaren har inte haft intentionen att rangordna barnets behov av en nära och god kontakt mellan båda föräldrarna före risken att barnet far illa men praxis har ändå gått åt det hållet. Vi har en lagstiftning som hade kunnat skydda barn bättre om tolkning och tillämpning hade gått åt ett annat håll. Jag anser därför att samhällets skydd för utsatta barn inte räcker till i nuläget.

Forskaren Anna Kaldal, doktor i juridik vid Stockholms universitet har bland annat har studerat barns ställning i rättsväsendet. Hon har kommit fram till att många barn fortfarande riskerar att fara illa, trots senare års förbättringar i lagstiftningen.
Det är föreställningen om att föräldrar alltid vill sina barns bästa som på området präglat den lagstiftning som vuxit fram. Det finns inte tillräckligt stor förståelse eller förmåga att hantera undantagen vilket samhället måste kunna göra, menar Anna Kaldal.
Domstolen ska pröva om kontakten med en förälder innebär någon risk för barnet. Här menar jag att svårigheten ligger eftersom domstolarna tenderar att lägga ribban för sådan risk för högt. Praxis har utvecklats mot att en allvarlig risksituation krävs för ett barns kontakt med en förälder ska begränsas. I praktiken har den förälder som hävdar att det finns en risk att barnet far illa hos den andra föräldern en slags bevisbörda. Det ska inte handla om dömande verksamhet i vårdnadstvister utan om att inget barn ska löpa risk att utsättas för fara. Tvister om barn avgörs dock i samma domstol, av domare som ofta även dömer i brottmål, och dessa har inget krav att ha särskild utbildning.
Brottmålsprocessen handlar om hur samhället reagerar på brottet och inte alls om att skydda barn. I brottmål finns en oskuldspresumtion och det är åklagaren som ska lägga fram bevisning som når upp till beviskraven för att någon ska kunna dömas. Ibland räcker det inte för att nå en fällande dom även om brott begåtts. Om en förälder blir dömd för brott mot barnet kan barnet skyddas mot denne. När en anmälan eller en förundersökning läggs ner eller om det blir en friande dom kan detta tolkas som om inget brott begåtts. Inte sällan anklagas en förälder i sådana lägen för att vilja frånta barnet rätten till den andre föräldern genom att ”grundlöst anklaga den andre för brott mot barnet”. Detta trots att man slarvigt brukar säga att nio av tio som inte kan dömas faktiskt är skyldiga till det de åtalats för, vilket är priset för att inte riskera att döma någon oskyldig till ansvar för brott. Problemen med få allmänheten att förstå att brottmål och tvistemål ska bedömas helt olika kvarstår. Det syns också tydligt i vårdnadsdebatten om som mest handlar om föräldrarättigheter och könskrig.
 

Jag skulle kunna kopiera hela för den är så bra men ni får gå in och läsa själva. Så sant det är  och ändå så får som väcker problemet och så få som verkar vara villliga att göra något.
 

Det här gäller ju inte bara i vårdnadstvister utan i alla ärenden gällande barn. Trots att barn skall höras sedan 1 januari så sker det i alltför liten utsträckning och eftersom det inte är kopplat till några konsekvenser att låta bli så händer inget. Möjligen kan man få igen det som tjänstefel men då måste man först få polisen att väcka åtal och eftersom det inte är straffbart med två års fängelse så lär inget hända alls.
Man blir ännu mera skrämd då man läser berättelser som denna :
http://ringaldrigtillsoc.wordpress.com/2012/08/06/hvb-hemmet-feliciacornelia-i-hedemora-anvander-svalt-som-behandlingsmetod/comment-page-1/#comment-388
Hennes dotter straffades på HVB hemmet genom att hon fick vara utan mat då hon inte gjorde som hon blev tillsagd. Hon höll tillsist på att dö av svält.
Visst jag har ingen mer insyn men har tyvärr hört alltför galna berättelser för att jag skulle bli förvånad om det stämde.

Eventuellt repris

Har hittat två artiklar som jag känner igen men inte minns om jag lagt ut så med risk för repris :

Den första  handlar om att

Barn och unga som placeras  i HVB- eller familjehem måste få bästa tänkbara vård grundad i säkerhet, medmänsklighet och välbeprövade behandlingsmetoder.

Tyvärr finns det idag problem i hur lagen skall tolkas. Praxis har den senaste tiden ändrats rörande föräldrars rätt att med stöd av föräldrabalken begära och få skydd för sina placerade barn.

”Föräldrar nekas att ställa rättmätiga krav på säkerhet och skydd för sitt placerade barn”, skriver Victoria Thore och Gunnar Ahlin.

Som representanter för Carema efterlyser de i denna debattartikel en tydligare lagtolkning och praxis som förbättrar skyddet för placerade barn
 

Det handar om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,  de mnar att man borde jämföra synen på dessa barn med synen på barn med fysiska funktionshinder. De kräver ochså en förändring av regelverkets tolkning eftersom föräldrar nekas att ställa rättmätiga krav vad gäller säkerhet och skydd för sitt placerade barn.
Därför kräver de:
* Evidensbaserad vård inklusive adekvat medicinering ska vara grunden i behandlingen.
* Föräldrars kunskap om sina barn och deras behov bör på ett respektfullt sätt kunna mötas av vårdgivaren.
* Barnens behov av säkerhet, skydd, relevant gränssättning och livsstilsträning ska inte hindras av otydligheter i lagtolkningen.
Hittade en till  där skyddsombuden slår larm runt personalflykt och hård arbetsbelastning :

De mest utsatta barnen riskerar att hamna mellan stolarna. Nu anmäls socialsekreterarnas situation till Arbetsmiljöverket. Skyddsombudet vittnar om personalflykt och hård arbetsbelastning

många familjer i området föremål för utredningar vilket lett till en hög arbetsbelastning. Det har i sin tur lett till risk för sjukskrivningar, personalflykt och äventyrad rättsäkerhet.

– Vi förlorar erfarna socialsekreterare hela tiden.

Hon har jobbat inom socialtjänsten i arton år och säger att arbetsbelastningen inom barngruppen är så pass hög att socialsekreterarna inte stannar längre än ett år. På sektionen för barn och familj har mer än hälften bytts ut under året.

Bland de barn och familjer som utreds kan det finnas misstanke om sexuella övergrepp, misshandel, missbruk eller andra svårigheter att klara rollen som förälder.
– Barnutredningar handlar om att bygga en bra relation som syftar till ett förändringsarbete. När någon helt plötsligt slutar påverkas hela processen, säger Menigeh Carbacy.
Eva Stener, chef på enheten Individ och Familj stadsområde Söder i Malmö stad, delar i stort sett fackets beskrivning.
– Vi överens om att det behövs fler tjänster, men vi vill avvakta till i höst för att se hur vi bäst organiserar oss efter stadsdelssammanslagningen