Ondska mot djur triggar mer än ondska mot barn

Visst är det mänskligt hur ondska mot djur kan trigga igång mäniskor mer än ondska mot barn?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/pris-pa-kattdodarens-huvud

För två månader sedan hittades två dödade katter i Högsbo med bara ett par dagars mellanrum. Oro och skräck spreds bland boende i området som skulle drabbas flera gånger till.

Först på torsdagen kunde en 16-åring gripas och anhållas misstänkt för djurplågeri. Pojken har erkänt alla nio fall som polisen utreder och enligt kammaråklagare Madeleine Berndt Stragnér finns ”annan bevisning” som styrker hans erkännanden.

Nu har han den s.k. kattdödaren redan dödshotats flera gånger i ett antal forum.

På internetforumet Flashback är tongångarna mot den misstänkte 16-åringen oförsonliga. ”Förvänta dig besök KRÄK!”, ”Han är uppspårad, gripen och har erkänt. Räcker det?” och ”Hoppas att han får lida mycket tills den dag han hamnar i helvetet” stod det bland annat innan inläggen raderades på lördagen.

Någon användare frågade sig om man skulle dömas för anstiftan om man skriver ”genuina bilder på [den misstänkte] med uppskuren mage köpes; 150k”. Även i andra trådar på Flashback och andra sociala medier riktas hat och hot mot såväl den misstänkte som hans familj.
 

Missförstå mig inte. Jag tycker att det är fruktansvärt att göra så mot djur.
Jag är själv kattmänniska och jag älskar katter och har ett par stycken. Vi hade en som försvann förra året och jag har annonsserat och vi har inte gett upp hoppet om att han skall dyka upp igen. Vi saknade honom oerhört men har ändå svårt att förstå varför är det inte folk som reagerar ännu mer över misskötta barn ärenden än över ett par katter?
Är det för att man inte orkar ta in att det även händer barn?
Ilskan över utsattheten eftersom det är möjligt bara för att de litar på oss och sedan är det någon som använder djurets tilltro till mäniskan för att göra något så vansinnigt.
Men så är det ju med barn också. Deras tilltro till vuxenvärlden.
Hur kan man låta handläggare som förstör barn och vuxnas liv få fortsätta?
Hur kan man låta chefer som inte bryr sig trots att de får veta att deras anställda gör fel?
Hur kan man låta familjehem som bidragit till att barn dör fortsätta att jobba? Eller som jag hörde om en pappa som själv förlorar tre barn få bli familjehem åt sin tidigare flickväns tös bara för att han är så jobbig att ha att göra med så alla ger upp? Om han inte får behålla sina egna hur kan man ge honom ansvaret för någon annans barn?


Igår då jag vaknade, före alla andra satte jag mig vid datorn. Jag hittade ett mail: hör av dig det är panik. Det första jag fick på morgonen var ett ärende runt en liten pojke som bott hela stt liv i en annan familj. Mamman fick före tre år sedan en depression och bad dem ställa upp men det blev långvarit och det har nu gått 3 år. De har talat om tidigare för soc att han bodde där och ville ha honom som placering men då har soc svarat att då måste de ju betala så de har inte utrett eller godkänt familjen. Nu har det gått 3 år och mamman vill att han skall stanna där han är. De har ett gott samarbete och det fungerar och hon får träffa honom när hon vill. Hon anser att det vore bäst för honom att stanna att slippa slitas därifrån. Hon väntar dessutom ett nytt barn men soc har fått för sig att de nu plötsligt inte skall ställa upp på det längre. Familjen är ju inte utredd.
Så de hotar mamman och säger att tar du inte hem honom så kommer vi att omplacera honom och försöker du "backa" familjen och se till att pojken skall stanna där kommer vi att ta ifrån dig den du har i magen också.
Politiken är inte informerad för detta skall de försöka se till att det blir som de planerar innan har de sagt. Det är ju inte klokt.
Jag kan inte se på eller höra om barn som far eller riskerar att fara illa. jag reagerar strakt och luften går ur mig men jag vet att det inte finns någon att vända sig till. De som råkar illa ut har ingen. Man vet inte vilka regler som gäller eller vad man har rätt till eller inte eller vart mna skall eller kan vända sig. Jag gör vad jag kan för att ge råd och använder de kontakter jag har men man känner så hjälplös.

Reglerna viktigast

Myndigheters löften är ofta inte så mycket värda. http://www.svt.se/nyheter/sverige/trots-lofte-splittras-familjen För tre år sedan stod migrationsministern och lovade att personer som har barn i Sverige inte skall behöva utvisas utan skall kunna ansöka om asyl här.

Migrationsverket ville då att fler skulle kunna stanna i Sverige för att göra sin nya ansökan härifrån.

Ministern lovade förändring

Efter SVT:s rapportering om familjer som splittras i asylprocessen lovade migrationsminister Tobias Billström (M) att det skulle stoppas.

 ”Dagens bestämmelser om i vilka fall en ansökan om anhöriginvandring kan ske inifrån landet är för stränga. Därför ska lagen ändras så att föräldrar med barn i Sverige ska kunna ansöka om och beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning i landet.”

 Så skrev Billström i Svenska dagbladet 2010. I utlänningslagen skrevs det in ett tillägg som gav utrymme för att vissa föräldrar skulle kunna söka uppehållstillstånd från Sverige i stället för i ursprungslandet.
 

Ändå skall nu pappan ytterligare en pappa utvisas, trots att hans barn finns här och skall stanna.

Ettårige Dave och hans pappa Guy Bolek leker på golvet hemma i sin lägenhet. Eftersom Daves mamma har haft svåra psykiska problem har far och son en speciell relation, berättar Guy Bolek.

 – Jag har tagit hand om Dave sedan han var tre månader. Det är jag som byter blöjor, matar och leker med honom. Jag tar hand om honom från sex på morgonen till sex på kvällen, säger han.

 Att Guy Bolek har en avgörande roll för att familjen ska må bra är något som både barnhälsovården, allmänpsykiatrin och socialkontoret slagit fast.

 Men han har sen tidigare ett avvisningsbeslut och vilken dag som helst kommer polisen att skicka honom till hemlandet Kongo.

I länder som Kongo kan det innebära en lång process.

Och han är inte ensam:

På Stockholms Asylbyrå har man just nu en handfull ärenden som gäller familjer där förälder – framför allt pappor – och barn ska delas på i samband med en avvisning.

 – Vår uppfattning är att den här undantagsbestämmelsen tillämpas väldigt olika från fall till fall. Det är svårt för oss att förutse vad som gör att vissa skiljs från sina barn och andra inte, säger juristen Ingrid Elovsson.
 

Hur tänker man?
Först skall de utvisas till ett land de inte vill, där de i många fall även riskerar att fängslas, för att ansöka om att få komma tillbaka igen därifrån istället för att ansöka direkt.
Mäniskor förväntas ha råd att åka från ett ställer de redan är, dit de många gånger tagit sig genom att göra sig av med allt de har. De skall åka tillbaka dit till ett ställe de inte vill för att sedan bekostna ytterligare en resa för att komma tillbaka hit till ruta ett, där de var från första början, där de dessutom har familj och barn som längtar efter dem.

Varför? jo för att reglerna är viktigare än personerna som drabbas av dem.

huvudregeln är att uppehållstillståndet ska sökas i ursprungslandet.
 

Men vi bor ju i ett så bra land som är så humant och medmänskligt. Och barnen det är ju dem vi sätter i främsta rummet ... eller?

Utländska barn

Det är många föräldrar som har problem med att den ena parten tar med sig barn utomlands och man på något sätt lämnas rättslös trots att man har vårdnaden. http://www.bt.se/nyheter/boras/pappa-tog-dottrar-fran-boras-till-irak---begars-haktad-i-sin-franvaro(3758584).gm Nu har det ändå kommit ett ärende där pappan stack till Irak med barnen, två flickor, och där har de varit i ett och ett halvt år. Nu åkte mamman dit och försökte få med barnen hem till Sverige men hon stoppas i tullen och fängslades. Hon släpptes efter en vecka och får åka hem och nu begärs pappan häktad misstänks för grov egenmäktighet med barn. Ett brott som ger fängelse i minst sex månader och högst fyra år. Det gör att det blir lättare att få andra länder som Irak, att lämna ut honom.
Det är skönt att det äntligen händer något på den fronten.

Sedan hittade jag en debattartikel http://www.dn.se/debatt/barn-som-fods-i-sverige-ska-bli-svenska-medborgare Nu skall barn som föds i Svergie blir svenska medborgare om inte föräldrarna uttryckligen begär något annat. Det är iallafall förslaget i Medborgarskapsutredningen.

I dag är det föräldrarnas medborgarskap som avgör om ett barn blir svensk medborgare vid födelsen. Ett barn blir inte svensk medborgare bara för att barnet föds i Sverige.

Men om man utgår från tanken om samhörighet är det önskvärt att alla barn som föds i Sverige, och som kan förväntas växa upp i landet, också blir medborgare här.

Utredningen föreslår därför att barn som föds i Sverige under vissa förutsättningar ska förvärva svenskt medborgarskap automatiskt vid födelsen, även om deras föräldrar inte är svenska medborgare. Detta ska gälla om en förälder till barnet dels är folkbokförd här i landet sedan fem år, dels har permanent uppehållstillstånd. Föräldrar kan ansöka om befrielse från svenskt medborgarskap för barnet, om de vill att barnet ska växa upp med ett annat medborgarskap.
 

Ja en sådan förändring av lagen skulle rädda barn som t.ex. Hadille.

Rätt bedömning

På gårdagens uppdrag granskning var det med ett inslag ifrån manifestationen i Stockholm http://www.svt.se/ug/#./dyrast-vinner-med-nya-rot-fusket?&_suid=136747204047809395000186099561 på tiden 51.55

Varför skall alltid media behöva lyfta något för att en sak skall granskas ordentligt? Efter skandalen i gävle med de raderade akterna har nu en åklagare bestämt sig för att se över ärendet. http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5833928-aklagare-vill-ha-klarhet-i-socialtjanstskandalen
Men ibland räcker inte ens det. I vårt fall hände inget trots 4 program.


Hittade en bra krönika som tar upp barn som utsats. Eller som sedan visade sig inte ha utsats men vuxna tolkade det så.
http://www.dagensjuridik.se/2013/04/att-skydda-barnets-intressen-ar-inte-tro-att-man-kan-gissa?utm_source=anpdm.com&utm_medium=email&utm_content=link&utm_campaign=nyhetsbrev

Att skydda barn är att framförallt att  söka sanningen. För att nå dit måste vi ge åklagare och polis våra objektiva fynd och bedömningar och inte vår magkänsla presenterad som bevis.

Men det gäller att vara objektiv så att man gör rätt bedömning. Som i vårt fall då barnen mår dåligt och vi påpekade att det var i de ökade umgängena med mamman. Trots att både skola, BVC och andra vittnar om att det är så gör soc utan att träffa barnen, utan att komma hit, utan att tala med barnen istället gör bedömningen att det skulle beror på oss. Det fick konsekvenserna att barnen fråntogs allt.

Men varför skall det vara så svårt att rätta till?

Familjehem som inte fungerar

En flicka tas ifrån sina föräldrar och placeras i ett hem med samma brister.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5516816

Socialstyrelsens tillsynsenhet  ansvarar för tillsynen av jour- och familjehemsplaceringar. Sedan 2012 har man nationell statistik över (enskilda) klagomål mot familjehem. Förra året kom det in 54 stycken. Det tycker de som ansvarat för frågan är alldeles för mycket.

– Det finns ju brister i familjehemsvården och det är ju ingenting nytt utan det har vi ju sett i många år och vi ser att det är ungefär samma brister som fortfarande finns och det handlar väldigt mycket om att man inte följer upp vården som man ska, det händer tyvärr fortfarande att kommunen placerar ett barn och sedan bara har den mest minimala kontakten med det här barnet, säger Gunilla Westerdahl på Socialstyrelsen.

De händelser som  anmälts handlar till exempel om alkoholproblem, svårigheter att sätta gränser, kränkningar och bristande stöd i vardagen i familjehemmen.

Av de 54 fall som anmälts 2012 har Socialstyrelsen begärt förändring i 35 fall. För att förbättra situationen har Socialstyrelsen vid årsskiftet kommit med en handbok som ska hjälpa till vid kontrollen av familjehemmen.

I England är det en fostermamma som lyckats övertala ett fosterbarn att inseminera sig för att ge fostermamman ett barn. http://www.expressen.se/nyheter/tvangsinseminerade-flickan-talar-ut-i-ratten/

– Jag tänkte att "om jag gör det här, så kanske hon kommer börja älska mig", sade flickan under de rättsliga förhandlingarna, rapporterar Daily Mail.

Eva Lena en av bloggare  som jag tittar in till ibland skriver:

1979 förbjöds agan i Sverige, samhället borde kunna garantera att de barn som placeras i familjehem INTE blir utsatt för vanvård eftersom det faktiskt är förbjudet

 Och visst är det så. De barn som missköts efter 1980 innefattas alltså av den lagen och som tjejerna sa på uppdrag grankning Man borde ta det ännu mera allvarligt vad gäller de barnen som misskötts efter 1980 eftersom lagen mot aga kom då. Då bröt man även lagen.

Men hur kan det bli så? att det ändå finns så dåliga familjehem?
Tror att bristen på familjehem gör att man till sist tar vad man får. Bristen på tid leder till att hemmen inte utreds.
En vän ringde och menade att det borde finnas någon typ av varningslista på familjehem som inte borde vara familjehem som soc och andra som jobbar med att rekrytera hem borde ha tillgång till. För det är ju ändå så att även om man gör bort sig på ett ställe så kan man få uppdrag på andra, som inte vet. Dåliga familjehem är inte bra för någon . Inte för myndigheterna, inte för oss andra familjehem och framför allt skadar de barnen som placeras där.

I allt detta är det lätt att glömma att de allra flesta familjehem gör ett skitbra jobb och sliter "häcken" av sig för de barn som är placerade där och lyckas.

En som skriver om det i sin blogg är Jenny Strömstedt. Hon bloggar om Sofia Rapps kamp för upprättelse och nämner att det finns fantastiska familjehem också. http://blogg.mama.nu/jennystromstedt/2013/04/24/de-ensammaste-barnen/
Dem glömmer man så lätt och koncentrerar sig på de som inte fungerar.
Det konstiga att ibland tar man barn man kanske inte skulle behöva ta. Och på felaktiga grunder. David Lega ger sig in i debatten. Han är blivande kommunalråd för Kristdemokraterna i Göteborg.
Han har deltagit i flera paralympiska spel och slog 14 världsrekord i simning mellan 1995-2000. Lega innehar för närvarande 5 världsrekord och 11 svenska rekord
http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/08/funktionsneds-ttningar-kan-inte-tv-ngsv-rdas-bort
Det handlar i och för sig om funktionsnedsatta barn och ungdommar men skulle lika gärna även gälla andra.
Han skriver:

P1:s program Kaliber har i ett reportage visat att flera kommuner tvångsvårdar funktionsnedsatta barn och ungdomar på grund av deras funktionsnedsättning.

Dessutom tycks kommunerna fortsätta att tvångsplacera funktionsnedsatta ungdomar på institution trots att det finns ny rättspraxis från Regeringsrätten som häver dessa felaktiga tvångsomhändertaganden.

Jag blir naturligtvis som alla andra oerhört upprörd när svaga och utsatta ungdomar utsätts för övergrepp av dem som är satta att hjälpa.
 

Om Regeringsrättens domar punkterat möjligheten till tvångsvård för dessa individer, vad skall kommunerna göra nu? Vad skall föräldrarna göra? Hur skall man hantera en situation där föräldrarna inte vill, orkar, eller klarar av ta hand om barn som exempelvis är utåtagerande och våldsamma, och barnet i fråga motsätter sig vård?

Jag tror att flera åtgärder är nödvändiga. För det första krävs bättre utbildning om funktionshinder inom socialtjänsten så att utredningar som ligger till grund för omhändertaganden håller högre kvalitet. I synnerhet behövs utbildning och ökad kunskap beträffande funktionsnedsättningar så att de som gör behandlingen lär sig skilja mellan funktionsnedsättning och inlärt beteende. Man kan faktiskt inte behandla bort en funktionsnedsättning!

Hur kommer det sig att myndigheter som har rätt att ta så avgörande beslut kan eller får göra så fel, att de inte följer lagen? Varför reagerar ingen?