Det handlar i detta fallet om skolan.
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/31/hur-barn-och-ungdomar-lyckas-i-skolan
Saxar lite som vanligt
Det är givetvis svårt att med några få ord sammanfatta Toughs slutsatser, men många av dem är relevanta för den svenska skoldebatten. Forskningen visar att de personer som lyckas bra i skolan också i anmärkningsvärt stor utsträckning även får ett lyckosamt, värdigt och meningsfullt liv.
Vad gör de som klarar sig hela vägen och når fram till slutexamen trots mängder av hinder? Vad är skillnaden? Skillnad nummer ett är att de som klarar sig ofta har haft en person som de har kunnat knyta an till och som har trott på dem och stöttat dem. I många fall är det någon i familjen, släkten, men det kan likväl vara en lärare som har sett deras potential. "Det behövs bara en", säger Gordon Neufeld, den kanadensiska barnpsykologen som ofta föreläser i Sverige om anknytningsteori.
Paul Tough menar att forskningen visar att ju mer stress man utsätts för som barn, desto svårare blir det att fokusera, koncentrera sig och fullfölja olika mål, men en förtroendefull relation kan motverka en del av denna stress.
Det visade sig att skillnaden inte handlade om intelligens eller begåvning. Det visade sig att det inte handlade så mycket om betyg eller kognitiva kompetenser.
Nej, det handlade om elevernas attityd eller som man kallar det i USA, deras ”character” och ”grit” (närmast geist och "jäklar anamma"). Med andra ord, de elever som klarade sig hela vägen tänkte annorlunda, fattade annorlunda beslut och hade den där extra drivkraften som gjorde att de inte gav upp trots många hinder, svårigheter och stor frustration.
Författarens undersökningar visar att det går att träna upp de personliga färdigheter som krävs för att klara motgångar och stora utmaningar.
Den svenska debatten, och mycket av den amerikanska, för all del, handlar nästan uteslutande om elevernas kognitiva och s.k. akademiska färdigheter. Ju mera man kan, desto bättre går det för en. Nej, säger Paul Tough. Kognitiva färdigheter är givetvis bra att ha, men den avgörande faktorn är förmågan att klara hinder och svårigheter.Underbart. En som väljer att se vad som gör att en elev lyckas. Det är ju det som skall stöttas. Barn lyckas som blir sedda, som sporras och ser att det finns någon som tror på dem. Det handlar inte om inteligens eller begåvning utan om attityd, hur man tänker kring lärandet. att man itne ger sig vid motgångar och det kan man träna sig till. Samtidigt om man vänder på det... placerade barn har oftast mött mer motgångar än andra de borde vara vana att möta motgångar men de tappar självförtroendet. De blir inte sedda och tappar tron på att det kan gå, De heller inte i många fall sporrade utan ger upp.
Tänk om vi kunde få undersökingar runt vad det är som gör att många placerade barn lyckas och sedan bygga på det.
