Pepparkaksgubbar

Häromdagen lyfte jag ett inslag där en person på radion ifrågasatte om de som är emot en välsignelse i kyrkan på avslutningen låter bli att fira jul. Eller om de även tycker att vi skall att bort andra kulturella saker som inte längre fyller någon funktion (enligt dem) som Visby ringmur. Han menade att om man tar bort delar av julen måste vi ju även ta bort orsakerna till att vi firar jul.
Han menade att risken annars är att vi urholkar mer och mer. Plockar bort del efter del.

Nu kommer just det han föreutspådde, fortsättning av idiotin som jag ser det.
Det är nämligen precis vad man gör på Kanalskolan i Laxå.
http://na.se/nyheter/laxa/1.1909703-pepparkaksgubbar-forbjuds-i-luciataget
Där få barnen inte vara pepparkaksgubbar eller sjunga vi komma vi komma från pepparkakeland. I stället ska två barn vara tomtar, och förutom en lucia ska resten vara stjärngossar eller tärnor. Någon kan ju ta illa upp annars.

Mamman Jenny :

– Då gick jag i taket och ringde till läraren och frågade om det var sant. Jo, de hade tagit bort det. För att det inte skulle stöta någon, säger Jenny, och fortsätter:

– Jag sa att då kommer min son inte vara med. Han ska inte stödja något Ku Klux Klan-tåg – för det är vad det är när de kommer in med vita strutar på huvudet och vita klänningar.

– Det är ändå barn vi pratar om. Om alla vill vara lucior kan väl alla få vara lucior, eller tomtar eller vad de vill vara. Då frågade jag henne: "Pepparkakor då? Ska vi inte äta pepparkakor heller?" Nej, det hade de också tagit bort.

 

Kontraproduktivt förbud

Jenny tycker att förbudet blir kontraproduktivt.

– Ska man ta bort såna här saker för att inte stöta, från en tradition. Då kan man nästan vända på det: Varför tar vi bort det? Är inte bruna lika oss, eller? Får inte bruna vara med?

Häromdagen skickade Jenny ett sms till läraren och frågade om beslutet kvarstod. Hon fick följande svar:

"Jag vet vad du tycker och vad du skriver. Vi har tyvärr inga pepparkaksgubbar och sånger i vårt tåg! Vi kan inte bjuda på pepparkakor på grund av elevers allergi.”

Något som Jenny tror var en efterhandskonstruktion.

– Det här med pepparkakorna, då hade hon väl tänkt till på det, och då sa hon att det hade med allergi att göra. Men de som är allergiska äter väl inte pepparkakor? Går det att servera lussekatter då? Det finns väl de som inte kan äta det på grund av allergi.

Det är vi som skall vara föredömen för barnen.
Det är vi som sätter gränser för vad som är OK och inte.
Det är vi som skall föra traditioner vidare. Det är vi som visar hur de skall bli som vuxna.
Vi måste börja försvara vårt arv, våra traditioner och vår rätt att fira dem annars blir vår kultur utan ryggrad och vi har inget att vare sig försvara eller vara stolta över.

Julen är främst barnens högtid och det är vi vuxna som avgöra genom vårt sätt att vara om den blir bra eller dålig.
Låt oss värna om barnen rätt att behålla julen och traditionerna och vårt ursprung.
Låt dem få behålla rätten att veta varför vi firar jul och vad den kom till av för anledning.

 

Ny lag 1 januari

I riksdagen har man ju nu tagit beslut:

Stärkt stöd och skydd för barn och unga

Ni kan läsa den här:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/90/59/26dca99d.pdf
Några av punkterna som är med:
Barn skall höras.
Skyldighet att se till att placerade barn får tillgång till sjuk och hälsovård.
Skyldigheterna att anmäla blir tydligare och starkare.
Öppna insatser skall kunna ges till barn över 15 år utan vårdnadshavarens tillstånds.
Om en utredning avslutas utan insats skall det ske en uppföljning.
Familjehem skall ha kontrakt. Så är det inte idag.
Famljehem skall få utbildning.
Handläggaren skall beöka familjehemmet och barnet med jämna mellanrum.
Kvaliteten skall utvecklas. följas upp och säkras.
Det skall finnas rutiner för hur man förebygger, upptäcker och åtgärdar risk för missförhållanden.
Socialtjänstens roll och ansvar skall tydliggöras i det förebyggande arbetet likaså för den uppsökande verksamheten.

Lagen träder i kraft d 1jan nästa år alltså om bara några veckor.  

 

Riksenheten för korruption

Fick lite tid att gå igenom gamla lappar. Hittade en anteckning: anmäl till riksenheten för korruption. Kom ihåg vad det var. Det var ju informationen om att personal på socialstyrelsen jobbat som konsulter åt kommuner de sedan kan komma att granska.

Ringde upp och fick tala med en åklagare som fann det mycket intressant och uppseendeväckande. Han frågade om jag hade bevis skriftligt. Och det har jag ju.
Så nu är anmälan gjord och inskickad.

Sorg och saknad

Igår läste jag en blogg. Tyvärr lade jag inte ner länken så jag kan inte länka dit men texten var så underbar. Har någon läst den får ni gärna skicka en klänk så kan jag lägga in i efterskott.
Den handlade om en mamma som skulle lämna sitt barn på dagis och hur tösen först var lycklig men efter någon månad var ledsen och grät.
De försökte trösta och  släta över ända tills de talade om varför och hon fick ett lite förvånande svar hon tyckte att det var jobbigt att hon inte fick sörja i fred. Sakna mamma för att hon inte var där.
Hon skriver:

Problemet, kan jag förstå så här i efterhand, var att varken jag eller de välmenande pedagogerna respekterade min flickas känslor. Vi önskade hett och innerligt att hon skulle sluta vara ledsen och med glädje, iver och entusiasm springa in till de andra barnen på avdelningen. I hemlighet önskade jag till och med att hon skulle tindra med ögonen vid blotta omnämnandet av dagis, så där som jag hört talas om att det fanns andra barn som gjorde.

Så en morgon fick jag en ingivelse och frågade min dotter:

- Är det så att du vill vara ledsen när jag lämnar dig på dagis?

- Ja, jag saknar ju dig mamma.

- Skulle du önska att du inte saknade mig?

- Nej, jag vill sakna dig när vi inte är tillsammans.

Och sedan tillade hon:

 - Problemet är ju bara att jag inte får vara ledsen ifred på dagis.

Hennes svar ändrade något i mig. Plötsligt var det inte alls viktigt för mig att hon var glad när jag lämnade henne på förskolan. Jag ville att hon skulle få ha sin sorg! Jag hade ju faktiskt också en liten sorg när vi skiljdes åt.

Tillsammans med förskolepedagogerna pratade vi om hur hon ville ha det när hon var ledsen på dagis. Hon berättade att hon ville sitta i en speciell stol, i ett speciellt rum där hon fick vara ensam. Hon ville ha tillgång till papper och pennor så hon kunde rita lite samtidigt som hon var ledsen. Självfallet fick hon det precis som hon ville.

Ett par dagar senare lämnade jag, för första gången på lite mer än ett år, inte en vilt gråtande femåring i kapprummet utan en lugn och stillsamt sorgsen. Ytterligare några dagar senare fick jag bara en hastig puss på kinden innan hon sprang direkt in till de andra barnen med ett leende på läpparna.

Den eftermiddagen när vi gick hem från förskolan sa hon helt spontant:

- Idag var jag inte ledsen när du lämnade mig mamma. Jag har kommit på att jag kan sakna dig och vara glad samtidigt.
 

Tänker på de två små som vi saknar till vanvett. Tror inte att det bra är vi utan även ifrån deras håll. Att inte få sörja, att inte få kontakta, att inte få träffa, inte få veta när eller om......
En sådan situation är skitjobbig för vem som helst. Nu är det två små barn som skall leva i den och vi tvingas titta på utan att kunna göra något.  

Värna julen och traditionerna

Mer inslag runt julen.
http://www.exponerat.info/umit-dag-levererade-ett-chockartat-politiskt-inkorrekt-inslag-i-p4/
Umit Dag, truckförare i Västerås, levererar ett inlägg i debatten om firandet av kristna högtider i skolan. Ett måste-lyssna-inslag.
”Skolan får samlas i kyrkan under advent, förutsatt att det inte finns några religiösa inslag i ceremonin”. Det skrev Skolverkets generaldirektör Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo på Dagens 
Nyheters debattsida för en vecka sedan.
http://www.dn.se/debatt/vi-kan-inte-tolka-lagen-annorlunda
Reaktionerna lät inte vänta på sig runt om i landet och under tisdagsmorgonens programpunkt Tänkvärt på P4 gav sig Umit Dag sig in i debatten.
För första gången på länge så tar någon bladet från munnen och sjunger ut, totalt icke-PK. Telefonen går varm på Wästmanlands radio.

Fritt återberättat.
Man skall använda kyrkan men Gud får inte finnas den.
Rädslan för kristendomen är löjlig. Julen är ju en kristen högtid punkt slut. Om man är så mycket emot skall man heller inte fira julafton. Man kan ta bort lucia, klappar och allt annat som har med julen att göra.
Tänk att ett gosebarn som föddes för över 2000 år sedan sätter sådan skräck i politiker.
Barn får visserligen vara i kyrkan men de får inte veta varför. Snart får man väl inte berätta ens varför vi firar jul.
Vi tömmer julen på dess innehåll och fyller den ännu mera tomrum som att vi bara firar för klapparnas skull.
Det blir bara en larvig tradition.
Då kan man ju lika gärna ta bort den, om den ändå inte fyller någon funktion.
Vi har ju så mycket traditioner, eller??
Muren i Visby kanske också kan rivas. Den fyller ju ingen funktion längre. Men så gör man inte.

Hur kan julens tanke om omtänksamhet vara så farlig, den borde inte vara det.
När något hemskt har hänt samlas man i kyrkan.
Den står alltid öppen för alla.
Då går det bra.

Barnen skulle säkert bli så hjärntvättat så de blir religösa av att höra en välsignelse eller att få veta varför de går till kyrkan eller varför vi firar jul. Nej det är bättre att de får sitta hemma och spela sina krigsspel istället.

Ironin i inslaget kan inte bli tydligare.

För de som inte håller med säger han:
Vi är så tolleranta mot andra religioner så vi sopar vår egen under mattan. Han hoppas (och jag med) att de som protesterar inte heller köper gran, inte sätter stjärna i toppen eller köper klappar.
Inte heller firar lucia eller har pepparkaksgubbar.

En rektor kallade lucia för skräp. Hade någon annan i en annan religion kallat sin egen tradition för skräp hade det blivit ramaskri.
Om ingen vågar ställa upp för våra traditioner är det inte konstigt att Sverige demokraterna växer.
Nej våga protestera både som rektorer och föräldrar. Om vi fortsätter som vi börjat så har vi snart inga traditioner kvar.

Jag gillar inslaget starkt. Lyssna på de ca 6 minutrarna och jag tror att de flesta håller med.